Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.
Kolosserbrevet 3:1

Världen idag

Han arresterade Jan Guillou i samband med IB-affären

Han spanade på sovjetiska spioner med Stig Bergling – innan Bergling själv avslöjades som KGB-spion – och var livvakt åt Anna-Greta Leijon under tiden som Moskva-stödda Rote Arme Fraktion (RAF) planerade att kidnappa henne. Dessutom grep han Jan Guillou för spioneri i oktober 1973.

– Vi var civilklädda och gick upp vid sidan om honom och sade: ”Nu är du gripen, med anledning av IB-affären”, berättar förre Säpo-polisen Torsten Fahlén.

Kulturserie · Publicerad 06:00, 25 maj 2022

Torsten Fahlén var under flera år under det kalla kriget verksam inom Sveriges kontraspionage – eller ryssroteln, som verksamheten för enkelhetens skull kallades på Säpo.

En stor del av tiden på ryssroteln gick åt till att spana på misstänkta sovjetiska spioner.

– Jag satt regelbundet på Villagatan 24 i Stockholm och spanade på den sovjetiska ambassaden, som tidigare låg i området, berättar han.

– Vi fick lära oss hur de sovjetiska agenterna såg ut. Av någon anledning hade vi placerats i samma hus som den sovjetiska visumavdelningen. Vi satt vid ett sidofönster och såg vilka som gick ut och in i ambassaden. När det kom en person som satte sig i en bil ropade vi ut hans kodnummer på radion, till hjälp för de spanare som befann sig ute på stan.

Det var helt omöjligt att inte möta någon från visumavdelningen, konstaterar Torsten Fahlén.

– Det var en av de mest olämpliga platserna. Vi jobbade exempelvis på lördagarna, då personalen på ambassaden var lediga. Då gick vi inte ut bakvägen utan genom stora entrén. Men vid ett tillfälle kom en av chaufförerna med sin fru och barnvagn genom ytterdörren. Vi hälsade på varandra och log artigt.

Torsten Fahlén och hans kollegor hade bilder på all personal på ambassaden, även de på visumavdelningen.

– Vi visste ofta om vilka som var underrättelsepersoner, eftersom det som regel var förvarnat från tidigare uppdrag som de hade haft utomlands, i exempelvis Tyskland och England. Det fanns då noterat om det var en underrättelseman. Så vi hade då hans bakgrund när de kom hit, genom visum och fotografier hade vi redan sett personen och kände igen honom.

Det var en utvald samling av de sovjetiska spionerna som kontraspionaget fick koncentrera sig på; det fanns inte personal för att bevaka alla som var aktiva.

– Det var de fyra–fem mest intressanta som vi lade ner energi på, berättar Torsten Fahlén.

Vissa kvällar hade Torsten öppen spaning på stan. Ibland dök en bil med intressanta personer upp. Han följde då efter bilen och om de åkte till en restaurang hade Säpo annan personal på plats som tog över.

– När de sedan lämnade restaurangen följde vi personen till hans bostad och kunde även vänta ut honom till nästa morgon för att se vart han åkte. Det kunde vara till en myndighet där det fanns någon intressant person, berättar han.

– Då gick vi in på den myndigheten, såg målmedvetna ut med våra portföljer och passerade receptionen utan att någon reagerade. Det gällde sedan att hitta rätt arbetsrum och en namnskylt – därmed visste vi vem det var som spionen hade sökt kontakt med. Då återstod uppdraget att informera myndighetspersonen om vem det var som hade försökt ta kontakt.

Torsten Fahlén var dessutom livvakt för vice arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon på grund av hoten mot henne efter att hon, i egenskap av ansvarig för terroristlagstiftning, hade utvisat de terrorister som var ansvariga för ockupationen av och gisslandramat på den västtyska ambassaden i Stockholm 1975.

Medlemmar ur terrororganisationen Röda armé-fraktionen (RAF) hade då intagit ambassadens byggnad och krävt att den västtyska regeringen skulle frige ett antal RAF-medlemmar som dömts till fängelse i Västtyskland.

Som livvakt till Anna-Greta Leijon träffade han såväl Ebbe Carlsson som Hans Holmér och Kurt Lindroth.

– Ebbe var lättsam och rolig, han underlättade arbetet för oss och nedvärderade oss aldrig. Han tyckte nog själv att han var en medhjälpare och en kollega till oss, berättar Fahlén.

– När vi var på UD såg Ebbe till att vi hade det bra, han var lätt att jobba med. Jag fick känslan av att Ebbe styrde ganska mycket på justitiedepartementet. Han ville nog gärna vara agent själv och lade sig i lite för mycket.

Det skulle visa sig att misstankarna om ett hot mot Anna-Greta Leijon var befogade. Operation Leo var namnet på den planerade kidnappning av Leijon som avslöjades en tid efter att Torsten hade slutat som livvakt.

När Torsten Fahlén första gången spanade tillsammans med Stig Bergling hade han redan hört talas om honom av sina kollegor.

– Jag träffade honom sporadiskt vid gemensamma kommenderingar och märkte redan då att det var något som var konstigt. Jag var en etablerad spanare när han kom till ryssroteln, medan han var ny, lite avvaktande och berättade om sitt arbete på FN. Vi spanade på ryssar tillsammans, men inget dramatiskt hände under våra pass.

