Sveriges ansökan till Nato har slängt in vårt land i storpolitikens komplicerade och ofta smutsiga hantverk. Som liten nation har vi normalt kunnat stå utanför dessa processer, och därmed också kritisera de nationer vi menat agerar fel.

Men nu är det alltså Sverige som står i händelsernas centrum. Det är vi som tvingas kompromissa och (skulle vissa säga) sälja vår själ för att blidka Turkiet.

Det finns förstås en gräns även för oss. Sverige kan inte aktivt gå emot rättsstatens principer genom att utlämna människor som inte gjort något brottsligt. Men redan nu är det å andra sidan tydligt att det är Turkiet som driver Sverige framför sig i processen.

Samtidigt är det genuint komplicerat. För Turkiet har också en nyckelroll i andra viktiga frågor. Dels, förstås, i Nato – den allians vårt land hoppas bli medlemmar i under nästa år. Men också i krigets Ukraina, där Turkiet har blivit viktigt som en medlare i relation till Ryssland.

Även detta är värt att värna, i en värld av ofullkomlighet och kompromisser.