Att bråka med katoliker

Den senaste tiden har det börjat bråkas med katoliker på ett sätt som inte förekommit i vårt land på länge. Naturligtvis kan man hävda att man har rätt att få lufta sina åsikter, men många av dessa åsikter är nog tyvärr inget annat än gamla och väl permanentade fördomar. Det har varit obehagligt att höra vissa predikanter som med skärpa hävdat att katoliker inte är kristna och inte vill ge något hopp för den kyrkan över huvud taget. När man sedan talar vidare märker man att många aldrig ens varit i kontakt med eller utvecklat relationer med katoliker. En del har bara sett katoliker på vykort.
För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående fördjupad enhet med hela Kristi kropp och en utmaning att ändra mig när det gäller slentrianuppfattningar jag burit på. En hel del av dessa uppfattningar visade sig vara inte speciellt väl grundade utan sådant jag övertagit från de andliga sammanhang jag vuxit upp i. Så är det nog med många av oss, även om vi inte alltid vill tillstå det.

Den diskussion som nu pågår är ganska känslosam och har ett högt röstläge. Rädslan för enhet verkar stor hos somliga, i synnerhet gentemot våra katolska syskon. Här gäller det nog att mildra tonen, bli mer saklig i analysen och mer kärleksfull i attityderna. Att det finns skillnader mellan protestanter och katoliker är inget nytt och de lär nog bestå ett tag till. Att vi däremot bör våga mötas, samtala, be tillsammans och framför allt visa kärleksfull respekt för varandra är helt nödvändigt. Vi har mycket mer gemensamt än det som skiljer oss åt.
Vad har vi då gemensamt? Här är några saker: För det första har vi Bibeln gemensamt. Utan den katolska kyrkans arbete att samla, förvalta och beskydda Skrifterna i vår tidiga historia, hade vi stått oss slätt. För det andra står varje evangelisk kristen i skuld till katolikerna för definitionen av de grundläggande dogmerna som vi delar med dem. För de tredje delar vi den traditionella kristna moralen och etiken. För det fjärde delar vi den karismatiska erfarenheten av den helige Ande med cirka 120 miljoner karismatiska katoliker. Så nog har vi mycket gemensamt.

Visst finns det saker som skiljer, men man måste nog tillstå att vi protestanter även har mycket som skiljer oss själva åt också. Sedan är det nog så att de flesta av oss inte har gjort oss bekymret att ta reda på vad andra kristna egentligen tror på. Många uppfattningar skulle då falla som korthus. Jag blir inte så förtjust när, som alldeles nyligen, jag talade med en kristen vars uppfattning om Livets ord var helt präglad av det som så kallade avhoppare hade skrivit i sin ilska. Det ger inte en saklig bild alls. En del antikatolsk litteratur som publiceras är i den genren. Att man citerar något betyder inte automatiskt att man citerar det rätt. Bättre då att ställa frågor, lyssna och låta företrädare för andra kyrkor själva få förklara vad de egentligen tror på. Så vill vi själva bli behandlade och då kan man också lära sig något nytt. Tyvärr är det inte så säkert att alla vill det, för det kan vara smärtsamt att ompröva den egna inställningen och upptäcka att man måste ändra sig. Till sist: Det finns ett teologiskt hat som vi alla måste vända om ifrån. När bibelcitaten och de teologiska sanningarna blir släggor som vi attackerar varandra med och hånet, föraktet och högmodet lyser ur ögonen på de "renläriga", då är vi långt ifrån Jesus, hur rätt vi än menar att vi har.

Ulf Ekman
huvudpastor, församlingen Livets Ord i Uppsala