Nyligen kom beskedet att Hillsongs grundare Brian Houston dömts av en domstol i Kalifornien för att ha kört rattfull. Påföljd: tre års villkorlig dom, böter på 140 dollar och obligatoriskt deltagande i program för dömda rattfyllerister. 

Alkoholrus uppgavs också ha bidragit vid de fall av olämpligt beteende mot två kvinnor som ledde till att samme Houston 2022 lämnade sin pastorstjänst i Hillsong Australien.

Vilken tragedi! Vilken förnedring för denne av många högt älskade pastor och för hans familj. Och vilket nederlag för Guds rike!

Problemet är att händelserna med Houston inte var en blixt från klar himmel. Visst inträffar skandaler som dessa nu och då; vi är alla människor med potential att gå fel och falla. Men det går heller inte att utesluta en koppling till den liberala alkoholkultur som numera odlas även i vissa pingstkarismatiska miljöer.  

Att dricka alkohol är med biblisk definition inte synd. Gränsen för synd går vid berusning. I svensk väckelsekultur har vi under lång tid valt att inte ens närma oss den gränsen. Erfarenheten från 1800-talet – där alkohol bidrog till djup fattigdom och social misär och där folkväckelsens budskap om helnykterhet blev till räddning för landet – har satt en standard för frikyrkan. 

Min egen farfar satte skräck i Mullsjö då han på lördagskvällar – med ett par järn innanför västen – gav sig ut i byn. Men så kom pingstväckelsen som en vårflod över bygden. Min farfar råkade hamna i pingstkapellet, blev frälst och fick uppleva den lyckans berusning som varken ger baksmälla eller orsakar våldsamhet eller rattfylleri, nämligen den helige Andes liv. 

Från den dagen hade Mullsjö en ”ny” ung man, som kom att bli känd som en samhällets välgörare för resten av sitt liv.

Ända tills nyligen har helnykterhet varit den standard som gällt i våra församlingar i landet. Men något har hänt. Och det tycks ha gått hand i hand med den andliga kraftlöshet vi upplevt i kristenheten, där passionen för Jesus falnat och livet i den helige Ande sinat. Ord som ”gudsfruktan” hörs sällan, och vikten av hålla en buffert mot synden blir inte så angelägen.

Helnykterhet är en sådan buffert som skulle minska risken för fler Brian Houston-tragedier.

Här behöver vi hjälpas åt att återskapa miljöer fria från alkohol, dels i våra församlingar men också när vi möts i hemmen. Med sådana miljöer blir vi också redo att ta emot floden av människor – märkta av olika typer av missbruk – som kommer att strömma in i våra församlingar framöver.

Återigen, att dricka alkohol är inte synd. Men att ha en buffert mot synden är en väldigt god idé. Det kan rädda dig själv men också svaga människor i din närhet. 

Låt oss nu be för vår dyrbare broder Brian Houston, om hans upprättelse, och låt oss samtidigt lära oss av hans misstag.