Jag längtar efter din frälsning, Herre, din undervisning är min glädje.
Psaltaren 119:174

Världen idag

Tolkien och Lewis stred för kristet kulturarv på universiteten

Att slå vakt om det kristna kulturarvet i en alltmer ateistisk och marxistisk universitetsmiljö. Det var en av målsättningarna när de kända författarna CS Lewis och JRR Tolkien startade det litterära sällskapet Inklings som brukade samlas på en pub i Oxford.

Kultur · Publicerad 00:00, 20 jan 2021

I Oxford existerade från 1930- till 1960-talet en litterär krets som har fått ett legendariskt skimmer över sig. Där träffades en grupp lärda män för att läsa sina alster för varandra och prata om allt mellan himmel och jord. De två tongivande i kretsen skulle komma att tillhöra världens mest lästa författare.

Kretsen kallades The Inklings, och de två tongivande krafterna var C S Lewis och J R R Tolkien.

Lewis och Tolkien fann varandra strax efter Lewis ankomst till Oxford på 1920-talet och träffades flera gånger i veckan för långa samtal om litteratur, tro och mycket annat. Snart anslöt sig andra gemensamma vänner, och man började träffas på tisdagsförmiddagar i ett bakre rum på puben The Eagle & Child.

Det var en homogen grupp såtillvida att de alla var män i medelåldern, troende, och samtliga lärda. De var också samtliga litterära män, och nästan alla hade publicerat verk av akademisk, poetisk eller skönlitterär art. Alltså hade de en gemensam referensram i sina samtal.

Men det råder ingen tvekan om att Lewis var den samlande kraften, och utan honom hade denna grupp aldrig existerat och många av medlemmarna troligen aldrig mött varandra.

Snart utökades pubsamlingarna med träffar i Lewis universitetsrum på torsdagskvällarna, och dessa fick en mer fast litterär prägel. C S Lewis bror Warren, som var yrkesmilitär, tjänade som ett slags inofficiell sekreterare vid dessa möten och förde ofta anteckningar.

Han skrev senare: ”Ritualen vid en Inklingsträff var alltid densamma. När ett halvdussin eller så hade anlänt serverades te, och när piporna var tända sade Jack: ’Nå, har inget något att läsa för oss?’ Någon tog upp och läste ett manuskript, som sedan bedömdes av de församlade. Det var objektiv bedömning och kritiken kunde vara hård, för vi var ingen klubb för inbördes beundran.”

Tolkien hade formulerat en tes om att människan av Gud hade förlänats gåvan att skapa i hans avbild och således var Guds ”underskapare”, eller ”subkreator”. Detta innebar att varje god berättelse ytterst hade sitt ursprung i Gud och förmedlade en glimt av hans sanning.

C S Lewis delade helt denna uppfattning, och den blev ett bärande element för hela gruppen. Själva namnet ”The Inklings” var en ordlek som betyder dels ”aning”, dels någon som sysslar med bläck.

Av de 15–20 personer som deltog genom åren skulle flertalet vara okända för den stora allmänheten, men förutom de uppräknade, som utgjorde kärnan, deltog bland andra lektorn Hugo Dyson, läkaren Humphrey Havard, universitetsprästen Adam Fox och från 40-talet Tolkiens son Christopher, och i synnerhet förlagsredaktören Charles Williams, vars arbete under Blitzen hade flyttats från London till Oxford.

Williams är ganska okänd som författare i dag, men på 40-talet var han den klart mest kände i gruppen efter Lewis och Tolkien. På fritiden skrev han religiösa thrillers, men flera i gruppen, inte minst Tolkien, ansåg att han uppehöll sig väl mycket vid att skildra ondskan och det ockulta.

När Inklingkvällarna inleddes 1933 höll Tolkien som bäst på med avslutningen av Bilbo – en hobbits äventyr (originaltitel: The Hobbit), och C S Lewis arbetade med Kristens omvägar, som beskrev hans väg tillbaka till tron. Andra av deras verk som växte fram och delvis formades av The Inklings var Lewis rymdtrilogi, liksom Från helvetets brevskola och Kan man vara kristen?, medan Tolkien påbörjade sitt storverk Sagan om ringen – eller ”the new Hobbit” som gruppen kallade den.

Tolkien var en perfektionist och gjorde omskrivning efter omskrivning. Ofta blev manuskriptet liggande i månader, och det var Lewis som ständigt uppmuntrade honom att fortsätta, för de måste få höra ett kapitel till. Det är tveksamt om boken någonsin sett dagens ljus utan Lewis enträgna uppmuntran.

Lewis konstaterade i ett brev 1940 att många olika yrkesgrupper nu fanns representerade i The Inklings: präst, yrkesmilitär, jurist, läkare, lektor. ”Det som saknas är någon som faktiskt kan uträtta något praktiskt för livets nödtorft, som att baka en limpa, tillverka en sko eller en hydda.”

The Inklings hade inte formen av en klubb, utan var en lösligt sammansatt grupp vänner med litterärt intresse. Samtidigt förenades de i sin djupa misstro mot tidsandan och de nya, modernistiska strömningar de såg genomsyra undervisning och filosofi, och de blev på sätt och vis en outtalad motståndsrörelse mot detta.

Med tiden blev gruppen ryktbar, och andra poeter och författare kom till puben Eagle & Child för att träffa främst Lewis och Tolkien.

Men alla gillade inte Lewis och hans grupp. Många universitetskollegor ansåg att Lewis nya roll som apologet för kristendomen stod i strid mot lärdomssätets värdighet. Lewis hade dock aldrig bett om den enorma popularitet som hans radioföredrag om kristendom och böcker, såsom Från helvetets brevskola, skulle föra med sig.

Han såg sig som Guds tjänare i första hand, och tog upp den allt tyngre börda det innebar att besvara brev från hela världen och ge råd i andliga frågor.

Han var inte omedveten om att hans roll som apologet gjorde att han förbigicks vid flera professorsval och faktiskt aldrig blev professor i Oxford, trots att han av samstämmiga vittnesbörd länge var lärdomsmässigt dominerande i den engelska fakulteten.

Det var snarare Cambridge som 1954 erbjöd honom en professur som han accepterade, efter tvekan, då man medgav att han veckopendlade mellan Cambridge och Oxford och på så vis kunde bo kvar och hålla kontakten med vänkretsen. Man förlade nu pubsamtalen till måndagsförmiddagar så att Lewis skulle kunna delta.

The Inklings litterära torsdagskvällar varade fram till slutet av 1940-talet, men 1949 skriver Warnie i sin dagbok: ”Ingen dök upp.” Dock fortsatte man med sina pubförmiddagar. Inklingarnas pubträffar fortsatte ända fram till strax före Lewis död 1963, men Tolkien var de senare åren oftast representerad av sin son Christopher.

Även om vänskapen fortsatte och de olika Inklingarna träffades individuellt i flera år till, markerade Lewis död slutet på detta märkliga litterära sällskap.

Inklingarna betraktade sig närmast som nutida medeltidstänkare, som ville slå vakt om det klassiska och medeltida arvet och som oftare citerade grekiska tänkare än europeiska 1800-talsdito. De ville också slå vakt om det kristna kulturarvet i en alltmer ateistisk och marxistisk universitetsmiljö.

Lewis och Tolkien kan sägas egenhändigt ha återinfört skönlitteratur med ”fantastiska (fantasy-) inslag”, en litteraturart som närmast var utdöd på 1930-talet – Tolkien med sitt Midgårdsepos och Lewis med sin rymdtrilogi och sina Narniaböcker – men de hade avgjort varit kritiska till mycket i den genre som i dag går under benämningen ”fantasy”.

Puben The Eagle & Child är i dag närmast en kultplats, dit fantaster vallfärdar för att beskåda det bakre rum där denna legendariska krets samlades. Som litterär tankesmedja torde The Inklings vara utan motstycke än i dag.

Han [C S Lewis] var inte omedveten om att hans roll som apologet gjorde att han förbigicks vid flera professorsval och faktiskt aldrig blev professor i Oxford ...
Inklingarna betraktade sig närmast som nutida medeltidstänkare, som ville slå vakt om det klassiska och medeltida arvet och som oftare citerade grekiska tänkare än europeiska 1800-talsdito.

The Inklings

The Inklings var en litterär diskussionklubb i Oxford, där likasinnade träffades en gång i veckan från början av 1930-talet till slutet av 1940-talet

Man diskuterade litteratur och läste upp sina egna manuskript högt för att få kritik från de andra.

Det var en löst sammansluten grupp, och många medlemmar kom och gick.

Bland medlemmarna fanns bland annat J R R Tolkien, C S Lewis och fantasyförfattaren och förläggaren Charles Williams.

Religionsfrihet nämndes inte i utrikesdeklarationen

Utrikespolitik. För första gången på flera år nämns inte frågan om religionsfrihet eller religiösa minoriteter i... onsdag 24/2 17:00

Biverkningar av mindfulness en viktig väckarklocka för Sverige

Ledare 20 000 personer med sviter av mindfulness hörde förra året av sig till organisationen Cheetah House... torsdag 25/2 00:10

Linde pressades om bistånd till Islamic Relief

Utrikespolitik. Iran, Turkiet, svenskt bistånd och ett eventuellt svenskt Natomedlemskap var några av de många... onsdag 24/2 16:50

Framgång är inte mätbara resultat, utan äkthet och trohet inför Gud.

Inför söndag 1 Mos 32:22–31 Det blir ingen vändning utan omvändelse. Det blir ingen förändring i samma gamla... torsdag 25/2 00:00
E-tidning
Senaste magasinen
Följ Världen idag i sociala medier