Anförtro dina verk åt Herren, så har dina planer framgång.
Ordspråksboken 16:3

Världen idag

Tims fall sätter fingret på statens utmaning att kombinera lagstiftning, myndighetsbeslut, rättigheter och skyldigheter – samtidigt som rätt hänsyn tas till individen, skriver Per Ewert. Foto: Johan Nilsson/TT

Både principer och hänsyn behövs i migrationspolitiken

Ledare · Publicerad 00:10, 23 sep 2021

Många har berörts av medierapporteringen om treårige Tim som ska utvisas från sitt trygga familjehem i Skåne till Nigeria, där ingen familj finns som vill ta hand om honom. Hans fall sätter fingret på statens utmaning att kombinera lagstiftning och myndighetsbeslut, rättigheter och skyldigheter i ett system med reglerad invandring, samtidigt som rätt hänsyn tas till individen.

Ingen ska låtsas som att detta är enkelt, men ett civiliserat land behöver göra allt det kan för att gå i den riktningen.

Lagar och rättssystem är på ett sätt vassa verktyg. Antingen uppfyller en invandrad person kraven för asyl, eller inte. Antingen riskerar ett barn att ta skada till sin hälsa och utveckling, eller inte. Utifrån detta fattas beslut om utvisning respektive LVU – lagen om vård av unga. 

Men lag och rätt kan också vara trubbiga verktyg. Myndigheters och domstolars uppdrag är trots allt inte att avgöra om ett beslut med säkerhet är lämpligast, bara om det uppfyller lagens formella krav. Och det är här treårige Tim har haft oturen att falla mellan stolarna i ovan nämnda lagar. 

Beslutet att utvisa pojken på grund av att hans biologiska mamma saknar flyktingskäl kan säkert vara juridiskt riktigt, men det är mänskligt orätt. Beslutet blir dubbelt orimligt när det samtidigt är väl känt att många andra migranter blir kvar i landet trots att de saknar såväl flyktingskäl som anknytning i Sverige, och riskerar att fastna i olika former av utanförskap.

Asylbeslut ska inte baseras på impulsiva känslor, utan på förnuft. Men det är inte förnuftigt att å ena sidan släppa in personer som sannolikt har deltagit i Islamiska statens brott mot mänskligheten och samtidigt utvisa oskyldiga små barn från en stabil hemmiljö till en helt oviss framtid i ett land de aldrig besökt.

När lagar får en absurd tillämpning i strid med människors rättskänsla behöver de ändras. Staten har här ett dubbelt ansvar att dels reglera invandringen och dels ge barn rätt till en så trygg uppväxtmiljö som möjligt. Det här fallet handlar där­emot inte – som vissa opinionsbildare har hävdat – om att svensk invandringslagstiftning rent generellt skulle vara för sträng. Det handlar om att olika principer i lagen ibland kalibreras fel, och då behöver en justering ske. 

Det är inte otänkbart att det stora mediegenomslaget kring det här fallet förmår Migrationsverket att ompröva lille Tims utvisningsbeslut. Men även i alla de andra situationer som inte når medierna, behöver gränserna dras rätt så att de hamnar i linje med såväl hjärna som hjärta.

Det ökade könsgapet visar på vikten av win/win-lösningar

Ledare Det har talats mycket om ”könsgapet” på senare tid. I augusti kom en stor europeisk undersökning... torsdag 1/12 00:10

Det var som i Kornelius hus

Missionsglimten En färsk missionsglimt sedan några veckor tillbaka – men med igenkänningsfaktor från riktigt gammal... torsdag 1/12 00:00