Ny bok ger en djup inblick i Augustinus tankevärld

1952 kom Alf Ahlberg med boken Augustinus – den första moderna människan och enligt många bedömare är just filosofen, teologen och kyrkofadern Augustinus en av de personer, som påverkat det västerländska tänkandet allra mest och på det sättet medverkat till den moderna människans framväxt.

För reformatorerna som Calvin och Luther var Augustinus den stora och ofta enda auktoriteten. Förutom Ahlbergs bok finns det fler böcker om den berömde kyrkofadern och främst hans egen bok Bekännelser, som utkommit i flera upplagor, bland annat med ett berömt förord av författaren Sven Lidman.

Christian Braw har ägnat 40 år av sitt liv att studera Augustinus och resultatet finns i den här boken, som består av ett antal föreläsningar och självständiga undersökningar kring olika temata hos Augustinus. Det är 433 sidor fullmatade med god filosofi och teologi och inte alltid så lättillgängligt material. Man behöver inte läsa boken i följd, utan kan ge tid åt det kapitel som behandlar en fråga man vill fördjupa sig i.

Vi får en djup inblick i Augustinus tankevärld både före och efter hans omvändelse 387. Vi får kunskap om vilket inflytande modern Monica och biskopen Ambrosius i Milano hade för utvecklingen av Augustinus som människa, kristen, teolog och filosof.

Ambrosius förkunnelse och studierna under Ambrosius ledning var en av orsakerna till Augustinus omvändelse. Om modern Monica skriver Augustinus själv, hon var ”kvinnligt vek i sitt kynne, manligt fast i sin tro, mognad i sin frid, moderlig i sin kärlek och kristen i sin fromhet”. Hennes inflytande över sonen var väldigt stark.

Boken beskriver Augustinus uppfattning om tiden och tillvaron, om Gud och Jesus Kristus, om människan och kunskapssynen, om uppenbarelsen och Bibeln, om samhället och lagen, om sanningsbegreppet och om ont och gott, om livets mening och mål.

Han väjer inte för stora frågor som teodicéproblemet eller frågan om predestinationen. Han har också synpunkter på kyrkans väsen och uppgift, ofta i konfrontation med de så kal­lade donatisterna, som starkt hävdade kravet på kyrkan som syndfri och enligt Braw skulle detta kunna få konsekvenser för ekumeniken i dag.

Han skriver: ”Blicken för den inre kyrkan som Kristi kropp innebär också att Kristi liv – den självutgivande kärleken – är huvuddraget i den ekumeniska gemenskapen. Det handlar alltså om mycket mer än artighetsvisiter och teologiska överläggningar, det handlar om ömsesidig självutgivande kärlek”.

Braws bok är utmanande på många olika sätt, dels på grund av sitt omfång, 433 sidor, men också genom inblicken i Augustinus tankevärld. Den stimulerar till djup eftertanke i tillvarons stora frågor i en tid då ytligheten och de snabba lösningarna firar triumfer också på teologins område. Den borde kunna bli studiebok i präst- och pastorsgemenskaper, men kan också läsas av vanligt församlingsfolk, som vill brottas med god och inspirerande teologi.