Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt.
2 Korintierbrevet 4:17

Världen idag

I fånglägren fanns resurser för att skapa det nya Tyskland

Birger Forell såg sig själv som en missionär i fånglägren och kampen pågick mellan det kristna och det nazistiska korset. Han skrev om bön och psalmsång, som bars fram med kraft, och hur han i stunder av stark andlig laddning upplevde sig gå ur sig själv, för att helt och hållet bli ett redskap för Kristus.

Kulturserie · Publicerad 00:00, 10 aug 2021

Efter att i 13 år ha tjänstgjort i svenska Victoriaförsamlingen lämnade Birger Forell hösten 1942 Berlin; uppbrottet skedde i ett av anspänning och trötthet präglat tillstånd. För Birgers fru, Calise, hade den sista tiden i Tyskland varit ett utdraget lidande. Återkomsten till Sverige skedde i en känsla av förhöjd livskvalitet.

Den rofyllda tillvaron i Sverige varade emellertid inte längre än knappa ett och ett halvt år. Våren 1944 hörsammade Birger Forell ånyo en vädjan från utlandet.

Det var en av nyckelgestalterna i Forells internationella kontaktnät, biskop George Bell i Chichester, som via Svenska kyrkans ärkebiskop Erling Eidem efterfrågade Forells tjänster. Den framsynte brittiske kyrkoledaren ville anförtro omsorgen om den växande skaran tyska krigsfångar i England till honom.

Forell besatt i egenskap av antinazist ett betydande förtroendekapital både på brittisk och på svensk mark. I dessa geografiska rum fick han inte sällan föra medlidandets och folkförsoningens talan mot det förakt, för att inte säga den avsky, som i krigsslutets Europa växte sig allt starkare mot tyskar.

Efter att ha tittat på en brittisk propagandafilm på bio en av de första dagarna i England gör Forell en notering i dagboken: ”Hat, hat, hat!”

Det var en spridd uppfattning att tyskarna inte förtjänade bättre än att framleva under knapphet och i isolering. I tidningen Sunday Express framhöll krönikören John Gordon att de borde utestängas från allt civiliserat umgänge till dess den siste tysken av innevarande generationer var död.

Om opinionsbildare som ville behandla tyskar utan urskiljning och barmhärtighet skriver Birger Forell: ”Ja, Tyskland är ett problem, men även de som tala om detta problem här äro ett stort problem.”

Under hans första månader på plats hade den brittiska lägerverksamheten ett relativt begränsat omfång. Efter de allierades framgångar i Normandie sommaren 1944 kom dock den situationen att ändras drastiskt. Antalet fångar mångdubblades i rask takt.

Den närmast explosiva utvecklingen finns fångad i ett brev från Forell till Skarabiskopen Gustaf Ljunggren: ”Nu hinner man knappt hämta andan. Allt snurrar runt. [...] Jag har nu ungefär 30 sjukhus och 40 läger, men när du läser detta, så kanske det är dubbelt så många.”

Birger Forell lade ner betydande möda på att införskaffa böcker, instrument, teaterrekvisita samt sportartiklar till krigsfångarna. Han ville bryta tristess, motverka apati och fylla fångenskapens dagar med uppbyggliga aktiviteter.

Till exempel föreläste han om den indienresa som han själv hade genomfört som assistent till Rudolf Otto på sent 1920-tal.

Det av Birger Forell utförda arbetet bland de internerade tyskarna begränsade sig inte till att skänka tröst och tidsfördriv för stunden. Hos honom grodde – i likhet med hos den för sitt strategiska sinne kände biskop Bell – tankar på vad som skulle hända med Tyskland efter det nederlag som Europa väntade på.

Runt om i England satt män internerade som skulle kunna få viktiga roller i återuppbyggnaden av Tyskland, som efter ett decenniums totalitärt styre och allierade bombräder var sönderslaget till oigenkännlighet.

Bakom stängslen runt om i England fanns med andra ord resurser för framtiden.

Birger Forell såg sig själv som en missionär i det utsnitt av Tyskland som han bearbetade i fånglägren. Hans minnesanteckningar innehåller åtskilliga uttryck för hur kampen mellan det kristna och det nationalsocialistiska korset fortgick i lägren.

Noteringarna rymmer också många uttrycksfulla skildringar för religiösa ceremonier och upplevelser hos männen bakom taggtråden. Han ger oss bilder av överfulla baracker som för någon timme får tjäna som kyrkorum.

Han skriver om bön och psalmsång som bärs fram med kraft. Forell vittnar om hur han i stunder av stark andlig laddning upplever sig gå ur sig själv, för att helt och hållet bli ett redskap för Kristus.

Prästen Egon Åhman har om Forells insatser för krigsfångarna och för tiotusentals utsatta människor i det av kriget förödda Tyskland sagt att dessa gärningar representerar ”ett mycket hedersamt och viktigt blad i kyrkolivets historia”.

Ännu en temadag om samkönade relationer i EFK

Stockholm. Evangeliska frikyrkans arbete med frågan om samkönade relationer går vidare. Lördagen 1 oktober... måndag 26/9 07:00

Både möjligheter och faror med ett mediedominerat samhälle

Ledare Drottning Elizabeth II symboliserar på flera områden de stora förändringar som skett i västvärlden... lördag 24/9 00:10

Putin trappar upp sitt krig – hur ska vi som kristna tänka?

Ledare I helgen har Vladimir Putin annonserat ”folkomröstningar” i de ockuperade regionerna Luhansk,... fredag 23/9 00:10

Om kristenheten och valresultatet

Ledarkrönika Sverige är i process att få en ny regering. Sådana lägen, när fasta strukturer luckras upp, fogas... torsdag 22/9 00:10

Klimatkamp utan Gud kan skada både samhälle och miljö

Ledare Tolv klimataktivister limmar fast sig själva på E4:an med trafikkaos och livsfara för människor som... torsdag 22/9 00:10
E-tidning
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier