Socialdemokraterna kan via LO och sitt eget Kombilotteri pumpa in stora pengar i valrörelsen. Nu har de dessutom fått en lång, gratis reklamfilm i form av SVT:s program om kristna friskolor – perfekt tidsplanerad, en vecka innan förtidsröstningen börjar.
Programmet är problematiskt ur en rad aspekter, men ur demokratisk synvinkel är det extra illa att public service-tv just i valtider blir en megafon för regeringspartiets agenda.
Uppdrag gransknings program om konfessionella friskolor breder ut sig på hela fyra avsnitt på SVT Play. Programmet ger en central faktaupplysning: Tolv konfessionella skolor har stängts det senaste året efter allvarliga ekonomiska missbruk och hot mot rikets säkerhet. Samtliga dessa skolor är muslimska. Det är här de verkliga riskerna finns, och i dag återstår endast tre uttalat muslimska skolor.
Här borde programmets fokus ha legat, men i stället blir det en kraftfull attack på kristna skolor, och i praktiken även på den kristna tron.
Ett återkommande tema i programmen är om skolorna haft ”religiösa inslag” i undervisningen. Det är en försåtlig sammanblandning av begrepp. Det som skollagen förbjuder är ”konfessionella inslag”, det vill säga inslag av bekännelsekaraktär, men det är självfallet rimligt i alla slags skolor att ha inslag som anknyter till religionen på olika sätt; detta är rentav föreskrivet i flera ämnens kursplaner.
Detta är dock något av pudelns kärna i SVT-programmen. Uppdrag granskning ger genomgående intrycket att en skola inte blir neutral förrän allt som andas religion har tvättats bort. Men så är ju inte fallet. Flera studier har visat att den svenska skolan är starkt negativt vinklad mot religion i allmänhet och kristen tro i synnerhet. Den allmänna skolan är ingen neutral frizon, utan har tvärtom blivit en arena för en sekulär grundsyn.
Inställningen att sekularismen skulle vara en neutral mittpunkt är falsk och behöver utmanas, avslöjas och mötas med fler arenor där en sund kristen tro uttrycks och blir en självklar del av det offentliga Sverige.
Exemplen i programmet kommer främst från Kristna skolan i Stockholm. Det är fullt möjligt att flera av de upplevelser som – de numera vuxna – eleverna berättar om är korrekt beskrivna, och att vuxna i skola och församling agerat ovist i hur de bemött barn och ungdomar. Men det övergripande intrycket är att programmets huvudvittnen är personer som lämnat sin kristna tro och antagit en gudlös livssyn. Det har de naturligtvis all rätt att göra, men det underliggande budskapet blir att kristendomen i sig är falsk och dessutom skadlig.
Och då blir konsekvensen naturligtvis att religionen behöver stoppas så långt det är möjligt.
Programmet återkommer också till att Skolinspektionen är för släpphänta mot de kristna skolorna. Myndigheten har visserligen granskat och sett hur flera av de utpekade skolorna följt deras krav fullt ut. Men det räcker inte; reportern Anna Lindman undrar om Skolinspektionen är säkra på att skolledningen också tänker rätt. Eftersom myndigheterna inte gör sitt jobb måste de kristna skolorna förbjudas.
Vilket också är det budskap som skolministern får utrymme att skicka med: att Socialdemokraterna vill, men tyvärr förhindras av riksdagen.
Programmets slutavsnitt understryker budskapet. De medverkande berättar, till bilder av barn, kramar, musik och livsglädje, om när de till slut valde bort Gud: ”Då blev det en befrielse. Då började livet.” Det handlar alltså inte bara om skolan, utan om att hela tillvaron blir bättre utan Gud.
SVT borde veta bättre än att förmedla en så sned bild – speciellt mitt i en valrörelse.