Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona.
Jakobs brev 1:12

Världen idag

När en dansk provokatör ville elda upp Koranen ropade radikala röster ”främlingsfientlighet” och ”islamofobi”. Men samma röster var tysta när konstnären Elisabeth Olsson Wallin försökte omintetgöra Bibelns budskap. Motsägelsefullt, menar Per Ewert. Foto: Johan Nilsson/TT

Har hädelselag i praktiken återinförts för islam?

Ledare · Publicerad 00:00, 2 sep 2020

Att häda en religion och skända dess heligaste symboler är ett omoget och vanligen också kontraproduktivt sätt att föra religionsdebatt. Likväl bör det vara lagligt att uttrycka sig på ett sätt som kan upplevas stötande även av religiösa företrädare.

Vi börjar dock se ett område där yttrandefriheten riskerar att begränsas – nämligen islam.

Den svenska synen på hädelse har ändrats det senaste seklet. Socialismen hade sedan starten en konfrontativ inställning till religionen och flera ledande gestalter, inklusive Hjalmar Branting, dömdes för hädelse. Detta gav dock bara ytterligare råg i ryggen hos radikala liberaler och socialdemokrater, och de dömda applåderades som frimodiga utmanare av ett inkrökt system.

Med tiden eroderade grunden för lagen, och i spåren från 68-rörelsen avskaffade Socialdemokraterna 1970 förbudet mot att skymfa religion.

Sedan dess är det formellt tillåtet i lag att skända religion. Så sker också regelmässigt – inte minst i Malmö, där de kyrkliga diskussionerna det senaste året har gått höga kring upphängning och nedtagning av tavlor. Grunden ligger i de medvetna provokationer där fotokonstnären Elisabeth Ohlson avbildat bibliska situationer som twistats till ett för kristna kränkande innehåll.

Lagligt? Ja. Olämpligt? Absolut.

Samhällets radikala krafter har reagerat förutsägbart på de heretiska tavlorna. Nyskapande, normbrytande, befriande, och så vidare.

Det motsägelsefulla inträffar när en dansk provokatör vill komma till Sverige och elda upp Koranen – en gärning fullt jämförbar med att under konstnärlig täckmantel försöka omintetgöra Bibelns budskap. I det läget vänder dock de radikala 180 grader och ropar nu med avsky om ”främlingsfientlighet”, ”islamofobi” och liknande. Plötsligt hamnar nu sympatin i stället hos dem som reagerar våldsamt med upplopp och antisemitiska inslag.

En extern åskådare måste rimligen dra slutsatsen att Sverige har skapat en ny praxis som särbehandlar företeelser utifrån vilken religion det gäller.

Den här vändningen är problematisk, hur vi än tolkar den. Polisens beslut att neka den danske demonstranten tillstånd motiverades med att åsiktsyttringen medför risk för ordning och säkerhet, och att polisen ”står upp för alla människors lika värde”. Det förra är en uppenbart korrekt bedömning, givet det våldsamma upplopp som startades trots att besöket uteblev.

Det andra är förstås en sympatisk inställning, men samtidigt är det knappast polisens roll att avgöra vilka offentliga möten som ska anses representera människors lika värde. Islam – som ju som bekant är en religion, inte en folkgrupp – bör rimligen förväntas kunna hantera samma behandling som alla andra rörelser.

Kontentan av budskapet från polisen och upploppsmakarnas försvarare blir antingen att muslimer är så våldsamma att samhällets säkerhet bygger på att de kan hållas lugna, eller också att muslimer är alltför primitiva för att kunna kontrollera sina känslor om de upplever sig provocerade.

Båda alternativen är förstås oroande.

Antingen anser sig samhället sitta på en tickande bomb som väntar på att explodera, eller också har staten en nedlåtande syn där muslimer inte förmodas kunna ta ansvar för sina handlingar på samma sätt som andra.

Tilläggas kan för övrigt att ingen av dessa inställningar uttrycks gentemot kristna. Därför blir också maktens förhållningssätt till de kristna en annan.

Alla grupper i samhället måste kunna tåla kritik, till och med plump sådan. Annars blir intrycket att hädelselagstiftning har återinförts i praktiken – men endast i förhållande till islam. Och då är vi ganska långt ut på ett sluttande plan.

Islam – som ju som bekant är en religion, inte en folkgrupp – bör rimligen förväntas kunna hantera samma behandling som alla andra rörelser.

Infiltration mest effektivt mot religion

Ledare Mitt i högsommaren släpptes de nya resultaten från världens största undersökning av människors... lördag 19/9 00:00

Kampsport för att skada eller för självförsvar – det är frågan

Mot väggen Hur ska man som kristen förälder se på sitt barns önskan att börja någon våldsam kampsport såsom...