Kultur

Kan vi lita på evangelierna?

Peter J Williams menar att forskningen styrker evangeliernas trovärdighet, att de handlar om en verklig person, Jesus från Nasaret, och ger en integrerad helhetsbild som har sin styrka i såväl innehållet och huvudpersonen som en rad viktiga och även tillfälliga detaljer i texterna, skriver recensenten. Foto: Lightstock
Peter J Williams menar att forskningen styrker evangeliernas trovärdighet, att de handlar om en verklig person, Jesus från Nasaret, och ger en integrerad helhetsbild som har sin styrka i såväl innehållet och huvudpersonen som en rad viktiga och även tillfälliga detaljer i texterna, skriver recensenten. Foto: Lightstock
Publicerad Uppdaterad

Sett till källorna skulle det vara mer rimligt att tvivla på kejsaren Tiberius existens än på Jesu existens.

Litteratur

Titel: Can we trust the Gospels?

Författare: Peter J Williams

Förlag: Crossway

”Jag avundas din tro på Gud.” Har någon sagt så till dig? Av frågan kan man ana att tro menas vara något irrationellt. Den som tror menas ha sin trygghet i en illusion. Men skulle en sådan tro vara avundsvärd?

I boken Can we trust the Gospels? (ung: Kan vi lita på evangelierna?) inleder Peter J Williams med en uppgörelse om vad ”tro” är i Nya testamentet. Tro betyder inte alls ”irrationell övertygelse”, utan snarare ”förtröstan”. Och förtröstar gör vi alla. Vi litar på att frisören kan sitt jobb och inte är ett hot med saxen. Utan någon munskänk litar vi på restaurangens kockar.

Frågan som Peter Williams ställer är om vi kan lita på evangelierna. Är de trovärdiga eller inte? Författaren är en av världens ledande experter på Nya testamentet. Han handleder doktorander vid Cambridge-universitetet i England och leder forskningsinstitutet Tyndale house med ett nätverk av hundratals kvalificerade bibelforskare världen över.

Williams har stor trovärdighet själv som forskare. Vad säger han då om evangelierna?

Han menar att forskningen styrker evangeliernas trovärdighet. De handlar om en verklig person, Jesus från Nasaret, och ger en integrerad helhetsbild som har sin styrka i såväl innehållet och huvudpersonen som en rad viktiga och även tillfälliga detaljer i texterna.  

I det första kapitlet går författaren igenom vad icke-kristna antika källor säger om Jesus. Men han inleder med att avliva en myt, som går ut på att källor skrivna av antika kristna ofta sägs vara partiska och skrivna med en agenda. Den viktigaste frågan är dock inte om en antik författare var kristen eller inte – det viktigaste är om texten är tillförlitlig eller ej.

De flesta böcker om till exempel fotboll eller matlagning är skrivna av författare som är riktiga entusiaster, påpekar Williams, och vad är mer naturligt än att några av dem som trodde på Jesus också skrev om honom? Det är således inte alls förvånande att kristna skrivit de viktigaste källorna om Jesus. Det viktiga är huruvida de är trovärdiga eller ej.

Williams redovisar med fylliga citat och utläggningar de tre främsta källorna skrivna av icke-kristna författare. Den romerske historieskrivaren Cornelius Tacitus (cirka år 56–118), den romerske ståthållaren Plinius den yngre (6–cirka 112)  och den judiske författaren Flavius Josephus (cirka 37–100) skrev om Jesus och de kristna, christiani.

Dessa tre tidiga icke-kristna källor bekräftar Jesu existens och död, att han tillbads som Gud, att de kristna förföljdes och att den kristna tron spreds snabbt i romarriket. Jesu existens är således belagd i antika källor skrivna av icke-kristna författare, men också, förstås, av en lång rad kristna författare, av vilka de tidigaste återfinns i Nya testamentet.

Därefter beskriver Williams de fyra evangelierna och går igenom frågor om författarskap, ålder och innehåll. De ger sammantaget intryck av att vara ögonvittnesskildringar, direkt eller indirekt. Frågan om Jesu existens jämförs med antikens mest kände person runt år 30, nämligen den romerske kejsaren Tiberius. Sett till källorna skulle det vara mer rimligt att tvivla på kejsaren Tiberius existens än på Jesu existens.

Författaren visar också hur kulturella, språkliga och geografiska detaljer i texterna bekräftar trovärdigheten. Det rör sig ofta om en detaljnivå med personnamn, ortnamn och språkuttryck, som påvisar en lokal kännedom som knappast en författare långt senare och på någon annan plats rimligen skulle kunnat prestera.

Till sist dras slutsatsen att den enklaste förklaringen är att författarnas berättelser är sanna. Vem skulle annars ha kunnat skriva dem? Om någon hade velat främja kristendomens utbredning utan att händelserna var sanna, hade de då skrivit om något som kan uppfattas som ett snöpligt nederlag med dödsstraff och korsfästelse efter intåget i Jerusalem några dagar tidigare?

Efter Jesu uppståndelse beskrivs lärjungarna dessutom vara fulla av rädsla, förnekelse, missuppfattningar och osämja. Inga skönmålningar och ingen putsad framgångssaga, med andra ord.

Williams menar att om det inte vore för de under och tecken som Jesus hävdas ha gjort så skulle trovärdigheten bejakats av de flesta historiker och läsare i övrigt. Men med den enklaste förklaringen faller allt på plats och blir trovärdigt. Är det sant, blir allt begripligt.

Peter J Williams bok på 140 sidor är ett litet mästerverk. Det är förmodligen den bästa mindre bok som hittills skrivits om evangeliernas trovärdighet. Varför inte köpa den till någon som avundas din tro och ändå tror sig veta att evangelierna inte är trovärdiga?

Powered by Labrador CMS