Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”
Johannesevangeliet 20:21

Världen idag

”Cancel culture” är ett försök att skapa åsiktslikriktning

Med ”cancel culture” riskerar den som sticker ut huvudet utanför åsiktskorridorens väggar att utsättas för bojkott med syfte att anseende, men också inkomst och arbete, ska gå förlorat – att personen ska raderas ur samhällslivet, skriver Stefan Gustavsson.

Kulturserie · Publicerad 00:00, 12 jan 2021

Demokrati bygger på individens åsikts- och yttrandefrihet. Men det innebär mer än den juridiska friheten att formulera en åsikt och uttrycka den offentligt. För att det ska handla om verklig frihet måste det juridiska regelverket åtföljas av en attityd av öppenhet och generositet i kulturen.

Den som uttrycker en åsikt måste i förväg veta att man inte per automatik blir skambelagd och utfryst om åsikten avviker från majoritetens eller elitens uppfattning. Om rädsla präglar det sociala samspelet hämmar det åsikts- och yttrandefriheten.

Historiskt är detta ett problematiskt område. Inte bara genom avsaknaden av demokrati, utan också genom de stränga gränsdragningar – de tabun – som ofta omgärdat kulturen. Vissa uppfattningar har varit tvingande att erkänna – som att den romerska kejsaren är herre eller att en viss kristen trosbekännelse är den riktiga – medan andra påståenden har varit förbjudna och reglerade i hädelselagar med stränga straff.

Demokratins genombrott i västerlandet under 1900-talet är här ett enormt framsteg. Samtidigt är demokratin inte given för alltid, utan måste kontinuerligt återvinnas. Det gäller både det juridiska ramverket och den demokratiska mentaliteten att odla öppen debatt och besegra felaktiga, falska och farliga åsikter med argument och inte med tvång eller med social manipulering.

I det ljuset är de senaste årens utveckling mot en ”cancel culture”, på svenska kallat raderingskultur, oroväckande.

Fenomenet kommer, som så ofta, från USA. På amerikanska universitet blev det under 2000-talet vanligare med protester mot lärare eller gästföreläsare som uttryckte något som studenter tyckte var provocerande. I stället för öppen debatt började studenterna kräva att lärare skulle sparkas och gästföreläsare avbokas.

Tidigt valde komiker – vana vid att kunna driva med allt och alla – att ställa in sina föreställningar vid universiteten, eftersom publiken var så lättkränkt. Ironin är påtaglig; universiteten är ju historiskt kända som platsen för den fria tanken!

I Sverige myntade statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson begreppet ”åsikts­korridoren”, ett begrepp som fick stort genomslag. Det fångade med verbal precision en mentalitet som alltför många kände igen. Den juridiska friheten har vi, men hur är det med den mentala och sociala friheten? Definitionen av åsikts­korridoren lyder:

”Åsiktskorridoren – det vill säga den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd – är mycket smal i Sverige. [...] i den svenska befolkningen finns mängder av exempel på hyggligt vanligt förekommande uppfattningar och ställningstaganden som i dag nästan helt saknar plats i det offentliga rummet. Och sådana åsiktsyttringar eller verklighetsuppfattningar skulle, om de yttrades av någon, omedelbart leda till en störtflod av ryggmärgsreaktioner från andra opinionsbildare.”

Men det stannar inte vid en åsikts­korridor. Den som sticker ut huvudet utanför korridorens väggar riskerar inte bara en ”diagnos av sitt mentala tillstånd”, utan kan också komma att utsättas för bojkott med syfte att anseende, men också inkomst och arbete, ska gå förlorat – att personen ska raderas ur samhällslivet.

Här måste vi tänka klart. En förening, ett företag eller en församling kan självklart sätta upp riktlinjer och säga: ”Medlemskap eller anställning här betyder solidaritet med vissa övertygelser eller avvisande av andra åsikter.” Men det måste skiljas från allmänna krav att slippa möta åsikter man själv inte delar. Det är en del av själva demokratin.

I ett demokratiskt samhälle måste alla lära sig att leva med individer, föreningar, företag, församlingar och media som driver uppfattningar som går på tvärs med ens eget tänkande. Renhetsivern på tankens område är farlig, de rätt-tänkandes tyranni kvävande.

Det betyder inte att vi ska bejaka postmodern relativism, där uppfatt­ningar reduceras till ett subjektivt ”sant för dig”. Uppfatt­ningar ska debatteras i öppen debatt och prövas utifrån förnuft, erfarenhet och evidens. Personen som i den prövningen visar sig ha framfört en felaktig uppfattning ska inte förklaras persona non grata (ej önskvärd person) utan fortsatt bemötas med den respekt och värdighet som tillkommer varje människa.

Det handlar om att tillämpa den kända sentensen: ”Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”

Fotnot: Se Hotspots program om Woke och Cancel culture här

I stället för öppen debatt började studenterna kräva att lärare skulle sparkas och gästföreläsare avbokas.

Kristna oroliga att förlora sin frihet efter beslut i kongressen

USA. En kristen konditor eller florist kan tvingas sälja arrangemang för samkönade bröllop och en... onsdag 3/3 13:00

Dags för ett 12-stegsprogram för avgiftning av digitalt beroende

Ledare Varningar för den digitala livsstilens konsekvenser duggar allt tätare. Det höga tempot och den... onsdag 3/3 00:10

Unga judar i Malmö: Vi angrips i skolan

Rapport. I princip alla de 14 judiska barn och ungdomar som intervjuades för en ny rapport om antisemitism i... onsdag 3/3 09:00
E-tidning
Senaste magasinen
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier