Det som ger mig hopp och tro är två genombrott som jag minns med glädje.

Det första är från Biskopsgården då jag var fritidsledare. Det jag fick se var unga människor som lyssnade till Guds ord och tog emot frälsning. Det blev en påverkan så stark att tron på Jesus ledde till att fruktan och oro försvann. De började be och sjunga frimodigt om Gud och hans väldiga gärningar. Med en oemotståndlig iver försökte de övertyga sina föräldrar och vänner att också tro. Deras berättelser och teckningar blev vittnesbörd i skolan, och deras lovsång hördes högt i korridorerna.