När Sveriges riksdag den 7 juni 1994 röstade igenom lagen om partnerskap för homosexuella firades det som en historisk seger. Men inte av alla. Flera riksdagspartier reserverade sig och från kristet håll fanns starka protester.
Böneledaren och förkunnaren Kjell Sjöberg mottog beskedet om den nya lagen med sådan bestörtning att han rev sönder sin kostym. Kavaj och byxor. En sådan handling användes av Bibelns profeter som uttryck för djup sorg över tillståndet i landet.
Det mest allvarliga som kan hända ett land, enligt Bibeln, är när grundvalarna rivs upp, de som är själva fundamenten för ett fungerande samhälle där Gud kan ge välsignelse. En sådan grundval är familjen och äktenskapet, och när den nya lagen antogs denna juni-tisdag 1994 ansåg Kjell Sjöberg att en grundval revs upp i vårt land.
Bara några dagar senare, på lördagsmorgonen, vaknade svenska folket till en fruktansvärd nyhet. Sju personer hade skjutits till döds i centrala Falun då en tungt beväpnad man gått bärsärkagång genom staden. I Ekots morgonsändning deklarerades att händelsen var ”det allvarligaste våldsbrottet i svensk kriminalhistoria”.
Det handlar om två isolerade händelser utan samband. Den ena händelsen – riksdagsbeslutet – är exempel på vad kristna vid denna tid uppfattade som att en grundval revs upp i landet. Det andra – händelsen i Falun – är ett exempel på det våld som alltid präglar ett samhälle som fjärmat sig från Gud och de bibliska värderingar som hör till kristen tro, nämligen grov våldsbrottslighet.
Ett land som rör sig ut ur Guds vilja rör sig samtidigt ut ur Guds beskydd. Den principen finns tydligt invävd i Bibeln. Frågan är om den grad av laglöshet och våld som vi ser i dagens Sverige hänger ihop med vårt lands uppror mot Gud? Att vi på område efter område, under decennier, har kastat hans bud och ordningar bakom oss.
Det här kan inte begränsas till enskilda grupper eller en viss fråga. Detta gäller en nations avsteg från Guds ordningar på alla områden.
När Bibelns Israel glömde Gud blev de genast sårbara för fientliga angrepp. Om landet framhärdade i sitt uppror mot Gud blev resultatet till slut militär invasion och ockupation.
Sedan 1994 har en rad andra råmärken passerats. Men låt mig fråga: När sågs gudsmän och pastorer senast riva sönder sina kläder i förtvivlan över att rättfärdighetens grundvalar rivits upp i landet?
Frågan är ytterst aktuell i ett läge där hotbilden mot Sverige är den allvarligaste sedan andra världskriget. Att enbart sätta sin tilltro till Nato kan visa sig vara en farlig illusion. Inte ens vår eget lands militära upprustning – vilken förvisso är både rätt och riktig – är en garanti för vår säkerhet.
Den enda säkra vägen framåt är omvändelsens väg, att vända åter till våra fäders Gud och det kors som prytt vår svenska flagga sedan urminnes tid. Här måste Guds församling gå först och visa vägen. Det sker genom bön och omvändelse och genom att predika upprättelsens evangelium till vår tid.
Massakern i Falun 1994 kunde till slut stoppas och begränsas. Detta genom en modig (och därtill varmt troende) polisman. Med ett perfekt skott – som egentligen var missriktat – lyckades han fälla den betydligt bättre beväpnade gärningsmannen. I den bok han själv skrivit om händelsen ( Det perfekta skottet) vittnar Olavi Blomfjord om hur Gud hjälpte honom och hur han bland annat fick se änglar i polisbilen på sin väg ut ur polisgaraget under mordnatten.
De hot Sverige står inför i dag är betydligt större än en enskild galning i Falun. Samtidigt finns det hopp och möjlighet att möta och avväpna hoten. Men det kan bara ske med Gud på vår sida. Utan att bry oss om honom kommer ingen mänsklig hjälp att vara tillräcklig.
Med krigshotet österifrån och våldet mitt ibland oss är det dags för stolta Sverige att vända om, att erkänna att vi valt fel väg när vi valde bort våra fäders Gud.
Vi som församling, ledare och pastorer, äger nyckeln. Den heter bön och lydnad. Dessutom har tiden kanske kommit i vårt land då en och annan kostym ska rivas sönder igen.
Ny textversion publicerades 230307