Nya fiender behövs i årets valrörelse, och det är nu de skapas. Socialdemokraterna inser att väljare inte orkar med en valrörelse till med Sverigedemokraterna som huvudtema. 

Det är inte svårt att se vilka som tilldelas den tvivelaktiga äran att få stå i valets centrum och motta attacker från såväl höger som vänster. Det är dels olika kristna rörelser, dels friskolor i allmänhet men framför allt friskolor på kristen grund. Det är inte heller svårt att notera hur ledande medier i huvudstaden parallellt tycks plocka upp och driva exakt samma frågor.

Det är regeringspartiet som håller i taktpinnen, men övriga partier tvingas på olika sätt att följa efter. Det gäller nu som tidigare att inte förknippas med krafter som i tongivande media utmålas som tvivelaktiga. Attackerna har börjat men kommer att bli värre. Som ett av två oppositionspartier med regeringsambitioner, lär Kristdemokraterna vara en måltavla, avkrävas avståndstagande och tvingas fjärma sig från potentiella väljare.

Taktiken kan också användas för att driva igenom en för det mänskliga samhället främmande lagstiftning. Det är sannolikt ingen slump att det i inledningen av en valrörelse läggs förslag om lättvindiga könsbyten, såväl på pappret, så kallat juridiskt kön, som i form av medicinsk och kirurgisk behandling. Tre sådana förslag är för närvarande aktuella. Motstånd mot detta kan förväntas komma just från dem som utsetts att stå i valrörelsens centrum och kan ses som ytterligare en möjlighet att utmåla dessa som inskränkta högerkrafter.

Man kan tycka att det är en farlig strategi att angripa grupper och sammanhang som utgör medmänskliga resurser och stabila fästen för samhället att vila på. Skötsamma och hederliga personer borde rimligtvis värnas och uppmuntras. Sådana överväganden görs inte. I stället fylls media av allehanda berättelser från så kallade avhoppare med vittnesbörd om långt lidande under kristen uppväxt. Syftet är klart: framställa kristna församlingar som suspekta och därmed rättfärdiga attackerna, inte minst mot kristna skolor. Att dessa skolor gör stora sociala insatser och uppskattas av föräldrar och lärare väger lätt.

Även icke-konfessionella friskolor kommer att utsättas för hårda attacker. Att tjugo procent av eleverna valt en alternativ skola borde rimligtvis leda till ett intresse från statsmaktens sida att studera och lära av den pedagogik som tillämpas. Men man väljer motsatt taktik: att misstänkliggöra och ifrågasätta, Inte minst skolor som försöker upprätthålla ordning och reda, hyfs och hänsyn. Går det att utarbeta en motståndets strategi? Det är i så fall hög tid att få den på plats.