Den kristna kyrkan i Sverige har krympt och marginaliserats under många år. En gång i tiden var Svenska kyrkan en mycket viktig aktör i Sverige, och en hög andel av befolkningen deltog i kyrkans verksamhet. Den siffran har krympt år efter år under många år. Frikyrkorna i Sverige hade sin storhetstid under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Andelen frikyrkomedlemmar har minskat år efter år, ända sedan 1940-talet.
Nya trender och impulser under senaste decennierna har inte lyckats vända utvecklingen. Trots trosrörelsen, Vineyard, ett antal fristående nya församlingar, och ett antal satsningar på församlingsplanteringar i de äldre samfunden – har inte det nya lyckats motsvara nedgången i de äldre församlingarna.
Tyvärr saknas det ofta en probleminsikt. Det är för mycket av handlingsförlamning i för många kristna sammanhang. Tyvärr lever också det gamla statskyrkomonopolet kvar. Att vilja kontrollera kristna initiativ uppifrån. Alltför ofta blir nya kristna initiativ bemötta med misstänksamhet och ifrågasättande.
Vad ska vi då göra? Att bara sitta och deppa är ingen lösning. Med missmod kommer vi ingen vart utan förstärker bara nedgången.
Nu kommer vändningen. Nu ser vi ljuset i tunneln. Vi har ett unikt budskap. Alla som bor i Sverige behöver höra evangeliet om Jesus. Han är världens räddare och frälsare. Vi ser tecken som tyder på att det ljusnar för kristna kyrkan i Sverige. Det kanske allra tydligaste tecknet är alla de människor från hela världen som har flyttat till Sverige under senare år. Bland dem finns det många som är kristna, många som tar emot Jesus och som tar sin kristna tro på allvar. Blomstrande invandrarförsamlingar växer fram överallt runt om i hela Sverige.
Vi kristna behöver bli befriade från vårt dåliga självförtroende och inse att vi har något unikt att komma med. Vi är Kristi kropp. Vi är hans händer, hans fötter, hans mun, hans redskap. Vi är kungar och präster, kallade av Gud, Guds representanter, Guds ambassadörer. Gud har kallat oss att gå ut med budskapet, att berätta för alla som bor i Sverige om Jesus. När tro och framtidsvisioner ersätter missmod, då börjar kristna församlingen att röra sig framåt.
En annan nyckel är att hjälpas åt. Vi behöver varandra. Den kristna kyrkan har försvagats så pass mycket att ingen enskild kyrka eller samfund kan själv vända trenden. Vi behöver gå hand i hand, sida vid sida, skuldra mot skuldra, och stå upp för Guds rike och evangeliet om Jesus. Och vi behöver göra detta på ett generöst sätt, ska vi vänta på att vi blir överens om allt, då blir det svårt att fördjupa enheten.
En tredje faktor är att satsa där det är öppet och där man vill lyssna. Att nå invandrare och flyktingar är en avgörande fråga. Då kan också förkunnelsen av evangeliet gå hand i hand med kristet socialt engagemang.
En fjärde avgörande fråga är att lyfta fram de församlingar som har medvind. Det finns ett antal kristna församlingar runt om i Sverige som växer, som vinner nya människor och visar på ett föredömligt socialt engagemang. De behöver ännu mer lyftas fram som goda exempel och modeller. Vi behöver entreprenörer även i kristna sammanhang.
Stefan Swärd är pastor
i Elimkyrkan, Stockholm
och ordförande för Claphaminstitutet.
Blogg: www.stefansward.se
ledarsidan@varldenidag.se