Alla är värda ännu en chans

Jag minns särskilt en tjej under mina första år som lärare. Hon kämpade i varje ämne och lyckades ändå inte komma upp till godkända betyg. När hennes pappa gick bort alldeles för tidigt kraschade hela hennes värld samman.

Många gånger genom åren har jag känt oro över de barn och ungdomar som jag mött i kyrkan eller i skolan. En känsla av maktlöshet över att jag inte kan göra mer. Som lärare, pastor eller medmänniska kan du självklart göra stor skillnad för att hjälpa till för att personer ska ta sig vidare och överkomma svårigheter.

Samtidigt är det ändå personen själv som tar de avgörande besluten till förändring.

Där är förbön en viktig faktor och möjlighet vi har. Jag har många gånger bett för de barn och ungdomar jag mött. Jag är övertygad om att våra enkla suckar till Gud har stor betydelse. Min känsla kring förbönen är att det inte längre är endast familjen, skolan, samhället och ledare som arbetar för enskilda individer, utan även Gud själv.

Bibeln säger: ”Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor” (1 Tim 2‬:‭1‬). Paulus sätt att forma kultur i den unga kyrkan var att integrera bönen, inte bara vid en tidpunkt utan även mitt i livet, i farten.

Jag tror att bön är viktig direkt vi möter en utmaning. En enkel bön i det inre till Jesus sätter i gång något som är utanför mig själv. Det är som att öppna en dörr för Jesus där han kan kliva in och börja verka.

Jag tappade kontakten med tjejen som mist sin pappa, men många år senare dök hon upp som vän på Facebook. Hennes profilbild föreställde henne själv med tre små barn. Hon hade bildat familj, fått ett bra jobb och köpt hus. Den unga tjejen hade förvandlats till en ung kvinna med en förväntan på framtiden.

Jag har ingen aning om vilken effekt mina böner för henne har haft, inte heller mina leenden när jag talat kärlek in i henne eller visat tålamod. Det vet endast Gud. Men en sak vet jag: att jag blir väldigt glad över att hon lyckats gå vidare. Den känslan skapas långt ner inom oss när vi visat att vi brytt oss.

Bönen blir ett bevis på att du fortfarande älskar. Bibeln varnar för att det i de sista dagarna finns risk att våra hjärtan blir kalla, där allt bara handlar om mig. Förbönen förändrar våra hjärtan.

Jesus har en utmärkt plan för oss var och en. Den ingen annan tror på, har Gud en plan för. När andra människor ger upp hoppet om någon, ger inte Gud upp sin kärlek. Vi människor dömer så lätt ut varandra. I dagens cancelkultur accepteras inga misstag eller felsägningar – samhället dömer smärtsamt och omedelbart. En dag är du inkluderad, för att nästa dag vara utanför.

Som Guds folk behöver vi visa på ett annat sätt att leva. Att tro när inte andra tror, hoppas där ingen annan hoppas, hjälpa och uppmuntra varandra att resa oss upp igen. Det klarar vi inte i egen kraft, men våra böner kan vara det som inspirerar oss att fortsätta hålla fast vid tron att för Gud är allt möjligt.