Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.
Kolosserbrevet 3:1

Världen idag

Tolkien: Sagor och dramer pekar mot ”den sanna myten”

Både C S Lewis och Tolkien trodde på teorin att Gud har lagt ner det mänskliga frälsningsdramat i hjärtat, om än fördolt, hos skalder och författare genom tiderna, och att ekon av det framträder med döende kungar och offerdöd i gudasagor och dramer i många olika kulturer.

Detta inspirerade C S Lewis att skriva Narna-serien, och få – barn som vuxna – har undgått att röras av skildringen av hur Narnias skapare, lejonet Aslan, ger sitt liv för att friköpa pojken Edmund, som sålt sin lojalitet till den Vita häxan, skriver Bengt-Ove Andersson.

Kultur · Publicerad 06:00, 10 nov 2021

Varifrån kommer alla goda berättelser? Från Gud. Om detta var två av världens mest inflytelserika författare under 1900-talet överens: J R R Tolkien och C S Lewis. De var kollegor och vänner vid Oxfords universitet och de var båda troende. Gud är alltings källa, resonerade de, och Gud har förlänat människan ett mått av sin skaparförmåga för att bygga, skapa och författa i hans efterföljd.

Tolkien utvecklade det till en tes och myntade även en term för det: subkreator, eller ”underskapare”.

Det var teorin att Gud har lagt ner det mänskliga frälsningsdramat i hjärtat, om än fördolt, hos skalder och författare genom tiderna, och att ekon av det framträder i gudasagor och dramer i många olika kulturer, med döende kungar och offerdöd.

Och det var just insikten om detta som blev tungan på vågen för Lewis egen omvändelse. Han hade ställt frågan till Tolkien om varför just kristendomen var mer sann än alla andra myter, och Tolkien hade förklarat att kristendomen är ”den sanna myten”, där Kristi död och uppståndelse var uppfyllelsen av de ”goda drömmar” som drömts av människor genom tiderna.

Lewis hade ju själv drabbats av ”styng av glädje” ända sedan barnaår; i ett musikstycke, i ett stycke litteratur, i en bokillustration eller en naturupplevelse, och efter sin omvändelse insåg han att det hela tiden hade varit Gud som drog honom till sig genom att ge honom en längtan som inget jordiskt föremål kunde mätta.

På så sätt hade olika konstnärer, författare och kompositörer, sig själva ovetande, fungerat som kanaler och redskap; de hade brukat den skapargåva som Gud förlänade människan i skapelsen, och Gud hade utfört sin vilja genom dem.

”Goda drömmar” hade alltså drömts av skalder och författare genom tiderna enligt de båda akademikerna, men detta stod inte i motsättning till att människor som upplevt sanningen hos ”den sanna myten” använde denna kunskap i sitt skapande, för att helt enkelt ge Gud äran för skapargåvan han förlänat dem.

Både Lewis och Tolkien vävde medvetet in det bibliska dramat i sina romaner, mer eller mindre förtäckt. Lewis mindes hur han som barn kommit att förknippa kristendomen med tvång och allvarliga miner. När man i kristendomsundervisningen mer eller mindre beordrades att känna medlidande med Kristus i hans lidande, blev effekten att man omöjligt kunde göra det.

Han ville hitta ett sätt att berätta dramat om syndafall och försoningsdöd i formen av ett fantastiskt drama och äventyr – vilket det också är – inte för att ersätta frälsningsdramat utan ge det ett ytterligare djup.

Sålunda skrev han Narniaböckerna, och få – barn som vuxna – har undgått att röras av skildringen av hur Narnias skapare, lejonet Aslan, ger sitt liv för att friköpa pojken Edmund, som sålt sin lojalitet till den Vita häxan.

Tolkien skriver: ”Människan, ’underskaparen’, det prisma genom vilket ett enda vitt bryts och blir till många olika skiftningar som ändlöst kombineras till levande former.”

Och Lewis menade att vårt skapande eller skrivande egentligen är ett slags fågelnät där vi försöker fånga något. Han skriver: ”I både livet och konsten synes det mig att vi alltid försöker fånga i vårt nät av flyktiga ögonblick något som inte är flyktigt. … Antingen måste vi skaffa nät som är finmaskiga nog att hålla fågeln kvar, eller vänta till den dag då vi är förvandlade och kan slänga våra nät och följa fågeln till dess hemland.”

