Jag längtar efter din frälsning, Herre, din undervisning är min glädje.
Psaltaren 119:174

Världen idag

År 1987 invaldes biskop emeritus i Stockholm Lars Carlzon till ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-DDR. Carlzon ordnade bidrag till förbundet från olika kyrkliga organ och organisationer och hyllade DDR:s 40-årsjubileum i förbundets medlemsblad. När Berlinmuren föll talade förbundet om kris, medan de tidigare förtryckta östtyskarna jublade. Foto: Leif R jansson/TT

68-kyrkan försökte göra Jesus Kristus till marxist

Få institutioner har mer genomgripande och varaktigt präglats av 68-vänsterns långa marsch genom institutionerna än Svenska kyrkan. Det skriver Johan Sundeen i serien om den svenska kulturrevolutionen.

Kulturserie · Publicerad 00:00, 26 jan 2021

I jul- och nyårstid 1969 publicerade kvällstidningen Expressen en serie artiklar om de så kallade röda prästerna i Lund. Här fick de läsare som levde i illusionen att statskyrkan var en konservativ bastion möjlighet till närkontakt med en kvartett kristna som beskrev sig själva som marxister och/eller vänsterradikaler.

Den bitvis militanta karaktären på denna grupp – som innefattade en blivande biskop och en framtida professor i teologi – speglas i uttrycket Jesu gerilla”.

Benämningen ligger i linje med de röda prästernas beundran för Che Guevara. De fyras gäng deklarerar att Jesus Kristus – den förste socialisten – och Karl Marx var historiens största förkunnare av befrielsens budskap.

Enligt artiklarna fanns det vid Lunds universitet ett hundratal med de marxistiskt orienterade prästerna likasinnade teologistudenter, ”den ena rödare än den andra”. ”Jesu gerilla” framstår som typiska 68:or genom viljan att provocera, föraktet för medelklassen samt genom att identifiera sig själva med tredje världens av kapitalism och imperialism hunsade människor.

Det enda som gjorde dem avvikande i förhållande till demonstrationstågens övriga deltagare var prästkragarna runt halsarna.

Innan publiceringen av min bok 68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965–1989, utkommen 2017, hade den historiska forskningen i det närmaste helt försummat de kristna inslagen i 1960- och 1970-talets vänsterradikala våg.

Kunskapen var med andra ord låg om att delar av kristenheten i vårt land, med sociologen Henrik Lundbergs ord, i decennier hade verkat inom kyrkorna utifrån ”vänsterextrema sympatier”.

Förvåningen var på många håll stor över det material som jag – efter fyra års forskning – hade lyckats frilägga. Talande är följande rader, skrivna utifrån min bok, av Bengt Lindroth i Upsala Nya Tidning:

”Jag märker att jag hittills inte haft klart för mig hur starkt 68-rörelsens grepp om Svenska kyrkan faktiskt blev och har förblivit ända till i dag. … Ändå visste jag en hel del om 68:orna redan tidigare. Ingen generation är så omskriven och akademiskt genomtröskad som just den.”

En uppenbar lucka i forskningen var med andra ord till slut fylld.

I en skildring på närmare 500 sidor följer jag detaljerat, och med belägg i 1 865 fotnoter, en utveckling under 25 års tid som innebar att de historiska ärkefienderna kristendom och marxism inte bara fördes i varandras närhet, utan blev föremål för regelrätta försök att skapa en syntes.

Och som sagt: fusionsprojektet leddes inte av vilka figurer som helst. Ärkebiskopar, biskopar och professorer med flera mäktiga gestalter som har format generationer av präster och lekmän har haft sina rötter i den marxistiskt präglade Kristna Studentrörelsen i Sverige (KRISS).

Den långa marschen genom de kyrkliga institutionerna fick konsekvenser som gick långt utöver teologisk-politiska fusionsförsök och strävan att formulera en befrielseteologisk agenda för Sverige efter latinamerikanskt exempel. En lång rad brutala kommunistiska diktaturer idylliserades och påstods därtill vara uttryck för ”Guds plan med världen”.

Medan sanna kristna förtvinade och torterades i fängelsehålor i Peking, Havanna och Moskva lovsjöngs dessa regimer av den religiöst orienterade vänstern i väst.

Biskop Lars Carlzon, kultfigur bland progressiva kristna, var ordförande i frontorganisationen Förbundet Sverige-DDR, samtidigt som han var med att utforma Svenska kyrkans fredspolitiska budskap! Till helhetsbilden hör också ett frenetiskt hat mot Israel, vilket jag visar i en kommande rapport från Claphaminstitutet.

En utmärkande egenskap för 68-kyrkans män och kvinnor är att vi bland dessa kretsars verkliga makthavare finner få, om ens något, uttryck för ånger eller skam. De allra flesta sektorer i samhället som varit föremål för den långa marschen genom institutionerna – universiteten, medierna och så vidare – kan annars uppvisa renegater.

”Jag äcklas av vad vi tyckte på 1960-talet”, ska journalisten Göran Skytte ha sagt.

Själv känner jag bara till ett enda exempel på en 68-präst som visat verklig eftertanke och förmåga till självkritik: den tidigare studentprästen Anders Westerberg. Somliga ränder har uppenbart svårare än andra att gå ur prästkappan.

Fotnot: Se Hotspots program om 68-kyrkan här

Medan sanna kristna förtvinade och torterades i fängelsehålor i Peking, Havanna och Moskva lovsjöngs dessa regimer av den religiöst orienterade vänstern i väst.

Religionsfrihet nämndes inte i utrikesdeklarationen

Utrikespolitik. För första gången på flera år nämns inte frågan om religionsfrihet eller religiösa minoriteter i... onsdag 24/2 17:00

Biverkningar av mindfulness en viktig väckarklocka för Sverige

Ledare 20 000 personer med sviter av mindfulness hörde förra året av sig till organisationen Cheetah House... torsdag 25/2 00:10

Linde pressades om bistånd till Islamic Relief

Utrikespolitik. Iran, Turkiet, svenskt bistånd och ett eventuellt svenskt Natomedlemskap var några av de många... onsdag 24/2 16:50

Framgång är inte mätbara resultat, utan äkthet och trohet inför Gud.

Inför söndag 1 Mos 32:22–31 Det blir ingen vändning utan omvändelse. Det blir ingen förändring i samma gamla... torsdag 25/2 00:00
E-tidning
Senaste magasinen
Följ Världen idag i sociala medier