Ibland behöver vi lyfta blicken

Jag tror vi är ganska många som är trötta på pandemi och restriktioner nu. Det är jag också, det är besvärligt att inte kunna komma nära lidande syskon. Här hemma håller vi avstånd och saknar att få ge nära och kära en kram, speciellt dem som vi anar kämpar med ensamheten. Ändå har vi det så bra.

Den där känslan gör sig påmind även i relationen till våra syskon i kyrkan i Nordafrika. Syskon som är ensamma i sin tro, på många sätt drabbade.

Jag nås av nyheter om förföljelse och utsatthet, som känns i både min mage och mitt hjärta. Jag är medveten om att jag troligen inte kunnat göra så stor skillnad i dessa situationer, även om jag kunnat vara där, men jag hade ändå velat just det – att få vara nära.