Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
Matteusevangeliet 5:6

Världen idag

I Ungern har regeringen tagit krafttag för att försöka öka barnafödandet och vända trenden med minskande befolkning som präglat landet i decennier. När svensk public service-tv kritiserar andra länder för att uppmana den egna befolkningen att föda fler barn blir det magstarkt, menar Per Ewert. Foto: Christine Olsson/TT

Abortsyn en bidragande orsak till låga födelsetal

Ledare · Publicerad 00:00, 4 mar 2020

I helgen rapporterade SVT att Ungerns regering tagit krafttag för att försöka få upp barnafödandet och vända den befolkningsminskning som präglat landet i decennier. Den sakupplysningen är korrekt, men svensk public service-tv tog samtidigt denna nyhet som förevändning för en förutsägbar, men ändå onödig ideologisk vinkling. Det finns därför anledning att ge ett förklarande perspektiv.

De som följt de stora svenska mediekanalerna på senare år har fått höra att det viktigaste vi behöver veta om Östeuropa, inte minst Polen och Ungern, är att de har hopplöst konservativa regeringar som hotar våra goda svenska liberala ideal. Financial Times rapporterade dock nyligen om vad som i verkligheten utgör ödesfrågor i dessa länder. Den listan toppas av helt andra ämnen än vad som förkunnas från det västeuropeiska etablissemanget. Det verkliga bekymret för länderna själva ligger i befolkningsfrågan. 

Ungern är långt ifrån det enda östlandet med en minskande befolkning. Tvärtom finns nästan alla världens krympande befolkningar i det forna östblocket, där invånarantalet sedan kommunismens fall har minskat med 18 miljoner. Alla regeringar i öst prövar därför olika modeller för att öka barnafödandet; inte bara Ungern, även om det verkar vara det mest engagerande exemplet för svenska medier. 

Den stadigt krympande befolkningen beror rent krasst på att det varje år dör fler än som föds. I det sammanhanget är det omöjligt att blunda för effekterna av den abortsyn som under decennier byggdes i det Sovjetkontrollerade öst, där det ofödda människolivet inte ansågs ha något inneboende värde. Även om vissa östländer har skärpt sina abortlagar efter murens fall, har den kommunistiska människosynen fortfarande starkt fäste i folkdjupet. Det har lett till att antalet aborter i dessa länder än i dag är högre än i någon annan del av världen – vilket i förlängningen också innebär alltför låga födelsetal.

I SVT förmedlas däremot inga sådana analyser. I stället kritiserar reportern den värdekonservativa regeringens reformer för att de ekonomiska morötterna för ökat barnafödande inte går till homosexuella, ensamstående och frånskilda. Vän av ordning skulle kanske invända att det liksom ligger i sakens natur att barnafödande främst sker i traditionella kärnfamiljer. Det är också uppenbart för alla regeringar, även den svenska, att det finns både sociala och ekonomiska fördelar med att hålla ihop äktenskap och familjer, och att familjen därför behöver ges särskilt skydd. Besluten från Ungerns regering framstår på så sätt som både pragmatiska och moraliskt välgrundade.

Samtidigt blir det något magstarkt när svensk public service-tv kritiserar andra länder för att uppmana den egna befolkningen att föda fler barn. Få svenska böcker har det senaste seklet fått så stor betydelse som Alva och Gunnar Myrdals  Kris i befolkningsfrågan, där de 1934 föreslog mycket radikala åtgärder för att öka barnafödandet i Sverige – detta trots att vårt land under hela mellankrigstiden faktiskt hade en naturlig befolkningsökning.

För makarna Myrdal låg lösningen dock inte i den traditionella familjen; i stället förkunnade de en kraftfull individualism. Sedan deras dagar har det offentliga Sverige haft svårt att spela andra skivor än den som förkunnar individens oberoende som det främsta av alla bud. Med en sådan grundsyn blir den traditionella familjen ett hot mot oberoendet, och därmed också en naturlig fiende. Det är en fördomsfull och destruktiv syn som vårt land borde växa ifrån. Barnen är vår framtid. Varje land som kan skapa en sådan grundförståelse kommer att lyckas, det gäller både Sverige och Östeuropa.

I det sammanhanget är det omöjligt att blunda för effekterna av den abortsyn som under decennier byggdes i det Sovjet-kontrollerade öst, där det ofödda människolivet inte ansågs ha något inneboende värde.

Vi får inte glömma bort att vi är fria i Kristus!

Arbetslivskrönika Inom ICCC, den Internationella kristna handels­kammaren, ser vi det som ett nyckeluppdrag från Gud... onsdag 25/11 00:00

Många tror att problemet fortfarande stavas Israel

Israelkrönika I lördags lade den i nuläget mest kände sångaren i Egypten, Mohamed Ramadan, ut en bild på... onsdag 25/11 00:00

Nuri Kino coronasjuk – manar till ansvar

Coronapandemin. Journalisten och författaren Nuri Kino är hemma igen efter att ha vårdats på sjukhus för covid-19.... onsdag 25/11 10:00

Jag vågar inte möta sorgen efter pappas död, vad ska jag göra?

Familjefrågan Hej Karin! Jag är rädd för att känna. Jag har inte vågat sörja min pappa, som hastigt gick bort för...

När ryktet är bättre än vi förtjänar – brevet till Sardes

De sju församlingarna i Uppenbarelseboken (del 6/8). ”Du har namn om dig att du lever, men du är död” (Upp 3:1). Detta måste vara några av Nya...