När Vita huset i dag byter ledning på kommandobryggan är det en naturlig dag för utvärdering av en av USA:s mest omtumlande fyraårsperioder. En stark polarisering fanns i landet redan före epoken Trump, men den har förstärkts under hans tid. Som alltid är dock verkligheten mer komplex än det som ropas från varsin skyttegrav.
En saklig utvärdering ur en kristen synvinkel torde landa i den paradoxala slutsatsen att administrationen Trump både har varit en av USA:s allra mest framgångsrika, och samtidigt en av de allra mest destruktiva.
När Donald Trump offentliggjorde sin kandidatur sommaren 2015 betraktade de flesta honom snarast som ett skämt. Men han lyckades fånga en folklig vrede som till slut gav honom världens mäktigaste politiska position.
Han saknade politisk kompetens och vanlig social hyfs. Ändå samlade han väljarskaror från höger till vänster, från miljardärer till fattiga arbetare. Han gjorde sig osams med de flesta i landets politiska ledning, men samtidigt nådde hans administration långt i praktisk politik.
När kapitlet Trump nu avslutas har vi sett hans dåliga sidor, och det är uppenbart varför han betraktas som en djupt destruktiv ledare. Samtidigt behöver det understrykas hur hans administration också har levererat – både generellt och ur kristen synvinkel.
Ekonomin har gått som tåget. Trumps fokus på ” America first” har skapat arbetstillfällen och hållit börsen på gott humör – samtidigt som väldiga budgetunderskott har bäddat för framtida problem, och miljön har varit en nedtonad fråga.
Utrikes har USA dragit sig ur väpnade konflikter, och för första perioden på länge har landet inte heller dragits in i något nytt krig. Men få har räknat det till presidentens fördel.
För bibeltroende kristna har dock mer specifika frågor varit viktigast. Flera tidigare presidenter lovade att flytta USA:s Israelambassad till Jerusalem, men bara Trump gjorde det. Hans administration nådde också historiska framsteg i Mellanösternkonflikten med åtföljande avtal mellan Israel och flera arabländer.
Även i värderingsfrågor har Trump uppfyllt de kristnas önskemål. De hoppades att han skulle tillsätta en konservativ domare till Högsta domstolen. Till slut blev det tre. Och även på andra plan har kristna värderingar kommit till tydligt uttryck i administrationens utspel och beslut.
Men presidentens personlighet har också skapat starka motreaktioner som kanske hade uteblivit med en president med mer diplomatisk finess. Donald Trump visade sig vara exakt den person han visade upp under valrörelsen 2016 – väljarna har helt enkelt fått ta det goda med det onda, och vice versa.
Utan coronakrisen är det sannolikt att Trump hade kunnat rida på ekonomin och bli omvald. Men hans strategi höll inte hela vägen. Han vann visserligen många nya röster i november, men han skapade ännu fler ovänner, och det kostade honom makten.
Nu vill världen gärna andas ut och hoppas på en tid av harmoni under Joe Bidens ledning. Han är tveklöst en mer förutsägbar politiker än sin företrädare. Men värdeorienterade väljare har samtidigt anledning till oro. Biden må vara aktiv katolik, men i politiska vattendelare har han återkommande valt en liberal, sekulär väg, i stället för Kyrkans hållning.
Bakom honom står också ännu mer radikala gestalter, redo till aktion.
En bön och förhoppning är därför att Biden lyckas behålla sina krafter under de här fyra åren, och att kristenheten må vara en frimodig profetröst i samhället, och fortlöpande påminna både världen och sig själva om att sann reformation sällan kommer genom regeringar, utan genom enskilda män och kvinnor som följer Jesus.