– De satte honom på ryssroteln trots att man redan då hade misstankar om att han inte var pålitlig, säger Torsten.

– Sedan flyttade de honom till det känsligaste stället på hela Säkerhetspolisen: till spaningsexpeditionen, dit alla spanares rapporter om vad de hade sett och gjort lämnades in. Allt kom in dit, och genom att ta del av dessa kunde Bergling varna och meddela vidare till sina uppdragsgivare. Att placera honom där var som att placera biet i honungsburken. Han ställde till en väldig massa oreda.

Torsten konstaterar att Stig Bergling efter sin frigivning reste runt med ryssrotelns chef Tore Forsberg och hade föreläsningar.

– Hade jag varit i Tore Forsbergs ställning hade jag inte åkt omkring och haft en före detta spion med mig. Det måste finnas något skäl till detta, någon fördel som Tore Forsberg fick utifrån detta. Vi ska ju vara så humana och samarbetsvilliga här i Sverige, resonerar han.

I samband med IB-affären på 1970-talet satt Torsten Fahlén och hans kollegor isolerade i ett särskilt rum och utredde telefon­avlyssningarna som gjordes av Jan Guillou och Håkan Isacsson innan de greps. Han fick sedan uppdraget att hämta in både Guillou och Isacsson.

– Vi fick ett meddelande från ledningen att Guillou skulle gripas och fick reda på vilket tåg han reste med söderifrån – vi skulle gripa honom på Stockholms central. Vi var civilklädda och gick upp vid sidan om honom och sade: ”Nu är du gripen, med anledning av IB-affären.”

– Guillou följde lugnt och prydligt med till vår bil och vi körde honom sedan till inskrivningen och därefter till Kronobergshäktet.

Torsten Fahlén jobbade på ryssroteln när han grep Guillou och blev särskilt kommenderad till detta speciella uppdrag. Han fick senare reda på att Guillou hade kontakt med en rysk underrättelseofficer, men det var inget som ingick i åtalet.

Efter IB-affären vistades Jan Guillou i Irak och skrev en hyllningsbok till Saddam Husseins land: Irak – det nya Arabien. Vid ett tillfälle när Torsten Fahlén var livvakt för Sveriges utrikesminister på Iraks konsulat i Djursholm stötte han på Jan Guillou igen.

”Är du ute efter mig igen?” frågade Guillou skämtsamt och fick snabbt ett nej till svar.

– Han hade inget agg mot mig, konstaterar Torsten Fahlén.

En annan gång när han var livvakt för Sovjets utrikesminister Andrej Gromyko blev Torsten misstänkliggjord i samband med att en KGB-officer – som var säkerhetschef för Gromyko – ringde till Torstens tjänstetelefon för att reda ut säkerhetsfrågor kring statsbesöket.

Dessa telefoner bandades alltid som en säkerhetsåtgärd, så efter samtalet gick Torsten till den som spelade in samtalen och förklarade bakgrunden till varför KGB-officeren hade ringt honom.

En kriminalkommissarie på Säpo misstänkliggjorde dock Torsten Fahlén genom att berätta för Olof Palme om samtalet. Torsten blev kort därefter helt och hållet rentvådd, men senare fick han reda på av Säpochefen Olof Frånstedt att den aktuelle kriminalkommissarien var rapportör till IB.

Sverker Åström var ett namn som återkom vid ett flertal tillfällen på ryssroteln och Torsten känner till hur Säpo spanade på Åström under en fjällsemester.

När Bror Lindén, en av dem som utredde Wennerström-ärendet blev chef för ryssroteln, fick Torsten Fahlén i början av 1970-talet uppdraget att beställa ritningar från stadsbyggnadskontoret för att hitta sätt att övervaka Åströms lägenhet.

– Ärendet var omgivet av högsta sekretess, men när ritningarna väl hade överlämnats blev Bror Lindén borta från jobbet på grund av sjukdom eller omplacering. När han kom tillbaka meddelade han mig att de inte skulle övervaka Åströms lägenhet, avslutar Torsten Fahlén.

Jag fick känslan av att Ebbe [Carlsson] styrde ganska mycket på justitiedepartementet. Han ville nog gärna vara agent själv och lade sig i lite för mycket.

Därför är drivmedel så mycket billigare i USA än i Sverige

Bensinpris. Trots att bensinpriset i USA har sjunkit till motsvarande 10,67 kronor per liter, tros det relativt... onsdag 17/8 15:00

Dubbla måttstockar allt tydligare hos Amnesty

Ledare Amnesty är en organisation som distanserat sig från sin ursprungliga värdegrund att försvara... onsdag 17/8 00:10

C bäddar för egen brakförlust

Ledare Partiledare Annie Lööf tar nu bladet från munnen i DN (15/8) och säger det rakt ut: Trots Centerns... onsdag 17/8 00:00

Om fred är målet – byt paradigm

Israelkrönika Två artiklar i söndagens Jerusalem Post såg ut att sända motsatta budskap. Den ena rubriken talade... onsdag 17/8 00:10

Lär dig njuta av livets olika säsonger

Vardagskrönika För några dagar sedan vinkade vi av ena dottern på Arlanda för ett par månader på Hawaii. Det är... onsdag 17/8 00:00
E-tidning
Under perioden 20 juni–19 augusti är kundtjänst endast öppen vardagar kl 10–12.
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier