Grunda dina barn i skapelseberättelsen

Har du någonsin sett barnprogrammet ”Bluey”? I en episod övertygar Bluey och hennes lillasyster Bingo sin pappa Bandit att leka tillsammans med dem och låtsas att han föddes ”i går”. Bandit, som är snäll till sin natur, hänger med på deras upptåg.

Under dagens lopp är Bandit förtjusande förvirrad över vardagliga saker som till exempel byggnader och solen. Flickorna instruerar honom hur han ska handskas med allt han träffar på, och han spelar med genom att följa med till deras värld och se med deras ögon.

Något som sticker ut i den här episoden är ett tillfälle när Bandit håller upp ett löv mot solen och stirrar på det i förundran. Solljuset avslöjar ådrorna, och förvandlar det vanliga till något magiskt. Efter lekstundens slut, kommer Bandits fru på honom med att fortfarande, fullkomligt hänfört, stirra på lövet. ”Jag känner mig som en ny hund!” utropar han när han slutligen kommer tillbaka till verkligheten.

Bandits oskyldiga förundran när han håller upp lövet är anledningen till att jag tillbringar så mycket tid med att prata med barn om skapelsen. Varför betona detta lilla avsnitt i skriften? Varför fördjupa sig i krångligheter i ett text­avsnitt som alla kyrkobesökare redan kan?

Om vi vill att våra barn ska uppleva världen med nya ögon, finns det inget mer användbart än en solid grundundervisning i skapelseberättelsen. Här följer tre olika anledningar till det.

1. Undervisning ur Första Mosebok skapar biblisk läskunnighet.
Från pärm till pärm är Bibeln fylld av referenser till Första Moseboken. Man hittar knappt en enda sida i skriften som blir begriplig utan någon slags kunskap om Bibelns första bok.

Vart och ett av Första Moseboks 11 kapitel (förutom kapitel 8) hänvisas direkt till i Nya testamentet, och varje författare i Nya testamentet refererar till dessa kapitel minst en gång.

Skapelsen är ett av de speciella förbundsögonblick i Guds folks historia som format deras relation med honom. Första Moseboks tidigaste kapitel har så till den grad format de bibliska författarna, att de återkommer till dessa om och om igen.

Det är välkänt att hela skriften handlar om Jesus. Det är lika sant, men uppfattas inte lika ofta, att skapelsen formar kontexten till den historien. Sanningen är uppenbar, varför den ofta missas. Hela skriften (och hela livet) utspelar sig i anknytning till Guds skapelse.

Det kan vara så enkelt som att visa barn olika synvinklar på detaljerna i skapelseberättelsen. När de ser att vi kan tänka olika om tolkningen, medan vi bekräftar grundläggande sanningar, som att ”Gud är skaparen” förstärker vi för dem att Bibeln är trovärdig från pärm till pärm. Om dina barn känner till Första Moseboks berättelser och har formats av dem, har de bättre förutsättningar att kunna läsa på ett fruktbart sätt ur hela Bibeln. När de ser hur Guds ord är sammansatt, blir de redo att förälska sig i den som upprätthåller hela världen.

2. Undervisning ur Första Mosebok skapar biblisk identitet.

Det är inte bara Bibeln som vi vill att våra barn ska begripa. Vi önskar att de ska se sig själva, och hela sitt liv, i dess ljus.

Första Mosebok kan hjälpa barn att förstå vad det betyder att vara mänsklig. Vi får lära oss att män­niskan är skapelsens krona, och vi får lära oss att skapandet av kvinnan är höjdpunkten i män­niskans tillblivelse.

Vi lär oss att människan är tillverkad av jord och Guds andedräkt, en osannolik kombination som resulterar i livets mirakel. Vi ser att Gud ger oss kroppar som gåva. Vi ser att Gud skapar med ändlös variation. Vi ser hans tillgivenhet för allt som han har gjort, och vi lär oss att lita på hans kärlek till oss också.

Alla dessa sanningar går tvärs emot världens antaganden, fördomar och ideologier. Om vi inte avsiktligt förser våra barn med en skapelselins inför livet, kommer de att vackla.

Men genom att placera evangeliet inom den bibliska skapelsens ramverk, upptäcker vi Kristi berättelse med dess allomfattande och livgivande textur. Dina barn behöver inse att det inte finns något abstrakt med evangeliet, och en robust förståelse för skapelsen blir till hjälp.

3. Undervisning ur Första Mosebok skapar en känsla av förundran. Begrunda Ps 104:10–13:

Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
Vid dem har himlens fåglar sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.

För psalmisten flödar dessa ord fritt, men vi hör sällan sådana fraser i moderna böner. Man kan gå till kyrkan i decennier utan att höra någon be eller sjunga om törstiga åsnor och sångfåglar.

Där har vi förlorat något. Vår uppmärksamhet begränsar alltid vår tillgivenhet. Vi kan definitivt inte ge våra barn kärlek om vi inte ger dem uppmärksamhet.

På samma sätt är vår uppmärksamhet gentemot skaparens verk en begränsande faktor i vår kärlek till honom. Våra barn kommer att stöta på otaliga underverk genom livet. Frågan är bara om vi har tränat dem i att rida på förundrans våg till en plats av djup tacksamhet och kärlek till skaparen av dessa.

Det finns alltför mycket cynism i världen. Ofta förekommer det mer än nog cynism inom kyrkan också. Att uppfostra barn som är fängslade av Guds skapelse, hänförda av skaparens under, är åtminstone en del av motgiftet.

När vi lär våra barn att titta på det vardagliga genom Guds godhets lins, kommer de att få se det upplyst av hans härlighets ljus. När vi avsiktligt, konsekvent och ihärdigt gör så, kanske vi kommer på dem med att, precis som Bandit, hålla upp ett löv mot solen i timmar. Och när barnen upplever sådana under, vet man att man lägger en grund som kan bestå en hel livstid.

Publicerad med tillstånd från The Gospel Coalition.