KGB hade specialiserat sig på sexuell utpressning av västdiplomater sedan 1930-talet. Även den svenska ambassaden i Moskva var utsatt och den norska trojka som hade fastnat i KGB:s garn hade en svensk motsvarighet: spionerna Örnen, Solstickan och Getingen.

En i den avslöjade norska trojkan, Rolf Andvord, kom till Moskva år 1941, strax efter storspionen Stig Wennerström och diplomaten Sverker Åström. I Kujbysjev fick sedan Andvord sällskap av Åström. Säpo misstänkte tidigt att KGB hade snärjt Åström under tiden i Kujbysjev.

I april 1954 hoppade KGB-agenten Petrov av till Australien. Han förhördes senare av Otto Danielsson, chefen för Säpos kontraspionage, som drar slutsatsen att diplomaterna Sverker Åström och Rolf Sohlman är KGB-agenter med kodnamnen ”Getingen” och ”Solstickan”.

I dessa samtal redogjorde Petrov för Sverker Åströms kontakter med Sovjets underrättelsetjänst: ”Beträffande Getingen framfördes vad Petrov sagt och vad G sagt och vad som framkommit genom den homosexuella gärningen” skrev Otto Danielsson den 22 maj 1963 i sin dagbok.

Åström verkar alltså ha utsatts för utpressning genom att försättas i komprometterande situationer.

Dokument i Säpo-arkivet om Sverker Åström visar att Säpo spanade på honom redan när han kom till Sverige år 1943. Den 15 augusti året därpå övervakade Säpo chefen för den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s skandinaviska avdelning Elisei Yeliseyef.

De upptäckte att Yeliseyef åt middag under 2 timmar och 40 minuter med Åström på Stallmästargården vid Bellevue-parken i Stockholm.

I maj 1963 träffade Otto Danielsson inrikesminister Rune Johansson, statspolischefen Georg Thulin och Säpochefen P G Vinge. Förutom en redovisning av fallet ”Stig Wennerström”, nämndes de två sovjetiska agenterna ”Getingen” och ”Solstickan”.

Dragningen gjordes en månad innan Stig Wennerström greps för spioneri. Tage Erlanders dagböcker visar att statsministern var sysselsatt i över ett år med misstankarna om att Sverker Åström och Rolf Sohlman var sovjetiska agenter.

Erlander hänvisar i sin dagbok till KGB-avhopparen Golitsyn som tillsammans med Petrov pekade ut spioner i den svenska statsförvaltningen.

UD:s folkrättssakkunnige Bo Theutenberg, som för snart fem år sedan publicerade Otto Danielssons dagboksanteckningar i volym 3 av serien ”Dagbok från UD”, menar att det inte finns någon tvekan beträffande identiteten av ”Getingen” och ”Solstickan” – de var Sverker Åström och Rolf Sohlman.

I samma volym redogör Theutenberg för innehållet i Erlanders dagböcker.

– Det kommer som en chock för Erlander att KGB-avhopparna Petrov och Golitsyn avslöjade – inte bara Wennerström – utan även ”Getingen” och ”Solstickan”, säger Bo Theutenberg, som beskriver hur Sverker Åström vid alla avgörande tillfällen i Sveriges efterkrigshistoria träder fram för att styra Sverige i en Moskva-vänlig riktning: Raoul Wallenbergs försvinnande, nedskjutningen av DC3:an, förhandlingarna om EEC-avtalet, Sovjets ubåtskränkningar och Palmemordet.

Under polisförhören med Stig Wennerström – som hade täcknamnet Örnen – fick han på de så kallade ”snackebanden” möjlighet att berätta sådant som inte togs upp under rättegången.

Wennerströms beskrivningar tolkades som att ambassadören Rolf Sohlman och hans ryska fru Zinaida var agenter åt Sovjet.

Både Sverker Åström och Rolf Sohlman räddades politiskt av den socialdemokratiska partiledningen genom att omplaceras; Åström flyttades till USA som FN-ambassadör och Sohlman blev ambassadör i Danmark.

Den 24 juni 1963 skriver Erlander i sin dagbok: ”Det otäckaste är ju att den kan vara ett tecken att alla den ryske avhopparens uppgifter är riktiga. Då blir affären politiskt svår att bemästra.”.

