Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
Matteusevangeliet 5:6

Världen idag

All nedlagd verksamhet är inte ett misslyckande. Gud är expert på att använda det till synes negativa för att föra sitt rike framåt, påpekar Olof Edsinger. Foto: Simon Rehnström/SvD/TT

All nedlagd verksamhet är inte ett misslyckande

Ledare · Publicerad 00:00, 25 aug 2020

Vi befinner oss i början av en ny termin. Den förra terminen tog en vändning som få hade kunnat föreställa sig, och även hösten kommer att bli annorlunda än vanligt.

Reglerna för hur många människor som får samlas kan visserligen komma att ändras, men även om så skulle ske finns en betydande risk för bakslag. Ingen vet ju om det blir en andra corona­våg under månaderna framför oss.

Redan nu kan vi dock dra ett antal lärdomar från tiden som har varit. Den mest grundläggande är kanske den som formuleras av aposteln Jakob: ”Lyssna nu, ni som säger: 'I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar.' Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: 'Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det'” (Jak 4:13–15).

Dessa ord har varit sanna i alla tider, men det var länge sedan som vi i Sverige upplevde detta så konkret som under det senaste halvåret.

En annan lärdom har med våra mötesformer i kyrkan att göra. Corona­pandemin har gett oss en smågruppernas renässans, och man kan bara hoppas att detta sätt att mötas kommer att ha en fortsatt prioritet i våra församlingar. Den lilla gruppen erbjuder en annan kvalitet av kristen gemenskap än den stora gudstjänsten – i alla fall om vi vågar bjuda in varandra till de personliga delarna av våra liv och omständigheter.

En mer smärtsam sida har förstås med våra förluster att göra. Det finns saker – och i vissa fall även personer – som har dött under corona­pandemin och som vi inte kommer att kunna väcka till liv. Det finns människor som har slutat gå i kyrkan som inte kommer att återvända. Det finns verksamheter som har fått en sista och avgörande knäck, och som vi därför inte längre kan räkna med.

En hel del av detta både kan och bör vi sörja. Men en del kan vi sannolikt också ha skäl att välkomna. I vissa fall kan det trots allt vara som i Jesu liknelse om vinstocken: ”Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt” (Joh 15:2).

Annorlunda uttryckt: All ansning är inte av ondo. All nedlagd verksamhet är inte ett misslyckande. Som kristna tror vi ju på en Gud som är expert på att använda det till synes negativa för att föra sitt rike framåt. ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt”, säger Jesus (Joh 12:24).

Ett av de mest dramatiska exemplen på denna princip i kyrkans värld är upptakten till väckelsen i Kina. När Folkrepubliken Kina grundades under Mao Zedong dröjde det inte länge innan regimen valde att gå till angrepp mot de kristna församlingarna. Man sparkade ut alla utländska missionärer. Man gjorde om kyrkobyggnaderna till partilokaler, idrottshallar och sädesmagasin. Snart började man också sätta pastorerna i fängelse.

Det var en stark, ideologiskt driven förföljelse – och ett totalt avklädande av den kinesiska kristenheten.

Men faktum är att det var just detta avklädande som banade väg för vad som kom att bli en av världshistoriens största väckelser. När det inte längre fanns något yttre att haka upp sina liv på, blev man helt enkelt hänvisad direkt till Gud. Ur nöden föddes ett beroende av Herren och hans direkta vägledning, som i sin tur skänkte en ny kvalitet åt de troendes liv.

Det vore förmätet att dra några raka paralleller mellan kulturrevolutionens Kina och våra dagars Sverige. Men tänk ändå om corona­pandemin kunde få lära oss något av det beroende som kom att känneteckna Guds folk under Mao Zedongs terrorvälde? I så fall kanske vi kan stå inför en ny typ av öppningar i våra svenska kyrkor och församlingar.

När den store Trädgårdsmästaren får möjlighet att ansa i våra egna liv såväl som i vår kristna verksamhet, kan något nytt och mera livskraftigt börja spira. Låt oss be att så får ske – mitt i allt som vi på goda grunder behöver få sörja!

Ur nöden föddes ett beroende av Herren och hans direkta vägledning, som i sin tur skänkte en ny kvalitet åt de troendes liv.

Rekordmånga kvinnor är föreståndare inom Pingst

Fördubbling. Allt fler föreståndare inom Pingst är kvinnor. Sedan 2014 har andelen kvinnor bland föreståndarna... lördag 28/11 19:00

Adventsbudskap extra viktigt i coronamörker

Ledare I år är det inte bara en mörk årstid som ackompanjerar advent. Frågan är om stämningen i landet,... lördag 28/11 00:00

Vi kan vara stolta över dem som gått före oss i tron.

Inför söndag Ps 24 ”Gör porten hög, gör dörren bred …” Så sjunger vi i adventspsalmen 107 i svenska psamboken.... fredag 27/11 00:00

Många tror att problemet fortfarande stavas Israel

Israelkrönika I lördags lade den i nuläget mest kände sångaren i Egypten, Mohamed Ramadan, ut en bild på...