Medier som motkraft

Det skulle kosta mellan 40 och 60 miljoner om året att driva en alternativ och tämligen fullskalig tv-kanal i Sverige. En sådan kanal skull kunna sända 24 timmar om dygnet och, redan med dagens teknik, kunna komma in i mer än hälften av hushållen. Det borde inte vara omöjlig att snabbt växa.
Den norska kristna tv-kanalen Vision Norge gör ett fantastiskt jobb för att orka med ekonomin i den storleksklassen. Den sänds i Canal Digital och kan ses av omkring 3 miljoner i hela Norden. Många svenskar tittar. Tyvärr är innehållet väldigt "snävt" och kan av många uppfattas som "andlig returinformation". Men jag har en stor beundran för Jan Hanwolds vision och entusiasm.
Samma entusiasm finns också hos Börje Claesson i svenska motsvarigheten Kanal 10.
Men också här har utbudet blivit begränsat, därför att pengarna ännu är begränsade. Här vet jag att viljan finns att bli en "bredare" kanal. Det samarbete som Världen idag och Kanal 10 inlett är ett exempel på det.
Den här veckan kommer kanalen att domineras av intressanta och viktiga samhällsdebatter där Världen dag är avsändare. Inspelningarna gjordes under några dagar på bokmässan i Göteborg i slutet av september. Det stora torg av tankar och idéer som Bokmässan innebär präglar programvalet, men det vi nu sänder har stor bredd. Framför allt är vår utgångspunkt att vara alternativ i en snäv, ensidig och helt sekulariserad samhällsdebatt. Vår räknar med "att Gud finns". Det är med den förutsättningen vi på ett öppet sätt vill förhålla oss till samhället runt omkring oss.
Men är det rimligt att plädera för mer tv med den teknikutveckling vi är inne i? Är det rimligt att lägga 60 miljoner på en tv-kanal i Sverige? Svaret är: Ja, och åter, Ja!
Det räcker att följa de stora kanalernas utbud för att se att det som pågår där är en regelrätt indoktrinering av en hel nation.

I fråga efter fråga, ämne efter ämne skall vi tycka som kulturetablissimanget runt Stureplan, på Östermalm, på teatrarna och hos RFSL tycker.
Statens kulturinstutitioner är förblindade av socialistk tradition och ateistisk liberalhumanism.
Debattprogrammen förtjänar sällan att kallas debatter, eftersom de oftast utgår från ett givet tolkningsföreträde som förutsätter ateism och kulturliberalism.
Perifera frågor som feministiska kvinnors rättighet att insimineras på statens bekostnad därför att de hatar män men vill ha barn, bli ett debattämne, (Kvällsöppet tv4), när detta mer borde vara ett ämne för psykiatrin. Heteronormen skall bort. "Qeer" gäller. Det betyder förenklat att ingen är man eller kvinna. Alla är "det".
Nyhetsprogrammen prioriterar sina frågor efter förutsägbara normer. Skildringen av samkönade äktenskap görs till en fråga av världsdignitet, trots att den praktiska efterfrågan i Sverige är nästan noll.. Israel skildras som bödlar och judarna som ett härskarfolk.
Men förföljelserna och terrorismen av kristna i Indien är inga nyheter. Inte heller religionsförtrycket i hela islamvärlden.
Bara de här exemplen visar att vi behöver en ny traditionell tv, utöver webben, som en motkraft i samhällsdebatten. Visionen är att kristen värdegrund skall återskapa ett Sverige med tolerans, rättfärdighet och framtidstro. Därför behövs nya tv-visionärer.

Siewert Öholm
Redaktör, Världen idag Näringsliv