Med Jesus till Nordmakedonien

För några veckor sedan hade vi en evangelistisk satsning med fotbollsturnering här i Nordmakedonien. Vi bjöd in många människor, men få mötte upp, så när dagen väl var slut kändes allt lite som ett fiasko. 

Men en av teamledarna föreslog då att vi skulle gå till samma plats där vi hade evangeliserat dagen innan. Jag var väldigt trött efter en lång dag och var nära att tacka nej för att gå hem och sova, men eftersom alla andra skulle dit valde jag att följa med ändå.

När vi anlände till platsen var det flera killar från gårdagens evangelisation som kände igen mig. Vi började genast prata och skoja tillsammans. En av killarna lånade min gitarr; han kunde ingenting om gitarrer, och alla runt omkring tyckte att hans försök att spela var roande och underhållande. 

Plötsligt började fler och fler samlas runt oss. Efter att han spelat klart gav han tillbaka gitarren till mig och jag började spela en lovsång.

Ganska snart insåg jag att det nu var en relativt stor skara runt omkring oss. ”Det är nu det händer! Jag måste predika nu …” var min första tanke.

Jag ropade ”Prevaduvach?”, vilket betyder ”översättare”. En kille, för mig helt okänd, erbjöd sig att hjälpa. Med ens jag började predika kom en polispatrull som ville skingra skaran. ”Vi kan ju inte gå emot polisen, vad har vi för val?” tänkte jag. 

Men så kom en av våra makedonska vänner från skaran. ”Jag har talat med polisen, du kan bara fortsätta!” Så jag fortsatte frimodigt predika!

I slutet av predikan fick vi förmånen att be för många samt dela ut biblar till alla som ville ha. All ära till Gud!