– Detta visar att Erlander var informerad om de avslöjanden som Golitsin gjort om svenska KGB-agenter, säger Bo Theutenberg, som även besökte Mitrokhin­arkivet i maj 2017.

Vasili Mitrokhin var KGB-arkivarie under 30 år och hoppade av till Storbritannien år 1992 och tog då med sig anteckningar från arkivet.

Bo Theutenberg konstaterar att originalet från Mitrokhinarkivet om ”Solstickan” stämmer exakt med Otto Danielssons dagboksanteckningar: Sohlman hade komprometterats av KGB-agenten Dzeta (Madame Cesiami) vid svenska ambassaden i Bukarest.

Även Otto Danielssons efterträdare som chef för kontraspionaget, Olof Frånstedt, har i ”Dagbok från UD” bekräftat Sverker Åströms samröre med KGB. Frånstedt skrev själv delar av Åströms Säpo-akt.

Anders Jallai, författaren och dykaren som hittade DC3:an, har läst Petrovs akt på Säpoarkivet. Där fanns delar av Sverker Åströms personakt kopierad eftersom det rörde den svenska KGB-spionen ”Getingen”.

”Det visade sig genom Försvarsstabens och Säpos arkiv att Åström och Wennerström kände varandra privat. De besökte varandras bostäder och Åström var inbjuden till fester hos Wennerströms” skriver Anders Jallai på sin blogg.

Endast drygt två månader innan Wennerström greps för spioneri var denne inbjuden på en privat fest hos Åström.

Raoul Wallenberg-forskaren Susanne Berger och den svenske Budapest-diplomatens anhöriga vill att regeringen nu klarlägger om Sverker Åström och UD gick Sovjets ärenden och hur det i så fall påverkade Sveriges officiella hantering av flera olösta mysterier under kalla kriget; som Raoul Wallenbergs försvinnande, nedskjutningen av DC-3:an och sovjetiska ubåtars intrång i svenskt territorialvatten.

De konstaterar att Sverker Åström i decennier har varit föremål för allvarliga misstankar om att ha agerat för Sovjets räkning.

– Nya forskningsrön tyder starkt på att den svenska regeringens passivitet i Raoul Wallenberg-fallet var ett medvetet beslut av en utvald grupp svenska tjänstemän som satte Sveriges ekonomiska och politiska intressen, som de själva definierade det, framför behovet av att klargöra sin diplomatkollegas öde, säger Susanne Berger, som konstaterar att Sverker Åström hade direkta och indirekta kopplingar till Wallenbergutredningen i över sextio år.

– Han informerades regelbundet om Wallenberg-utredningen och var under åren 1956–63 officiellt ansvarig för utredningen, som chef för svenska UD:s politiska avdelning. Vid minst ett tillfälle i slutet av 1990-talet bad han att en konsult till arbetsgruppen skulle flygas från Moskva för att personligen uppdatera honom om vissa aspekter av utredningen i hans hem i Stockholm.

Sverker Åström följde med Sovjets ambassadör Alexandra Kollontay till Moskva i mars 1945 och var en av de första svenska diplomaterna som kom dit efter Raoul Wallenbergs internering. Då hade Wallenberg redan tillbringat en månad i Moskvas Lubyanka-fängelse, utan att få kontakt med sin egen legation.

– Trots att Åström var närvarande i viktiga beslutsfattande positioner vid alla kritiska ögonblick i Wallenberg-fallet, nämnde han inte Raoul Wallenberg med ett enda ord i sin självbiografi, påpekar Susanne Berger.

Strax efter att DC3:an sköts ned sommaren 1952, förklarade den svenska regeringen i ett hemligt PM att planet hade skjutits ned av Sovjet och att alla ombord hade omkommit.

I stället för att kräva information från sovjetiska myndigheter om vad som hade hänt, förklarade den svenska regeringen helt enkelt männen döda. Promemorians huvudförfattare var Sverker Åström.

– Formuleringen i Åströms PM om den försvunna DC-3:an påminde starkt om den kontroversiella ståndpunkt den svenska regeringen hade intagit i fallet med Raoul Wallenberg, förklarar Susanne Berger, som beskriver de kontakter som Sverker Åström hade med flygvapnets överste Stig Wennerström.

– Wennerström och Åström kände varandra sedan de tjänstgjorde tillsammans vid svenska legationen i Moskva 1940–41.