Svenska kyrkan har fått en ny ärkebiskop. Efter åtta år kommer Ante Jackelén att överlämna ärkebiskopsstaven till Martin Modéus.

Han besegrade till slut Johan Dalman, som tillsammans med Modéus hade fått flest röster i den första omgången. Teologiskt sett gör det ingen skillnad att det blev just Martin Modéus som tog hem segern. Utmaningen är densamma: att vända utvecklingen för den största kristna kyrkan i Sverige.

När Jonas Eek på Kyrkans tidning föreslår prioritetsordningen för den nya ärkebiskopen består den av tre punkter: människorna, pengarna och kommunikationen.

Den första punkten är självklar: Människorna måste komma först. Men är nyckeln alla de människor som, trots det kontinuerliga medlemstappet år från år, fortfarande står kvar som medlemmar? ”Drygt 5,5 miljoner personer tillhör Svenska kyrkan. Den första och största utmaningen är att vårda relationen till dessa.”

Samtidigt konstaterar tidningen att ”nästan varannan kyrkomedlem upplever sig ha en obefintlig relation till sin egen kyrka”.

Medlemskap i en tidigare statskyrka där medlemsavgiften tas upp via skattsedeln och där den personliga kopplingen till kyrkan – om den finns – i stor utsträckning bygger på kulturella förväntningar kring bröllop, dop och begravningar, är inte mycket att bygga framtiden på.

Eek skriver vidare: ”Till medlemsvården hör frågor om hur kyrkan kan bli fler? Hur vänder vi kurvorna och ökar antalet dop, vigslar, konfirmationer och kyrkliga begravningar? I vilken grad kan vi öka det övriga gudstjänstfirandet?” Här finns det anledning att fråga var nyckeln till Svenska kyrkans förnyelse finns: Handlar det om att vända trenden kring de kyrkliga handlingarna, som nämns först, eller handlar det om förnya gudstjänstfirandet?

Inför biskopsvalet gav, intressant nog, de två biskopskandidaterna samma svar på vad de avundas hos frikyrkan. Frimodigheten och engagemanget som finns i frikyrkorna, svarar Martin Modeus. Att man känner ett stort personligt engagemang för sitt sammanhang, man ser sig inte som konsument utan är med och drar sitt strå till stacken, är Johan Dalmans svar.

Det engagemanget väcks inte främst vid kyrkliga förrättningar, utan det föds i den lokala gudstjänstgemenskapen.

Strategiskt finns det inget viktigare för Svenska kyrkans nye ärkebiskop än att fokusera på församlingens gudstjänst. Det är bland människorna där som framtiden för Svenska kyrkan finns.