Att Kinas president, Xi Jinping, nu formellt kan knytas till interneringslägren för uigurer kom knappast som någon överraskning. Men det är ändå graverande att Kinas högsta ledning kan beläggas med att ha beordrat massarresteringar och tvångsrekrytering av uigurisk arbetskraft.

Kinas behandling av den muslimska folkgruppen är en humanitär katastrof, och det är svårt att undgå parallellerna till Nazityskland och dess förföljelse – och senare massutrotning – av tyska judar.

På 1930-talet ville man i Europa inte stöta sig med sin viktiga handelspartner, tillika kulturnationen, Tyskland. I dag har man gjort sig så beroende av Kina för sin import och sin export att man ogärna vill skapa någon politisk kris. För att inte tala om hur ekonomiska sanktioner skulle slå mot våra västerländska samhällen.

Men pengar är som bekant inte allt. Vi ska också kunna se oss själva i spegeln utan att rodna av skam. Hur kommer framtidens dom att lyda över det folkmord som utspelar sig i Xinjiang-provinsen? Och över den västvärld som inte ville göra för stor sak av det hela?