Svenska förorter har under sommaren plågats av förstörelse och bilbränder. Blåljuspersonal har utsatts för stenkastning, och fickor har skapats i vårt land där lag och ordning inte längre fungerar. Vandalismen har följts av de förutsägbara reaktionerna.
Vänsterflanken ropar på mer resurser till stöd för de stackars marginaliserade ungdomarna. Motsatta sidan ramlar ner i skyttegraven att enbart ropa på hårdare straff. Men lösningen ligger djupare. Vi behöver förstå problemets rötter.
Bilbränder och upplopp är allvarliga brott, men också symptom på en mer djupliggande kris, dock i huvudsak ingen ekonomisk sådan. Det finns betydligt fattigare och mer utsatta människor som aldrig skulle komma på tanken att krossa en bilruta, hälla in bensin och tända på. Krisen är värderingsmässig, och kan bara lösas med en moralisk respons.
National Geographic skildrar i senaste numret den mexikanska staden Ciudad Juárez, för några år sedan känd som världens farligaste stad. 2010 mördades 3 766 personer i gränsstaden som är porten till den lukrativa drogmarknaden inne i USA. Ondskan och skräcken hade helt tagit över staden. De poliser som inte redan var köpta upplevde mörkret så kompakt att de inte förmådde göra något alls. Utpressare och våldsverkare kunde fortsätta utan risk för att bli dömda. Laglösheten var total.
På hösten 2011 kom en ny grupp unga, oförstörda poliser till stan. De lyckades gripa en grupp utpressare på bar gärning, och dessa fälldes i domstol. Plötsligt lossnade det, och allt fler vågade anmäla brott.
Parallellt gjordes en insats för att höja polisyrkets status. Man bytte till snyggare polisuniformer och hedrade poliser som gjort hjältemodiga insatser. Man tog in de skickligaste forskarna för att kunna identifiera lik som mördarna slängt i öknen. Staten tog över fängelserna, och lyckades bryta de bindningar som uppmuntrade kriminell verksamhet. Och domstolarna började äntligen döma de skyldiga.
Den här insatsen har gett resultat. Antalet mord har sjunkit med över 90 procent. Invånarna har också börjat återvinna livet och skönheten. Växter, färg och lek har återvänt i staden.
Så länge våldet härskade vågade ingen sticka ut; allt var grått, kallt och hårt. Alla problem har naturligtvis inte lösts över en natt, men när rättssamhället har börjat fungera, har också invånarna åter börjat tro på framtiden.
Detta mexikanska exempel är en lärdom också för bilbrändernas Sverige. Upploppen här hos oss sker i ett land som i decennier har lärt barn och unga att auktoriteter är av ondo, att sann frihet ligger i individens rättighet att själv definiera vad som är rätt och fel. Men en sådan sådd ger till slut också en skörd.
Helvetet i Ciudad Juárez löstes inte med fler fritidsgårdar och mer normkritik. Våldets grepp släppte först när samhället reste sig och tog moralisk ställning – för offren och mot ondskan.
Orättfärdiga gärningar ska inte ursäktas; de ska dömas. Ogärningsmän ska inte gå fria; de ska ställas inför rätta för sina gärningar. Om vi vill se ett slut på bilbränder och vandalism måste vi orka avslöja och bryta det onda.
Den kristna världsbilden rymmer samtidigt en ytterligare dimension: nåden. Men upprättelse och försoning bygger alltid på att skulden först blottläggs. Det är enda vägen till en ljus framtid för både individ och samhälle.