Medan massaborternas land, Kina, nu ger signaler om att landets kvinnor bör undvika abort och öka sitt barnafödande, diskuterar partierna i Sveriges riksdag om att abort ska skrivas in i svensk grundlag som en mänsklig rättighet.

Även Kristdemokraterna – som med stora uppoffringar och insatser under decennier kämpade för rätten till liv – ställer nu in sig bland partier som vill grundlagsfästa rätten att ta liv. I SVT:s utfrågning på tisdagskvällen bekräftade Ebba Busch denna extrema ståndpunkt och underströk vid två tillfällen att Kristdemokraterna anser att nuvarande abortlag är bra, det vill säga att det inte finns något att invända emot att närmare 40 000 ofödda barn årligen hindras från att födas.

Hon lovade utan reservation att samtliga kristdemokratiska riksdagsledamöter skulle rösta ja till en grundlagsfäst aborträtt.

I detta sammanhang uttryckte Busch sin tillfredsställelse över att Lennart Sacrédeus, som i sitt valmaterial vågat hänvisa till tidigare KD-ståndpunkter, efter interna påtryckningar valt att dra tillbaka sin kandidatur till riksdagen. Busch var också nöjd med att försvaret för livet i riksdagen tystnat – eller tystats? – och att samtliga åtta partier nu har samma uppfattning i frågan.

Många väljare, kanske också en del riksdagsledamöter, ser nog detta snarare som en allvarlig demokratisk förlust. Riksdagens uppgift är att spegla olika uppfattningar i riket, inte ta död på dem, vilket åtskilda politiker i dag tycks tro. Att på olika sätt marginalisera politiska företrädare som har integritet och mod att stå för en övertygelse tillämpas numera av samtliga partier.

Profillöshet är det nya normala i politiken. Skillnaderna i uppfattning suddas ut, valet ska avgöras med angrepp och skandaliseringar av motståndarna, av partiledarens förmåga att dra till sig väljare, och av de taktik- och pr-satsningar som utmäts i slutna partimöten efter de ekonomiska resurser som står till buds.

I ett sådant politiskt landskap finns inte plats för starka politiker vid sidan av partiledaren. När förr flertalet medborgare kunde namnen på ett stort antal riksdagsledamöter är det i dag tveksamt om ens alla partiledare är allmänt kända. Därutöver är riksdagen för de flesta i stort sett anonym.

För ett parti som Kristdemokraterna är denna utstötningsmekanism särskilt farlig. Flera av dem som har fått jobba i stark motvind har varit röstmagneter för partiet, förutom Sacrédeus till exempel Lars Adaktusson, riksdagens mest personkryssade ledamot, och Tuve Skånberg, som systematiskt flyttats ner till icke valbar listplats och därmed tvingats kämpa hårt för att hålla sig kvar i riksdagen.

Kristdemokraterna ligger i flera opinionsmätningar under förra valets resultat och riskerar att tappa ett antal mandat och därmed hamna i en försämrad förhandlingsposition. Ebba Buschs besked i tv-utfrågningen lär inte bromsa det väljartappet, snarare tvärtom.