Giltigheten i Tolkiens och Lewis tankar om detta är tämligen lätt att kontrollera genom ett tankeexperiment. Hur kommer det sig att så många sagor och berättelser genom tiderna har varit variationer på temat om den vite riddaren som räddar jungfrun ur ondskans – eller drakens – klor, och efter många vedermödor förenas med sin brud?

Är kanske arketypen för detta den vitaste av alla riddare, Kristus, Guds son, som kämpade med och besegrade Draken som höll Bruden – Hans församling – fången?

Och i hur många romaner och filmer har inte en liten skara varit hopplöst inringad och belägrad av fienden, och där undsättningen anländer i sista stund med trumpetljud? Hur många har inte känt hjärtat slå hårdare när kavalleriet spränger fram till räddning?

Är det så att detta slår an en sträng i oss därför att alla dessa historier också är ”sanna myter”, som ännu väntar på sin slutliga uppfyllelse? Den dag då, som Bibeln lär, Guds stad ska vara omringad av fiendehärar och där räddningen ska komma när allt verkar förlorat för de trogna där inne; där basunstötar ska tillkännage kungens återkomst med hans stora här, och då ondskan slutligen ska besegras?

Om läsarens hjärta klappar lite extra vid läsandet av dessa rader, kan Tolkiens och Lewis tes anses bevisad.

Hur såg de då på människans skapargåva i evighetens perspektiv? Även om de inte skrev mycket uttalat om detta, går det att extrapolera en hel del, främst från Lewis. Klart är att de inte såg evigheten som en statisk existens, utan det är då det stora äventyret börjar.

I avslutningen av Narniaboken Den sista striden skriver Lewis: ”Vi kan ärligen säga att de alla levde lyckliga hädanefter. Men för dem var det bara början på den riktiga historien. Hela deras liv i den här världen […] hade bara varit omslaget och titelsidan: nu äntligen kunde de börja på kapitel 1 i Den stora historien, som ingen på jorden har läst, som fortsätter i evigheters evigheter och där varje kapitel är bättre än det föregående.”

Med andra ord, det pund, däribland skapargåvan, som getts varje människa här på jorden och som vi har brukat här, ska blomma ut och komma fullt till sin rätt först i evigheten.

Lewis skriver i Från helvetets brevskola: ”[Gud] vill bringa människan till en sådan sinnesförfattning att hon kan göra ritningar till världens skönaste katedral, och veta att den är den skönaste, och glädja sig över att den är det, men inte vara gladare (eller mindre glad) än hon skulle ha varit om någon annan hade gjort ritningarna […] För när vi verkligen har lärt oss att älska vår nästa som oss själva, ger han oss lov att älska oss själva som vår nästa.”

Sålunda, den som skrev böcker här kommer att producera epos där; den som komponerade sånger här kommer att skapa symfonier där; och den som byggde hus här kommer att bygga palats där etc. Och allt enbart till Guds ära, för då ska vi vara fria från all partiskhet till förmån för oss själva.

Nu spekulerar vi tillsammans med Lewis, det är viktigt att tillägga. Men Gud tillåter nog att vi svindlar med tanken ibland, när vi söker loda lite djupare i den härlighet han har bestämt åt människan och hela skapelsen.

Både Lewis och Tolkien vävde medvetet in det bibliska dramat i sina romaner, mer eller mindre förtäckt.

Dubbla måttstockar allt tydligare hos Amnesty

Ledare Amnesty är en organisation som distanserat sig från sin ursprungliga värdegrund att försvara... onsdag 17/8 00:10

C bäddar för egen brakförlust

Ledare Partiledare Annie Lööf tar nu bladet från munnen i DN (15/8) och säger det rakt ut: Trots Centerns... onsdag 17/8 00:00

Om fred är målet – byt paradigm

Israelkrönika Två artiklar i söndagens Jerusalem Post såg ut att sända motsatta budskap. Den ena rubriken talade... onsdag 17/8 00:10

Lär dig njuta av livets olika säsonger

Vardagskrönika För några dagar sedan vinkade vi av ena dottern på Arlanda för ett par månader på Hawaii. Det är... onsdag 17/8 00:00

Moderaterna vill skärpa krav och sänka bidrag

Politik. Bidragstak, sänkt a-kassa, skärpta krav och fler praktikplatser. Det är en viktig del i... tisdag 16/8 20:00
E-tidning
Under perioden 20 juni–19 augusti är kundtjänst endast öppen vardagar kl 10–12.
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier