”Att vinna dem en och en”. Det var titeln på Lewi Pethrus sista predikan på Nyhemsveckan. När den åldrande Lewi Pethrus skulle lämna ett andligt testamente till den rörelse han varit med och byggt upp var temat kristallklart: Varje troende är kallade att vara människofiskare! Och de flesta som kommer till Jesus gör det, menade Lewi, inte genom stora events och konferenser, utan en och en.
Jesus betonade hans hjärta för den enskilde i liknelsen om det förlorade fåret, det förlorade myntet och den förlorade sonen (Luk 15).
Första gången jag fick leda en person till Jesus gick jag på lärarprogrammet i Örebro. Jag hade träffat en ung romsk kille vid namn Amir på gatan som berättade att han levde med ett utvisningsbeslut. Jag öppnade mitt hem för honom och han öppnade i sin tur sitt hjärta för Jesus. Min kunskap om den kristna tron var på denna tid väldigt begränsad, men jag hade förstått att det goda nyheterna om Jesus gällde alla och att Gud vilja var att alla människor ska bli frälsta (1 Tim 2:4).
Något jag också efter bästa förmåga berättade för Amir. Vid mitt köksbord i studentlägenheten fick jag be med honom till frälsning. Jag kände en stor glädje på insidan!
Några år senare stod jag och predikade evangeliet på en idrottsarena för flera tusen romer och turkar i södra Bulgarien. Det var en mäktig känsla när en stor del av åhörarna bad med i en överlåtelsebön till Jesus. Men det som verkligen berörde mig på djupet var det som hände i slutet av mötet, då en ung kille kom fram till mig och ville ha personlig förbön. I ansiktsuttrycket förstod jag att han hade levt ett hårt liv. Fastän han hört mig proklamera det förklarade jag återigen kort evangeliet; Guds enorma kärlek för honom men också behovet av omvändelse från synd. När han bad med i bönen om att få syndernas förlåtelse ville tårarna inte sluta rinna från hans kinder. En förlorad son till hade blivit funnen!
På planet hem fylldes jag av samma inre tillfredställelse och glädje som den där första gången jag fått leda en person till Jesus vid mitt lilla köksbord på Fredsgatan i Örebro. Och när jag tänker på resten av 2022 är min bön: ”Herre, låt mig få vinna en till!”.