Skillnaden mellan vulgär och ärlig

Just nu går programmet Idol i TV4. Ett antal unga människor tävlar om att bli popstjärnor. Varje vecka röstas någon ut och till slut kvarstår vinnaren. Konceptet är väl. Själv hinner jag inte följa programmet. Men under förra veckan var det svårt att undvika de artiklar som skrevs om programmet. Det stormade kring bloggaren Katrin Zytomierska (före detta Schulman), som har medverkat i programmets eftersnack på TV400. Flera av deltagarna och många tittare var upprörda över hennes brutala kommentarer. Någon av deltagarna kallades bögig, en annan deltagare Loulu Lamotte, fick höra att hennes barfotauppträdande var äckligt och att hon skulle få tjockisröster. (Deltagaren är av modell något större).
Men detta var nu inget nytt påhitt från Zytomierska som länge bloggat och bara varit "spontan och ärlig" i sina kommentarer om diverse människor. Hon har svurit, gormat och spytt galla över diverse ämnen, ett "äckligt fetto" på bion, sitt ständiga illamående över småbarn som hon själv aldrig ska ha etcetera. "Jag skriver bara om saker som de flesta inte vågar säga" menar Katrin själv och kallar det för ärlighet.
En annan bloggare med samma behov av att säga "det andra inte vågar" är Alex Schulman, en tid gift med Katrin. Alex bloggande har kallats för fenomen och han har fått det ena häftiga uppdraget efter det andra, sparkats från en hel del av dem för att han varit för frän eller brutal i inlägg och kommentarer. Arbetsgivare har fått plocka bort uttalanden som varit åtalbara eller näst intill.

Varför får dessa typer så mycket utrymme? Helt enkelt för att de gör fullständig succé. Hundratusentals läsare varje månad gör att de blir enorma kassakor för arbetsgivarna och valet står mellan pengarna eller hederligheten i behåll. Mediabolagen har valt lite olika. TV4:s ledning lät Katrin Zytomierska vara kvar som programledare trots påtryckningar om att hon borde ha fått sparken.
Det är något kittlande över det hela. Läsarna eller tittarna håller andan och undrar med spänning, vad folk ska säga nu när hon sa på det viset? Och det värsta är att ingenting händer. För plötsligt har det blivit helt okej att säga så om folk. Än mer om man är offentlig och tiotusentals unga människor läser det man skriver eller tittar på det man säger i tv.
Alex och Katrin är inte ensamma, men de är typexempel på något slags förvridet ärlighetsklimat som råder i Sverige i dag och som anses vara häftigt. Inget är heligt och inget är fult att säga. Att människor blir ledsna och sårade är bara grädden på moset.
Det finns en och annan, också jag, som fortfarande tycker att detta beteende är helt sjukt. Loulu Lamotte, idol-deltagaren vars uppträdande Zytomierska kallade för äckligt och som "bara skulle få tjockisröster" vägrade i programmet att låta sig intervjuas av Katrin. TV4 fick kasta om och Zytomierska fanns inte ens på scen när Loulu intervjuades. Bra Loulu, du får definitivt min röst.
Efter programmet himlade Zytomierska med ögonen och sa att "ja, ja, jag kanske inte skulle ha hoppat på en sådan känslig person som Loulu".
För det är så det är. Blir jag kallad äckligt fetto och blir ledsen, ja då är jag känslig.
Det här måste få ett slut. Att vara ärlig är inte samma sak som att vara oförskämd och vulgär.

Felicia Svaeren
frilansjournalist