Wilhelm Röpke banade väg för det tyska ”ekonomiska undret”

När friheten stryptes i 1930-talets Tyskland visade en del individer stort mod. De tog risker genom att följa sitt samvete, och i många fall fick de plikta med sina liv. 

En person som får räknas till de ovanligt modiga är ekonomen Wilhelm Röpke (1899–1966). Röpke hade sedan Hitlers makttillträde 1933 vägrat att stödja regimen. Han var en vän av folkstyre och rättsstat, men hävdade också att individerna i ett gott samhälle måste ha frihet att starta och driva företag.

Han vände sig samtidigt mot stora företag, vars anställda blir anonyma och därmed frustrerade. Han förstod det våldsamma agg som råa former av kapitalism framkallar. Röpke ville se ett Tyskland präglat av mindre och medelstora familjefirmor, där medarbetarna behandlades med respekt och förståelse. 

Wilhelm Röpke föddes 1899 i Schwarmstedt, Lüneburg, där hans far var läkare. Röpkes hörde till en släkt där många varit lutherska präster. Andan i hemmet var sträng men frisinnad.

Unge Röpke sattes på ett tidigt eldprov då han blev soldat på Västfronten. Han led, inte bara av krigets grymhet utan också av de stela och byråkratiska befälsmetoderna. Han skulle livet ut avsky en kollektivism som tar initiativet från den enskilda människan.

Det betydde att han kom att bekämpa socialismen men också Hitlers ekonomi, där staten styrde företagen genom order och tvång. 

Ganska snart fick Röpke lämna Tyskland. Liksom flera begåvade tyska akademiker erbjöds han att komma och undervisa i Kemal Atatürks Istanbul, där man efter det osmanska rikets fall ville bygga upp en modern forskning. 

Efter några år i Istanbul fick Röpke tillfälle att forska med stöd av den amerikanska Rockefeller-stiftelsen. Han sökte sig till Schweiz, där han skulle bo resten av sitt liv. 

Röpkes första fråga var hur en ekonomi kan fungera så att företagens beslut smidigt stödjer integrationen av produkter och insatsvaror. Han var för frihandel och såg med bestörtning hur diktaturerna stängde sina företag för världsmarknaden. Flera stater sökte skapa en autarki, det vill säga göra landet till en självförsörjande enhet.

Röpke såg detta som ett recept för fientlighet och ökade konflikter i världen. 

Om Röpke inlett sin bana som en konventionell nationalekonom leddes han, då tidsläget mörknade alltmer, mot frågor om vad som skapar en fredlig, fungerande värld. Om han först ägnat sig åt tillgång och efterfrågan, åt prismekanismen och åt ekonomins regelverk, började han nu fråga hur samhällets ramverk, kulturen och religionen inverkar på dess livsvillkor.

Röpke var präglad av den så kallade österrikiska skolan, som sökte återgå till klassiska begrepp som tillgång och efterfrågan. 

I många länder sökte staten på 1930-talet hjälpa de sämst ställda genom att kontrollera priserna. Röpke framhöll att sådana åtgärder, hur välmenande de än är, sätter prismekanismen ur spel. Det vill säga, staten bromsar den fria prissättningens viktiga budskap till säljare och köpare om den prisnivå där en affär kan bli av.  

När Röpke började ta upp socialfilosofiska frågor vidgade han synfältet till olika samhällen, även historiskt. Han sökte urskilja de regler och villkor som främjar familjers och företags beslutsfattande. Han ställde storföretagen i förra sekelskiftets Tyskland – Krupp, AEG och BASF – mot traditionen av mindre, familjeledda företag.

I sitt nya hemland Schweiz såg han hur de mindre företagen gav valfrihet och variation. De underlättade omställningar och anpassning efter nya behov.

Röpke beskriver en gång hur många näringsidkare som fanns bara i hans egen by i Schweiz – bönder, hantverkare och mindre manufakturer. De hade alla lyckats skapa sig nischer och samverka utan att beordras eller tvingas till det.

Röpke kallade sin vision, inte för ”kapitalism” utan för marknadsekonomi, därför att den byggde på en rätt att agera på marknaden med dess ”spontana ordning”. 

När Tyskland 1945 efter det förödande kriget låg i spillror trädde en grupp ekonomer in på scenen. De hade nya idéer, var liberalt lagda men hyste förståelse för sociala traditioner och sammanhållande band. De hade i tysthet förberett ett program för att i den nöd som rådde åter ge Tysklands ekonomi bärkraft och välstånd.

Inom den så kallade Freiburg-skolan uppstod förslag till åtgärder som skulle frigöra den företagsamhet som hämmats under Hitler. Röpke gick med liv och lust in för att visa att det krävdes en ny valuta och stor frihet för entreprenörer att verka. Han ifrågasatte de råd som gavs, att Tyskland åter skulle styras genom att staten dirigerade företagarna.

Den metoden följdes i DDR med känt resultat. 

Mest bekanta bland de personer som byggde det tyska ”ekonomiska undret” blev Konrad Adenauer och Ludwig Erhard. Erhard bekände senare att ingen gjort så mycket som Röpke för att styra bort hans tankar från socialistiska lösningar och verka för en fri ekonomi. 

På några år kom så Tyskland i kapp de västliga länderna, och folket började känna av att det åter blev goda tider.

Västmakterna undvek misstagen från 1918, då det slagna Tyskland förnedrats genom krav på skadestånd och annat. USA satte nu in den så kallade Marshall-planen som gav de krigshärjade länderna kapital för inköp från USA. Värdet av Marshall-hjälpen är dock diskutabelt; man har sagt att Ludwig Erhards liberala reformer betydde mycket mera än dessa pengar. 

Dessvärre avled Wilhelm Röpke redan 1966, kort före den nya vänstervåg som fick västerlandets studenter att berusas av socialismen på nytt.

Röpkes böcker och artiklar glömdes bort för flera decennier framåt. Hans kritik av vänsterrörelsen och av det alltmer byråkratiska EG (EU) skulle ha gjort nytta genom att påtala farorna med samarbeten som påläggs uppifrån.  

Den som i dag läser Röpkes verk gläds åt hans enkla, raka förmåga att hitta ”pudelns kärna” i samtidens problem. Röpkes blick för vad ekonomi är liksom hans lärdom och överblick av olika tankeskolor, religioner och språkområden är direkt imponerande.

Läsning: En lättläst introduktion till Wilhelm Röpke är John Zmiraks Wilhelm Röpke: Swiss localist, global economist (2001). Grundlig och fängslande är Hans Jörg Henneckes biografi: Wilhelm Röpke: Ein Leben in der Brandung (2005). På svenska finns Johan Hakelius välskrivnaFörmögen till värdighet: Wihelm Röpke, människan och ekonomin (1999).