Både demokrater och republikaner har den senaste veckan hållit konvent i USA och formellt utsett sina presidentkandidater, och en annorlunda, coronapräglad valkampanj är därmed i gång. Många kristna väljare kommer att tveka i valet mellan Trump och Biden. Den ideologiska skiljelinjen mellan de två vicepresidenterna är däremot avsevärt tydligare.
Mediebevakningen kan dock antas bli lika underlig som vanligt. Den politiska journalistiken har det senaste decenniet blivit alltmer polariserad. Fox News är tungt vinklade för republikanerna, men nästan alla andra ledande medier, som CNN, Washington Post och New York Times, är lika tungt tendentiösa till förmån för demokraterna. Och i de största svenska medierna återspeglas samma vinkling.
Därför kan följande analys redan nu utfärdas inför kvällens tal från president Trump och de kommande tio veckornas valkamp. Den totalt dominerande mediebilden kommer att följa sin traditionella hållning: bildval, rubrikformuleringar och nyhetsvinkling kommer att presenteras på ett sätt som ställer den demokratiska sidan i bättre dager än den republikanska.
Det är förutsägbart, det är ofantligt tröttsamt, och det försvårar kraftigt den mer djupgående politiska analysen.
Detta gäller inte enbart inställningen till Donald Trump, utan ligger på ett djupare plan, där det liberala etablissemanget i media och nöjesvärld regelmässigt angriper kandidater som kan antas vara mer konservativa. Samtidigt delas dessa konservativa värderingar av stora väljargrupper, och klyftan mellan elit och gräsrötter fördjupas därmed ytterligare.
Presidentvalet i sig är inte självklart för någon grupp utöver respektive partis mest inbitna anhängare. Detta gäller även kristna väljare. På ena sidan står en helt oförutsägbar kandidat med grandios självbild och en framtoning som få kan beskriva som kristlig, men som likväl har stått upp offentligt och tydligt för bibliska värderingar. På andra sidan står en kandidat som på pappret har en stabil kristen tillhörighet, men som i praktisk politik har vikt ner sig för helt andra värderingar.
Donald eller Hillary? Trump eller Biden? Dilemmat för kristna är lika svårt som 2016, men en stor majoritet av evangelikala väljare landade då i att Trump-politiken var att föredra.
I valet mellan deras ersättare är skiljelinjen avsevärt tydligare. På ena sidan står Mike Pence, en av historiens mest inflytelserika vicepresidenter, som beskriver sig som ”kristen, konservativ och republikan – i den ordningen”, och som varit helt central i de beslut som bibeltrogna väljare funnit viktigast under Trumps period i Vita huset.
På andra sidan står Kamala Harris, som visserligen är medlem i en baptistförsamling, men som i sina politiska vägval har profilerat sig längst ut på den liberala flanken, exempelvis genom att genomföra Kaliforniens första homovigsel och aktivt arbeta för en lag som skulle legalisera abort fram till födelsen i hela USA.
Utöver deras radikalt skilda ideologiska hållning är vicekandidaterna extra viktiga genom att huvudkandidaterna är de äldsta någonsin, vilket gör det osäkert om orken och hälsan räcker för dem att hålla hela sin mandatperiod.
Inför höstens coronamärkta valkamp finns det därför extra skäl att göra en djupare analys av de båda partierna och vilken ideologisk grund som präglar dem och de valbara kandidaterna. En sådan analys ger ett mer välunderbyggt politiskt ställningstagande än den standardbild de flesta svenska nyhetskonsumenter får till sig vart fjärde år: att varje civiliserad människa självklart måste hålla på den demokratiske kandidaten.
Men amerikansk politik är långt mer komplex än så – inte minst ett sådant här extra oförutsägbart valår.