Att ett av Ulf Kristerssons första kommunicerade beslut efter valsegern var att behålla Magdalena Anderssons statssekreterare Oscar Stenström (S) som Nato-förhandlare kan ses som en signal åt vilket håll Kristersson vill gå. Ett beslut även Sverigedemokraterna stod bakom.

Det har av vissa tolkats som ett tecken på att Moderaterna kommer vilja luta sig mot Socialdemokraterna i fler frågor utöver själva Nato-processen, där Magdalena Andersson redan sedan tidigare initierat ett samarbete.

Men att Oscar Stenström nu har en central roll i svensk utrikespolitik vittnar hans närvaro i New York vid det som kallas UNGA, FN:s generalförsamlings sammanträden, om. Det kan inte uteslutas att Stenström, förutom att passa på att träffa företrädare för Turkiet i ett annat sammanhang än Nato, nu fungerar som överrock åt Ann Linde med hennes handplockade sällskap. 

Linde representerar formellt en övergångsministär och saknar därmed fullmakt att ingå bi- eller multilaterala överenskommelser. Det är endast Stenström som har mandat att företräda båda regeringsalternativen, det vill säga både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson ifråga om Nato.

Linde, tillsammans med UD, blev helt bortkopplade från Sveriges Nato-process tidigare i år. Ett beslut som skall ha fattats av Magdalena Andersson efter ett mer eller mindre katastrofalt framträdande, baserat på UD:s material, i Helsingfors. Andersson menade då att en svensk Nato-ansökan skulle destabillisera den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön.

Ett helt och hållet Kreml-kontrollerat narrativ som även Anderssons företrädare som statsmininster kommit att referera till. Som ordförande för fredsforskningsinstitutet SIPRI har Stefan Löfven ställt sig som motståndare till en svensk anslutning till försvarsalliansen.

Löfvens utrikespolitiska kompetens vilar i huvudsak på det han fått till sig av Alexander Sassan Ahklagi, den socialdemokratiska föreningen Hjärtas tidigare ordförande när Hjärta fortfarande var en del av Tro och Solidaritet, samt Jenny Ohlsson. Sassan Ahklagi, utbildad vid bland annat det regimkontrollerade universitetet i Teheran, var Löfvens förste utrikespolitiske rådgivare efter regeringsskiftet 2014.

Sassan Ahklagi antogs senare till diplomatprogrammet och tjänstgör för närvarande som förstesekreterare vid Sveriges representation i Afghanistan. Sedan evakueringen är han placerad i Stockholm.

Det är vida känt att SIPRI ända sedan grundandet varit en partiell arena för Kremls narrativ och opinionsbildning. En utveckling som förstärktes under den förre ordföranden Jan Eliasson som upplät arenan för bland annat diktaturen Iran.

Efter valet har oron vid Utrikesdepartementet om vad som ska ske tilltagit. Carl Bildt (M), som nämns i förhandsspekulationerna till nygammal utrikesminister, menar i en skriftlig kommentar till SvD att om den politiska inriktningen eller rollen som opolitisk inte passar en tjänsteman, kanske Amnesty eller annan biståndsorganisation är en lämpligare arbetsgivare.

Och att den avgående utrikesledningen nu har uppmärksamheten riktad mot sig, det märktes inte minst på hur Sverige valde att hantera FN:s högnivå-vecka vid generalförsamlingen (UNGA).

Vid UNGA:s sammanträde satt Oscar Stenström på Ann Lindes högra sida. Bakom Stenström i bilden som lades ut på Lindes instagram-konto skymtar Ellinor Hammarskjöld, handplockad av den tidigare utrikesministern Margot Wallström (S) och den förre kabinettsekreteraren Annika Söder (S) som utrikesråd för politik (URP).

Detta utrikesråd (ett av tre) är det mest inflytelserika och den högst rankade tjänstemannen på utrikesdepartementet. Hammarskjöld har varit en central del av utvecklingen av den feministiska utrikespolitiken då hon innan hon blev URP var personalchef samt rättschef och utformade den socialdemokratiska personalpolitik som råder på departementet.

