Julkrubbepartiet för oss vilsna

När jag skriver dessa rader, återstår det bara några dagar av år 2009. Till julen är det mindre än en vecka kvar. Någonstans mellan åminnelsen av Jesu födelse och inringandet av det nya (val)året hittar jag någonting jag har letat efter.
Så här: sedan ett par år är jag partipolitiskt hemlös. En situation, som är både frustrerande och ovan för mig, som har varit engagerad politiskt sedan 14-årsåldern. Om det inte vore för att jag anser det vara en direkt medborgerlig plikt att rösta i allmänna val, hade det möjligen varit en enklare historia. Då hade jag kunnat lägga mig på sofflocket och röstvägra. Nu tillåter inte mitt samvete mig att göra så.
Problemet är att det inte finns något parti som riktigt tar sig över skamnivån enligt min kravlista. Så vad ska jag ta mig till? Vem i hela världen kan man rösta på?
Den frågeställningen har varit som ett konstant störande bakgrundsbrus i mitt huvud sedan en längre tid. Någonting som bara har blivit värre ju närmare valåret 2010 vi har kommit.

Härom dagen slog det mig till slut. Julkrubban! Där har jag hela mitt drömpartis programförklaring sammanfattad och klar. Den oplanerat gravida tonårstjejen Maria och hennes Josef, tillsammans med Jesusbarne,t i ett stall bland djuren. Fattiga och på flykt.
Tänk om det funnes ett parti i Sverige som hade dem för ögonen i sin politik! Som i det lilla Jesusbarnet såg alla oändligt värdefulla barns absoluta människovärde. Födda som ofödda.
Som i Maria såg alla utsatta och oplanerat gravida mödrar och kämpade för att ge dem möjlighet att kunna ta emot sina barn med glädje. Som i den lilla familjen på flykt, kunde se vår tids flyktingar som tvingats ge upp sina gamla liv för att undkomma förföljelse och förtryck och ville arbeta för att ge dem en trygg fristad.

Föreställ er det parti, som i scenen med julkrubban får syn på det ständigt ökande antalet människor som tillåts falla igenom samhällets skyddsnät och slå i botten och anstränger sig för att se till att fånga upp och hjälpa tillbaka dessa till ett värdigt liv.
Tänk er vidare hur man ser på djuren i stallet och bestämmer sig för att se till att göra verklighet av alla vackra ord om djurs rätt till ett liv i samklang med deras natur och behov och en gång för alla göra slut på den stora tortyrindustri som köttfabrikerna utgör i vår tid. Tänk vilket fantastiskt parti!
Julkrubbepartiet skulle kunna prenumerera på min röst i val efter val! Nu kan det givetvis inte heta så om det skulle bli verklighet av det. Men ni förstår vad jag menar!
Nog finns det fler än jag där ute som drömmer om detta? Det är i varje fall min upplevelse att många, kanske särskilt kristna, känner sig lika vilsna i partipolitiken som jag gör. Som längtar efter samma slags kombination av värdefrågor och fokus på de mest utsatta.

Om jag får önska mig en enda sak inför det nya året så är det att vi, som delar denna längtan, på något vis kunde samarbeta och se till att det blev verklighet av ett sådant parti. Inför denna valomgång hinns det inte med något partibildande, men om vi sätter i gång nu, kan vi vara med i valen därefter.
Jag vet att jag vill. Vill du?

Nasrin Mosavi Sjögren
student och samhällsedebattör