För fyra år sedan skrev historikern Peter Englund en analys om den ovanlige och nyvalde presidenten i USA, summerad i orden: ”Hur berättelsen om Donald Trump slutar vet vi inte – mer än att det kommer att gå illa.”
Nu vet vi. Både hur berättelsen slutar och på vilket sätt det gått illa.
En mogen ledare skulle efter den knappa men klara valförlusten i november ha lagt sitt ego åt sidan och ägnat sin återstående tid vid makten åt att avsluta sitt mandat hedersamt och ge både sin nation och sitt parti de bästa förutsättningarna för framtiden. Men Donald Trump är dessvärre inte känd för att sätta ett högre syfte före den egna prestigen.
Huvudansvaret för onsdagsdygnets händelser – både för upploppen i kongressen och omvalsförlusten i Georgia – måste därför anses falla på presidenten själv.
Flera våldsamma mobbar har härjat USA det senaste året, pådrivna av olika radikala ideologier och opinionsbildare. Men när Trumpsupportrar invaderade USA:s kongress var det första gången som en pöbelmobb agerade på direkt inspiration från en regeringschef.
Trump drev redan 2016 tesen att stort valfusk förekommit, vilket var en något udda anklagelse, eftersom det faktiskt var han som vann. Efter valet 2020 har hans huvudbudskap varit att presidentvalet avgjordes av massivt valfusk. Både domstolar och lokala republikanska ledare har visserligen slagit fast att valet genomfördes korrekt, men det har snarare förstärkt presidentens försök att via rättsprocesser och gatans parlament avvisa valresultatet.
Detta var ett tveeggat svärd, som nu har slagit tillbaka. Presidentens självfixerade kamp skapade den upploppsstämning som ledde till onsdagens kaosscener inne i kongressen – scener som kommer att forma eftervärldens bild av Donald Trumps presidentskap.
Men hans envetna fokus vid sig själv skulle skada möjligheterna även för de två republikanska senatorkandidaterna i Georgia, som i november låg tydligt före sina demokratiska motståndare och därmed hade goda möjligheter att i omvalet säkra partiets majoritet i senaten. I stället tog nu Demokraterna hem båda platserna och får därmed kontrollen över både Vita huset och kongressens två kammare.
På två månader förlorade de republikanska kandidaterna flera hundra tusen röster jämfört med i november. För varför skulle väljarna bry sig om att gå och rösta om valen ändå är riggade?
Donald Trumps administration må ha fattat flera goda konkreta beslut, men presidentens personliga brister i moral och omdöme har under hans sista tid i Vita huset tagit över och lett till verkligt allvarliga konsekvenser. Han har släppt lös vandaler med oklar ideologisk drivkraft, som skändat nationens demokratiska centrumpunkt på ett sätt som annars aldrig sker i utvecklade demokratier.
Och han har slagit undan benen för sitt eget parti och låtit taktpinnen i den amerikanska politiken flyttas till Demokraterna, där ingen i dag vet om de moderata eller de radikala kommer att få överhanden.
Ansvaret för allt detta vilar tungt på president Trump. Att sätta jaget före laget kan kanske föra dig till seger i ett enskilt val, men i längden är det en gravt destruktiv strategi – för alla parter.
Arbetet i kongressen kunde sent på natten återupptas med att senatorerna, under vicepresident Mike Pences ledning, formellt godkände valet av Joe Biden till ny president. Därefter avrundade senaten denna långa dag med bön, som avslutades: ”Vänd våra hjärtan att göra din vilja, och led våra fötter på fridens väg. Och Gud: välsigna Amerika.”
Till det kan vi bara säga: Amen.