På bara några veckor har känslan i världen vänts från ljus till beckmörker. Nyss stod börsen på all time high och människorna tänkte sig en ständigt bättre morgondag. Men extremt fort har samhället fallit ned i virusskräck och kaos. Länder stänger sina gränser, allt ställs in, och konkurserna hotar att snart stå som spön i backen när ingen vågar gå ut, ingen köper varor och tjänster. Samtidigt kanske vi i en sådan här tid bör stanna upp: Vill kanske Herren säga oss något mitt i allt detta?

Svenska församlingar och samfund har den senaste veckan varit lojala samhällspartner och noga följt myndigheternas önskemål om säkerhet och nedstängning av större arrangemang. Men äger de kristna också en extra dimension att erbjuda samhällen som befinner sig i kontrollerad panik? Utan tvekan har vi det.

I 2 Krönikeboken 7 ger Gud ett budskap till kung Salomo som är nästan kusligt träffande för vår värld just dessa dagar. När templet har invigts och allt står på topp för både kungen och landet, skickar Gud en varning om tre tänkbara hot. Det kan komma en tid när himlen stängs så att regn inte faller – vilket skedde i Sverige sommaren 2018 och i Australien härom månaden, med massiva bränder som följd. Det kan också komma dagar när gräshoppor kommer och fördärvar landet – vilket skedde i östra Afrika för några veckor sedan. Och slutligen kan det komma en tid av dödliga epidemier – varje läsare kan tänka sig ett aktuellt exempel.

Guds råd vid sådana tider är att om folket ”ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land” (2 Krön 7:14).

Här ligger kristenhetens kanske viktigaste uppdrag i en tid som denna. När krisen kommer över landet är det tid att inte bara lyssna till Folkhälsomyndigheten, utan även till Gud.

Stefan Löfvens påbud till befolkningen lyder: ”Tvätta händerna regelbundet, och gör det på riktigt.” Det är en god praktisk regel för att hindra smittspridning, men det hjälper inte mot de djupare problem som finns kvar när coronaviruset lagt sig. Det finns räddning för individer och samhälle, men vi saknar förmågan att själva bygga den fulländade tillvaro vi så lätt inbillar oss att vi kan skapa.

Det tycks som att människan just i orostider är mest redo att öppna sig och lyssna till evangeliet. CS Lewis sammanfattade den roll som vågdalarna spelar i vårt liv: ”Gud viskar till oss i våra njutningar, talar i våra samveten, men ropar i våra lidanden; de är hans megafon för att väcka en döv värld.”

Här ligger kallelsen för församlingar och enskilda kristna i tider av oro.

Jakob, Jesu bror, ger några tidlösa insikter i slutet av sitt brev. Han varnar dem som samlat skatter här i världen. Förr eller senare kommer olyckan, och då faller rikedomen i bitar. Den som hade alla pengar på börsen för en månad sedan har i dag sett sin förmögenhet reducerad med över en tredjedel.

Jakob presenterar i stället en strategi som inte handlar om det yttre, utan om det inre. När svåra tider nalkas, påminner han: ”Närma er Gud, så ska han närma sig er.” Han fortsätter med att förklara att vi bör rena våra händer, men vi får inte glömma det än viktigare, nämligen: ”Rena era hjärtan” (Jak 4:8).

Lyssna alltså gärna till statsministerns praktiska råd, men lyssna också till Guds maning till bön, omvändelse och räddning. När människan ser hotet stå vid dörren, då kan hon också vara redo att ändra väg och ropa på hjälp. Gud har lovat att alltid höra ett sådant rop och skaffa läkedom åt landet. Krisens dag är också en dag av möjlighet. Må Sverige ta den.