Många av tisdagens nyhetssändningar präglades av beskedet att Thomas Petersson, biskop i Visby stift, avkragas. 

Beslutet fattades av Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar och innebär att Thomas Petersson inte längre får verka som biskop, präst eller diakon i Svenska kyrkan. Bakgrunden är en utomäktenskaplig relation, som pågått ett par år, med en kvinna anställd i stiftet. Ett redan sargat stift ställs därmed inför ytterligare en utmaning. 

Situationen är en tragedi och förbön säkert viktigare än analyser.

Reaktionerna på beskedet har varierat. En del journalister har undrat varför en biskop måste avgå efter otrohet, när Bill Clinton kunde sitta kvar som president. Andra har menat att förlåtelse och nåd ändå är kyrkans varumärke och därför behövs inte sådana här markeringar.

De reaktionerna bygger på att kyrkan ska följa med tiden och anpassa sig – ett tänkesätt som Svenska kyrkan själv ofta legitimerat.

Men i det här fallet har Svenska kyrkan agerat rätt. Ansvarsnämnden motiverar sitt beslut med att biskopen brutit mot sina vigningslöften, vilka innebär att man lovar att i lära och liv stå för kyrkans tro. Genom sitt agerande har biskopen vidare skadat både sitt och kyrkans anseende och förlorat förtroende hos många av stiftets präster. 

Allt ledarskap bygger på förtroende. När premiärminister Boris Johnson predikar pandemilagar men sedan själv bryter mot dem ifrågasätts hans lämplighet som ledare. Det sjätte budet, om att inte begå äktenskapsbrott, är en del av den kristna kyrkans lära. En biskop som inte bara faller i tillfällig synd utan utvecklar en parallell relation med en annan kvinna – anställd i stiftet och därmed underställd biskopen – har förlorat för mycket förtroendekapital.

Hos Paulus finns det kriterier för församlingsledare om att vara ”höjd över allt klander” och ”ha gott rykte bland utomstående” (1 Tim 3:2,7; se även Tit 1). Det handlar om karaktärsdrag som självbehärskning, vänlighet och generositet. Och det handlar om relationen till pengar, vin, makt och om synen på äktenskap och sex – om att vara ”en enda kvinnas man”.

Hebreerbrevet kapitel 3 talar om ”syndens makt att bedra”. Den makten känner både kristna ledare och lekmän till. Alla behöver vi – och erbjuds i evangeliet – nåd och förlåtelse.

Men förlåtelse och upprättelse inför Gud är inte detsamma som reparerat förtroende inför människor. Det finns därför lägen när en ledare måste stiga åt sidan – eller ställas åt sidan – på grund av förbrukat förtroende. Det är i stunden smärtsamt men på sikt det riktiga.