Det svenska skolsamarbetet med DDR föll med Berlinmuren

På 1980-talet skedde ett trendbrott på skolområdet i Sverige. DDR:s utbildningsminister Margot Honeckers besökte Skolöverstyrelsen (SÖ) i mars 1985 och diskuterade långtågende skolsamarbeten med generaldirektören Lennart Orehag, ministrarna Lena Hjelm Wallén och Bengt Göransson, samt statssekreterare Erland Ringborg. Skolpolitikern Stellan Arvidson från Förbundet Sverige-DDR var självklart också med.

I maj samma år ansökte Livets Ord under stor pressbevakning tillstånd hos Skolstyrelsen i Uppsala om att få starta en kristen grundskola. Skolan startade trots att man fick nej av Uppsala kommun samt länsskolnämnden i Uppsala län. Även den svenska skolöverstyrelsen (SÖ) sade nej – trots att deras jurister sade ja.

Slutligen sade skolminister Bengt Göransson (S) ja till skolan 1987, med hänvisning till Europakonventionen.

Redan på 1970-talet hade den evangelisk-lutherska kyrkan tvingat S-regeringen på knä när föräldrar ville ansvara för religionsundervisningen. SÖ och regeringen sade nej, men när ärendet kom till Europarådet, och Olof Palme insåg risken att förlora, skedde en förlikning.

Kyrkans kamp mot den svenska regeringen uppmärksammades av den brittiska tidningen The Observer, vars medarbetare Roland Huntford därefter skrev boken The new totaliarians, på svenska Det blinda Sverige.

När Berlinmuren och kommunistregimer i Östeuropa föll, undergrävdes den politisering av den svenska skolan som hämtat inspiration från DDR.

I januari 1989 blev Göran Persson (S) skolminister och i september 1990 berättade han på partikongressen att den statliga skoladministrationen skulle halveras och SÖ läggas ner. De 350 anställda fick beskedet via massmedier och fick ingen företrädesrätt till anställningar vid den nya skolmyndigheten, Skolverket.

Beslutet var ett dråpslag mot det intensiva utbytet kring läromedel, pedagogisk forskning och skolpolitiker som Sverige och DDR hade utvecklat.

Göran Persson kommunaliserade även skolan och öppnade för statlig finansiering av friskolor.

I valet 1991 fick Sverige en Allians­regering och Krist­demo­kraterna kom in i riksdagen för första gången sedan partiet bildades 1964.

KD-ledaren Alf Svensson fick igenom att den kristna etiken skulle skrivas in i skollagen och Alliansregeringen införde skolpengen, där skolbidraget följde eleven, vilket öppnade upp för valfrihet och en friskoleboom i Sverige.

Inför ett partiledarsammanträde med Bengt Westerberg, Olof Johansson och Carl Bildt hade Alf Svensson en lapp i kavajfickan där det stod ”kristen etik och västerländsk humanism”. Han fick sina partiledarkollegor att enas om formuleringen, trots motstånd från Liberalerna, vars företrädare Herbert Tingsten, Ingemar Hedenius och Bengt Westerberg samspelade med socialister när kristendomsämnet togs bort i skolan på 1960-talet.

Alf Svensson var själv gymnasielärare på Alfred Dahlinskolan i Huskvarna åren 1963–73. Där hade han kollegor från Östtyskland, som infiltrerat det svenska skolsystemet och som talade perfekt svenska. Han minns ett samtal med en kollega som kom från DDR:

”Jovisst, hon hade verkligen inga andra uppfattningar att förmedla än de som var de bästa på jordklotet, och de hade hon med sig från DDR”, sade Alf Svensson på en konferens för kristna friskolor hösten 2016.

”Hon var lärare, jag vet inte hur anställningsrelationen var, men hon var där på skolan och undervisade att vi skulle ta till oss de östtyska idéerna, när vi nu rensade ut de kristna.”

Regeringen Bildt tog även bort Tage Erlanders reservation mot Europakonventionens paragraf att föräldrar har rätt att välja utbildning.

Samtidigt som den kristna etiken erkändes som en del av den svenska skolans värdegrund och Europakonventionen inkorporerades i svensk lag, växte den moderna kristna friskolerörelsen fram och organiserade sig på allvar.

När Socialdemokraterna återtog makten 1994 började så småningom försöken att vrida klockan tillbaka. I början av 2000-talet genomfördes flera försök från riksdagens socialistiska partier att strama åt för friskolor i allmänhet och för kristna friskolor i synnerhet.

Riksdagsbesluten ackompanjerades av politiska kampanjer i statliga mediekanaler och politiska utspel från skolmyndigheter.

SVT Dokument inifråns program ”Friskolans pris” (15 maj, 2003) tillkom exempelvis i direkt samarbete med LO och lanserades via liberala DN:s debattsida.

Dokumentären och LO-rapporten blev klara precis lagom till vårens stora riksdagsdebatt (28 maj, 2003), där regeringen försökte få igenom hårdare tag mot friskolorna. Miljöpartiet och de borgerliga partierna sade nej.

Den 17 november samma år fällde Granskningsnämnden Dokument inifråns ”Friskolans pris”.