Mordet i fredags på den franske läraren Samuel Paty väcker avsky och vrede. Runt om i Frankrike demonstrerade tiotusentals människor under söndagen för att visa sitt stöd för demokrati och yttrandefrihet. Den brutala avrättningen av Paty är ju inte endast en attack mot en enskild människa; den är en attack mot hela det fria, öppna och demokratiska samhället.
Bakgrunden till mordet är en lektion som historieläraren Paty hade om yttrandefrihet för en klass med 13- och 14-åringar. Han visade där några Muhammedkarikatyrer som exempel på rätten att få avvisa och kritisera – och gränslöst driva med – uppfattningar som andra håller högt.
Den franska skolan har uppdraget att undervisa om yttrandefrihet, och det som nu skett innebär ett hot mot skolan som institution och mot lärarkåren. I förlängningen riskerar det underminera förståelsen av vad yttrandefrihet innebär genom den rädsla som skapas hos lärarna. Vem vågar fritt visa Muhammedkarikatyrer efter detta?
Halshuggningen av Paty är det senaste terrordådet i en alltför lång serie. Sedan år 2000 har det skett 71 terrordåd i Europa med islamistiska förövare, där Frankrike är det värst drabbade landet. Det faktum att det finns en koppling mellan terrordåd och islam – eftersom det uppenbart finns en koppling mellan islamism och islam – gör situationen svår för majoriteten av muslimer som inte vill ha något med islamismen att göra.
Det är en situation jag som kristen har lätt att identifiera mig med.
Historiskt finns det mängder av händelser – krig och övergrepp av skilda slag – som getts en kristen motivering men som jag som kristen tar avstånd från. Det handlar om misstolkningar och missbruk av tankar och idéer i kristen tro, vilka dessutom ofta blandats upp med idéer från andra håll.
Här finns det samtidigt en utmaning för muslimer. Ingen ska anklagas eller hållas ansvarig för vad andra har gjort. Men det räcker inte med att bara ta avstånd från hemska dåd som utförs i islams namn. Det måste också handla om att principiellt ta ställning till de bakomliggande idéerna om blasfemi och hädelse, att tydligt ta ställning till hur Koranen och sharia ska tolkas i de frågorna.
Får man häda Muhammed? Om svaret är nej har man förnekat yttrandefriheten. I ett antal muslimska länder i världen tillämpas också sharia på ett sätt som motsvarar mordet av Paty, det vill säga att människor avrättas för att ha hädat profeten. Det är därför en i högsta grad relevant fråga.
Det går inte att fördöma de islamistiska terrordåden och samtidigt hålla kvar en traditionell tolkning av sharia. Här måste man välja sida.
Det handlar inte enbart om läget i Frankrike, eller i världen. Det gäller i lika hög också vårt land. Efter publiceringen av Muhammedbilderna 2007 har den svenska konstnären Lars Vilks varit utsatt för hot från islamister och tvingats leva under konstant bevakning. Han har fått sitt liv begränsat och förstört på ett antal områden, eftersom han försvarat yttrandefriheten.
Det måste handla om att ta avstånd både från konkreta våldsdåd och från de principiella idéer som finns i bakgrunden och som motiverar dåden.