”Det du berättar nu är inte vad jag har hört på svenska nyheter.” Uttalandet kom från en av deltagarna i ett seminarium jag höll i lördags och var hans respons på min beskrivning av det våldsamma terrorangrepp som ägde rum kvällen före utanför en synagoga i Jerusalem, då sju personer mördades av en arab från östra Jerusalem, Heri Alkam.
Min information kom från israeliska tv-kanaler, som sände timvis av löpande rapportering efter attentatet, med ständiga uppdateringar, intervjuer av vittnen, analyser och expertutlåtanden.
Fenomenet med de olika rapporteringarna överraskar ingen som tagit sig tid att kontrollera israeliska eller andra mer objektiva källor. Men det gör det hela bara värre.
Man kan sällan sätta fingret på direkta lögner i rapporteringen från våra medier – men det är inramningen, startpunkten, ordvalet och den ständigt tydligare vinklingen av hur händelserna bör förstås, vilket i slutändan skapar en helt annan bild än den som nakna fakta beskriver.
Den här gången satte våra nyhetskanaler terrorangreppet i samband med den israeliska arméns operation i Jenin i torsdags, där nio terrorister och en civil dödades. Det är ingen orimlig koppling – det är troligt att tidpunkten för Alkams illdåd på fredagen påverkades av torsdagens händelse.
Problemet är att våra nyheter också gör en moralisk koppling. Utan att säga det rakt ut, skickar man tydliga signaler på att terrorangreppet var en naturlig konsekvens – ja, en likvärdig respons – till Jenin. Det sätt på vilket man dagen före hade rapporterat om IDF:s operation var definitivt inte mindre, snarare mer, fördömande än rapporteringen från missdådet vid synagogan i Jerusalem.
Sanningen är att det inte finns någon som helst jämförelse. IDF-soldaterna slog till mot väpnade terrorister som befann sig i slutskedet av att genomföra ett stort terrorangrepp – Alkam slog till mot obeväpnade sabbatsfirande bedjare. IDF-soldaterna hade ett tydligt uppdrag: ta terroristerna och undvik att skada på civila – Alkam hade som mål att mörda så många oskyldiga som möjligt. IDF-soldaterna ansvarade för sina handlingar inför sitt befäl, IDF:s vapenetik och internationella konventioner – Alkam svarade inte inför någon utom sitt eget fördärvade samvete. IDF-soldaterna handlade med målet att rädda liv – Alkam för att ta liv.
Inget av detta är svårt att förstå. Det krävs ingen erfaren granskande journalist för att leta fram fakta, allt ligger öppet och lättillgängligt. Men media i allmänhet styrs inte av sanningssökande. Man styrs av en ideologi som inte lämnar utrymme för att Israel kan ha rätt, att Israel kan vara den moraliska parten.
När man tittar på det palestinska självstyrets perversa firande av terrorangreppet, och inser att inte ens detta får våra nyhetskanaler att tänka om, inser man att ideologin som styr dem inte bara föraktar sanning och rättvisa – den är ondskefull.
Tumme upp:
För den arabiska första hjälpen-sköterskan som var första professionella personen på plats efter terrorangreppet i fredagskväll. Sådana personer ger hopp om en gemensam framtid – och det finns många av dem.
Tumme ned:
För befolkningen i det palestinska självstyret där så många som 84 procent stöttar ”den väpnade kampen” (läs: terrorangreppen) mot judar, enligt en ny undersökning.