Vi står inför ett viktigt och kanske även avgörande år för våra stora kristna samfund. Det gäller inte minst Evangeliska frikyrkan, som nu på lördag håller sin fjärde och sista processdag i frågan om hbtq. Radikala krafter försöker att dyrka upp samfundet för helt nya värderingar, bort från Bibelns undervisning och sådant som har varit en självklar linje genom hela denna församlingsrörelses rika historia.
Mycket står på spel. Ska man backa undan för hbtq-kraven och överge centrala delar av Guds ord? Eller ska man stå fast i Guds eviga ord och därmed hålla dörren öppen för en ny tid av Guds härlighet i församlingen, en möjlighet att vara ett Guds redskap i den sista tidens skörd?
I debatten har pastorer och teologer gjort starka uttalanden om att man självklart står bakom äktenskapet mellan man och kvinna och ingenting annat. Det är mycket bra, men det är också en självklarhet om man kallar sig kristen. Att ställa sig bakom andra varianter av ”äktenskap” skulle vara ett hån mot Bibelns Gud – ett oerhört steg bort från Guds skapelseordning.
Ändå är det inte här slaget står. Inte ännu. På vägen mot samkönade äktenskap i frikyrkor ligger de ”mindre” stegen, de som berör medlemskap och även ledarskap för personer som utövar homosexualitet. För det stora flertalet i våra väckelsekristna samfund är det nog otänkbart att sänka de etiska kraven för ledarskap. En person som lever i medveten synd kan inte – oavsett vad synden gäller – träda fram som föredöme och lärare för varken barn eller vuxna i församlingens verksamheter.
Men hur är det då med medlemskap? Borde inte alla som önskar att stå med i medlemsmatrikeln kunna få göra det? Nej. Medlemskapet gäller nämligen inte ”vår” församling. Det handlar om den levande Gudens församling, och där gäller Guds – det vill säga Bibelns – kriterier.
Självklart lever vi alla som är medlemmar i en kristen församling med brister, och ibland syndar vi. Här behöver vi Guds nåd och varandras stöd och hjälp att resa oss, ta emot Guds förlåtelse och gå vidare. Men om någon, medvetet och utan ånger, lever i olydnad mot Gud och hans ord, hur kan vi då bevilja den personen medlemskap i Guds församling? Något sådant mandat har vi inte.
Skriften säger att ”[ingen] som utövar homosexualitet … ska ärva Guds rike” (1 Kor 6:9–10). Vad ger då oss rätt att öppna upp medlemskap i Guds församling för en person som aktivt lever ut homosexualitet?
Frågan om medlemskap är i det här fallet dessutom irrelevant – den som är genuint nyfiken på tron har redan i dag full tillgång till gudstjänster och samlingar. Kyrkkaffe och ofta även hemgrupper och andra gemenskapsforum står också öppna och ger alla möjligheter för den som vill smaka på evangeliet och en kristen atmosfär.
På den här punkten finns säkert också utvecklingspotential för kyrkan – att bli ännu bättre på bemötande, på att visa värme och kärlek gentemot dem som ännu inte är medlemmar.
Men det kan aldrig ske genom kompromiss med Guds ord. Att ha en biblisk tröskel för intagning av nya medlemmar är ett av få redskap församlingen äger för att upprätthålla en kristen etik i församlingen. Varje god herde är ansvarig för vem som släpps ända in i fållan, och Skriften är tydlig: ”Lite surdeg syrar hela degen” (Gal 5:9).
Det bestämda rådet till samfund och församlingar är därför: Var modiga och stå emot trycket från samtiden att ordna in sig i leden. Detta kommer att ge välsignelse!