Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona.
Jakobs brev 1:12

Världen idag

Mellandagar erinrar om den andliga striden

Ledare · Publicerad 00:10, 28 dec 2019

Julen är fridens högtid. Inför häpna herdar proklamerar änglarna enligt julevangeliet ”frid på jorden”. I de mäktiga profetorden talar Jesaja om barnet som ska födas, om sonen som blir oss given, och kallar honom ”Fridsfurste”. Enligt profeten ska han upprätta ett rike där friden ska vara utan slut.

Mer verklighetsfrånvänt än så kan det väl knappast bli? Vi firar jul tvåtusen år senare i en värld ödelagd av konflikter, vi längtar fortfarande efter den utlovade friden.

I kyrkoåret ställs julens budskap om frid tätt intill ett annat budskap. Annandag jul är Stefanos dag, den förste kristne martyren, som gick samma öde till mötes som sin Herre. Två dagar senare är det Värnlösa barns dag, tidigare kallad Menlösa (det vill säga oskyldiga) barns dag. Den firas till minne av de barn i Betlehem som avrättades på order av kung Herodes när han ville röja judarnas nyfödde kung ur vägen.

Kontrasten mellan julens löfte om frid och mellandagarnas brutala ondska är ingen tillfällighet. Den finns där för att påminna oss om julens innebörd. Friden är inte slutgiltigt förverkligad genom att Messias föddes i Betlehem. De onda krafterna fortsätter att härja.

Inte heller genom Messias död och uppståndelse kom friden över världen. Den unga kyrkan mötte förföljelser, lidande och död – och det har kristna fortsatt att möta.

Genom inkarnationen har Gud landstigit på vår planet. Genom korset och uppståndelsen har han vunnit det avgörande slaget och han har vridit fiendens främsta vapen ur hans händer – men fortfarande pågår kampen. Utgången är given, segern är vunnen, men världen är fortfarande ett slagfält. Det är vad dagarna mellan jul och nyår påminner oss om. Den slutgiltiga segern väntar vid Jesu återkomst. Då ska alla fiender definitivt nedkämpas och friden bli utan slut.

Fram till dess pågår det strider, av alla olika slag. Nya testamentet använder drastiska ord om detta. Aposteln Johannes talar om att ”hela världen är i den ondes våld” (1 Joh 5:19), och Petrus säger att vår ”fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka” (1 Pet 5:8).

Det finns en mänsklig dimension och ett mänskligt ansvar bakom IS-terrorn, bakom nutida slaveri som trafficking, bakom lögner och falska föreställningar, bakom själviskhet och hårdhet, bakom ondskan var vi än möter den.

Men det finns också en djupare dimension, en andlig makt, en personlig och intellektuell makt, som står Gud emot. Uppenbarelse­boken talar om honom som är ”den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, och som förleder hela världen” (12:9). Han är den yttersta inspirationskällan till det onda och han kallas därför för ”den Onde”.

Den sekulära berättelsen om världen innebär att människan och vad som händer i vår historia saknar signifikans, det är utan betydelse. Vi är som ett tomtebloss som sprakar till en sekund och sedan slocknar. I det långa loppet spelar det ingen roll vad som händer i våra liv eller ens med mänskligheten som helhet eftersom allt vi är kommer att förgås.

Enligt kristen tro är våra liv tvärtom insatta i ett drama, vars omfång övergår vår förståelse och vars slutmål är härlighet långt utöver vad vi kan föreställa oss. Vi är insatta i en kamp av kosmiska dimensioner. Våra liv är meningsfulla och viktiga och vad som sker i historien har betydelse för all framtid.

I den kampen behöver vi julens hoppfulla budskap om vad Gud har gjort, att han är Immanuel, Gud med oss. Men vi behöver också mellandagarnas realism om den kvardröjande ondskan och kallelsen till uthållighet i kampen.

Kontrasten mellan julens löfte om frid och mellandagarnas brutala ondska är ingen tillfällighet. Den finns där för att påminna oss om julens innebörd.

Infiltration mest effektivt mot religion

Ledare Mitt i högsommaren släpptes de nya resultaten från världens största undersökning av människors... lördag 19/9 00:00

Kampsport för att skada eller för självförsvar – det är frågan

Mot väggen Hur ska man som kristen förälder se på sitt barns önskan att börja någon våldsam kampsport såsom...