Julen är en tid av traditioner. Till de senaste årens udda traditioner hör en debattartikel. Triumfatoriskt hävdas att Jesus inte föddes den 25 december, att det före det kristna julfirandet fanns andra festligheter i december och att detta innebär att julevangeliet har undergrävts.

I skrivande stund har artikeln ännu inte återanvänts denna jul; kanske är det en tradition på tillbakagång? Det vore inte en jul för tidigt. Som kritik av kristen tro är den utan tyngd.

Nya testamentet säger inget om det specifika datumet för Jesu födelse. Den 25 december var inte en del av det kristna budskapet. Betoningen ligger på att det handlar om en historisk händelse: Det skedde ”på kung Herodes tid” (Matt 2:1), under ”kejsar Augustus” (Luk 2:1), vilket gör att vi kan datera födelsen till mellan år 6 och 4 f Kr. Vilken dag det skedde spelar i efterhand ingen roll.

Den kristna traditionen har senare valt att förlägga firandet av denna händelse vid olika tidpunkter. Den västliga kyrkan firar Jesu födelse den 25 december medan den östliga kyrkan firar den 6 januari.

Men vi firar inte bara en historisk händelse, vi firar en meningsfull händelse.

Den kristna förståelsen av verkligheten börjar med att Gud finns av evighet. För att tala med filosoferna finns det en ursprunglig monism. Den eviga verkligheten är en och den verkligheten är Gud. Det är monoteismens utgångspunkt.

Men Gud väljer att, utanför sig själv, skapa den här världen. I och med det uppstår en dualism; nu finns det finns två verkligheter. Inte en dualism av en god och en ond verklighet, utan i den hebreiska förståelsen av Skaparen och det skapade. Det är två verkligheter som står i en bestämd relation tillvarandra; skapelsen både kommer ifrån och är helt beroende av Skaparen.

Det julen handlar om är att relationen mellan Skaparen och det skapade tillförs en radikalt ny dimension genom inkarnationen, det vill säga förkroppsligandet. Skaparen väljer att förenas med skapelsen. Inte i en panteistisk betydelse, så att allt skapat blir gudomligt. Nej, Gud är en personlig Gud som väljer att förena sig just med den mänskliga naturen, som han skapat till sin avbild och som därför redan delar det personliga med honom.

Gud vill inte bara vår existens, han vill gemenskap och förening med oss.

Det är så Johannes ser på julens budskap i sin berömda inledning: ”I begynnelsen var Ordet … Allt blev till genom honom … Och Ordet blev kött och bodde bland oss …  Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:1–14).

God jul!