Även om Hammarskjöld har en formellt opolitisk ställning menar allt fler av hennes kollegor på UD att hon istället bör betecknas som politisk. Detta eftersom hon haft en särställning i produktionen av socialdemokratisk utrikespolitik i allmänhet och feministiska utrikespolitiska ställningstaganden under hela sin karriär, i synnerhet. Något som varit ständigt närvarande under hela hennes anställningstid på UD.

Bredvid Hammarskjöld ses ambassadör Jenny Ohlsson, statssekreterare hos biståndsminister Ernkrans. Ohlsson kommer närmast från att ha varit ambassadör för migration och flyktingfrågor samt Agenda 2030. Ohlsson var tidigare politisk rådgivare till statsmininster Stefan Löfven.

Till vänster på den bakre raden syns även Carl Skau, i dag chef för FN-enheten. Skau ansvarade för kampanjen inför Sveriges säkerhetsrådskandidatur i nära samråd med sin maka som arbetar på Dag Hammarskjöld-stiftelsen.

Skau kom att efterträda Efraim Gomez som blev rikskänd för att ha vägrat lämna ut utvärderingen av kandidaturkampanjen, till riksdagens utrikesutskott. Margot Wallström kom senare att prickas av konstitutionsutskottet för det senare och fick motta kritik för kampanjen som sköttes i ett separat forum utan att diarieföras enligt regelverket och gällande lagstiftning. Detta avslöjades av både Ledarsidorna och Dagens Nyheter i en parallell nyhetsrapportering.

Gomez var tilltänkt som URP men denna utnämning ändrades i sista stund av statsrådet Hans Dahlgren (S) som i ett direkt besked till dåvarande kabinettssekreterare Annika Söder påtalade att oppositionen skulle uppfatta en sådan utnämning som alltför provokativ.

Gomez är i dag tjänstledig från UD för tjänstgöring i chefsposition på ett av FN-kontoren i Genève.

Dag Hammarskjölds anhöriga representeras i stiftelsens styrelse av Ellinor Hammarskjöld.

Även om Stenström har en formell S-prägel så var hans roll att tillse att inga onödiga övertramp gjordes. Vare sig Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson vill se någon störning i processen till ett fullvärdigt svenskt Nato-medlemskap. Trots det genomförde Linde ett bilateralt möte med Irans utrikesminister, ett möte hon senare fick stark kritik för.

Oron inom den krets som varit mest lojala till den socialdemokratiska utrikesledningen sedan åtta år är nu stor. Så pass stor att flera befarar att utrikesdepartementet utvecklas i en polsk eller ungersk riktning. Vissa ”opolitiska” tjänstemän menar att det är relevant att jämföra Ulf Kristersson, som fått talmannens uppdrag, med den tyske statsmininstern von Papen 1932. Det var von Papen som möjliggjorde Hitlers övertagande. Opolitiska tjänstemän som öppet deklarerar inte bara en avvikande åsikt om en tillträdande ministär utan ren antipati.

Men att en reformering kommer krävas vittnar allt fler om. Göran Eriksson på Svenska Dagbladet, pekar på att av de 261 ”opolitiska” tjänstemän som skrev under protesterna mot en tänkt moderatledd regering 2018, så har de 261 åtnjutit en bättre löne- och karriärutveckling än de som valde att stå utanför och förbli opolitiska. 

Dessa 261 är i dag så pass väl utplacerade att ingen nyrekryterad UD-aspirant kommer undan dem. De är i dag representarade inte bara på personalavdelningen och som enhetschefer och gruppledare utan även i ledningen för rekryteringen till diplomatprogrammet, inklusive rektorn eller den huvudansvarige själv.

Där är oron är minst lika stor för eventuella kommande förändringar.

Fotnot: Här kan du se Hotspots program med Johan Westerholm om ledarskapet på utrikesdepartementet