Vad betyder maktskiftet i USA för Israel? Svaret kan verka självklart, för Israel har väl aldrig haft en så välvilligt inställd amerikansk president som Donald Trump. För att snabbt rekapitulera vad Trumps administration gjort i förhållande till Israel:

1. Flyttat USA:s ambassad till Jerusalem.

2. Slagit fast att man inte ser israeliska bosättningar som något som går emot internationell rätt.

3. Dragit sig ur det nukleära avtalet med Iran (JCPOA).

4. Dragit sig ur FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), som har en egen punkt för Israel på varje dagordning och har anklagats för antisemitism.

5. Erkänt israelisk överhöghet över Golan­höjderna.

6. Dragit in hela stödet till UNRWA, FN-organet som ger ekonomiskt bistånd till så kallade palestinska flyktingar.

7. Stängt PLO:s kontor i Washington och sitt eget konsulat för palestinierna i Jerusalem.

8. Arbetat för de så kallade Abrahamavtalen, mellan Israel och Förenade arabemiraten, Bahrain och Sudan.

Kanske kan man säga att oavsett vem som tagit över efter Trump kunde det bara bli sämre ur Israels synpunkt. Joe Biden tar förstås också skada av att han var vicepresident under Barack Obama, vars tid som president inte precis var den bästa för Israel. Men var står Joe Biden själv?

Innan man kan svara på det borde vi ställa en annan fråga: Hur viktigt är Israel och Mellanöstern för den blivande presidenten? Svaret är nog: inte högst upp på agendan, men ändå viss vikt. Biden har själv sagt – och det kanske är självklart – att pandemin, den ekonomiska situationen i USA och andra inrikesärenden är allra viktigast.

Men även kampen mot antisemitismen är viktig för honom. Biden har fokuserat på det på ett kanske oväntat sätt i sin kampanj. Han har publicerat flertalet artiklar och hade en plan för att bekämpa antisemitism på sin kampanjsida. Biden har också tydligt sagt att han bestämt avvisar BDS-rörelsen, att den alltför ofta övergår i antisemitism medan den låter palestinierna komma undan med sina val.

Frågan är naturligtvis var han har sitt demokratiska parti i den frågan.

Biden har talat mycket om Iran. Å ena sidan vill han åter ansluta till det nukleära avtalet, förutsatt att Iran följer dess villkor. Men han menar också att Irans inflytande i Syrien måste stoppas, att USA har haft för låg profil där och att detta till stor del handlar om Israels säkerhet. Det är goda nyheter.

Men kommer Biden att försöka göra en del ”återställare” mot Trumps beslut rörande Israel? Kanske delvis. Han lär inte flytta USA:s ambassad tillbaka till Tel Aviv. Däremot har han genom hela sin politiska karriär varit motståndare till det han kallar ”israeliska bosättningar”.

Enligt en intervju med blivande vicepresidenten Kamala Harris nyligen kommer man ganska snabbt återuppta ekonomiskt och humanitärt stöd till palestinierna, adressera den humanitära krisen på Gaza­remsan, öppna USA:s konsulat i Jerusalem för palestinier och arbeta för att åter öppna PLO:s kontor i Washington.

Harris har också tydligt sagt att man står bakom en tvåstatslösning och att man är emot alla unilaterala steg som underminerar det målet, såsom annektering och utbyggnad av bosättningar.

Frågan är vad allt detta betyder praktiskt. USA har en ”Taylor Force Act”, en lag som förbjuder USA att ge bistånd till palestinierna så länge de fortsätter att betala dömda terrorister och deras familjer. Det går säkert att komma runt en sådan lag om man verkligen vill, men det kommer att leda till en infekterad debatt både i USA och med Israel.

Bibi Netanyahu tillbringade sina ungdomsår i Pennsylvania. Joe Biden är född i samma delstat. När Netanyahu började sin karriär för Israel i Washington för 40 år sedan lärde han känna Biden, och faktum är att de två känner varandra väldigt väl. Netanyahu betraktar Biden som en vän, något som inte ska underskattas i världspolitiken.

Michael Oren, som var Israels ambassadör i USA under Barack Obamas presidentskap, säger att Biden har en stark känsla för Israel, att han har Israel i sitt hjärta, verkligen förstår Israel och vill Israel väl, något han har med sig från barndomen. Oren menar att det faktum att Biden tillhör en generation som minns krigen 1967 och 1973 spelar stor roll.

Biden har känt varje israelisk premiärminister sedan Golda Meir, inte bara ytligt. Han brukar fortfarande beskriva mötet med Meir 1973 som ett av de viktigaste mötena i hans liv. Och i senatens utrikeskommitté, som Menachem Begin mötte 1982 efter början av Libanonkriget och mottog enorm kritik, gav Biden ett passionerat tal där han till 100 procent stöttade Israels aktion.

Under kampanjen för att utse demokraternas kandidat var Biden en av få som tydligt sade att han inte kommer att använda amerikanskt stöd till Israel som ett medel för att pressa Israel till olika eftergifter. Faktum är att Kamala Harris instämde i detta.

Man måste dock ändå säga att Kamala Harris och demokraternas vänsterflygel är ett större problem för Israel än Joe Biden. Det spelar därmed stor roll vilka rådgivare Biden kommer att omge sig med och vilka utrikes- och försvarsministrar han kommer att utse. Men vi kan nog vara säkra på att normaliseringen av relationer mellan Israel och olika arabländer kommer att sakta ner. Biden kommer helt enkelt inte att prioritera detta.

Hur summerar vi då detta? Ja, Biden blir sämre ur israeliskt perspektiv jämfört med Trump som president, men bättre än under Obama. Mycket av det Trump gjort går inte att ändra, vilket vi ska vara tacksamma för. Men förnyat politiskt och ekonomiskt stöd till palestinierna är en risk för Israel, om Biden inte samtidigt ställer stora krav på dem. Det återstår att se.

Vi bör samtidigt minnas att Biden fyller 78 år om en dryg vecka, och kommer att vara 82 år om han sitter hela mandatperioden. Om Kamala Harris av någon anledning tar över presidentskapet, blir situationen en helt annan.