Vid den här tidpunkten förra året var ingen beredd på vad som skulle komma. Pandemin har prövat oss alla och krävt kreativa lösningar av de flesta av oss. Israel har utmärkt sig flera gånger under detta år, och nu satsar man på att bli det första landet som vaccinerats.

Men också Israel har sina utmaningar: en särskilt intim kultur och ett litet, tätbefolkat land; generellt låga löner och höga levnadskostnader, där även en liten inkomstförlust gör det extremt sårbart; otillräckliga välfärdssystem och ekonomiska kompensationer; godtyckligheten hos stora samhällsgrupper som bara delvis identifierar sig med staten och i övrigt styrs av egna traditioner (såsom ultraortodoxa, arabiska israeler och beduiner); den pågående bittra politiska dragkampen centrerad runt personen Benjamin Netanyahu, där politikers beslut och ståndpunkter handlar mindre om vad som är bra för landet och mer om vad som gynnar eller skadar premiärministern.

Allt detta har bidragit till att det inte har varit lätt att få till en enhetlig politik runt kampen mot viruset. Israelerna har allteftersom blivit frustrerade över det de i allt högre grad uppfattar som ologiska regler och nedstängningar, vilka inte minst har drabbat barnfamiljer och egenföretagare.

Det som har hjälpt israelerna är det enorma värde som sätts på mänskligt liv. Det uppenbara är naturligtvis insatsen från deras vårdpersonal, samt den nationella vaccineringskampanjen. Men det som i mina ögon säger ännu mer är det fokus som läggs på begravningar i nationell media.

Inte sällan görs långa reportage om en person som har dött. Familjen filmas mitt i sin sorgeprocess och i osminkade, känslosamma intervjuer berättar man om hur smärtsamt det hela är. Därefter filmas själva begravningen och man får höra barn, makar och föräldrar, som med tårar på kinderna och svag röst ger de mest rörande uttalanden – genuina kärleksuttryck som kanske inte yttrades ofta nog medan personen levde.

Vaccineringskampanjen är långt ifrån över och möter också utmaningar från personer som har kritiska frågor om vaccinet. Det är viktigt att seriösa frågor blir besvarade, eftersom både vaccinet och den massiva användningen av det är något nytt. Men det är också viktigt att konspirationsteorier, där sådana finns, avslöjas.

Även här prövas Israel först, eftersom vaccinet finns tillgängligt för alla – men inte alla kommer för att ta det, bland annat på grund av sådana teorier. Denna debatt pågår med stor intensitet i Israel just nu och fronterna har hårdnat.

Men en trettioårig fyrabarnsmamma, gravid med sitt femte barn, som båda dog av viruset förra veckan, har fått många vaccinkritiker att tänka om. Detta kan snabbt bli en vändpunkt i debatten. För när debatten inte bara blir teori utan återigen handlar om människor, då vaknar de nedlagda värdena om mänskligt liv som den judiska traditionen har hämtat från Bibeln och så starkt förespråkar.

Trots alla sina utmaningar är Israel otroligt välsignat, som oaktat detta har bevarat stora delar av sina fäders tro.

Tumme upp

För regnvintern i Israel, som återigen fyller på Gennesarets sjö. Nu saknas det bara en halv höjdmeter innan sjön är full (för bara två år sedan saknades nästan fem höjdmeter).

Tumme ner

För Jerusalems kommun, som närapå fullständigt har övergett de delar av staden som ligger utanför säkerhetsstängslet. Där råder nu praktiskt taget anarki och det palestinska självstyret infiltrerar sig.