Över fyrtio stats- och regeringschefer från hela världen befinner sig i dagarna i Jerusalem för att delta i en minneskonferens med temat ” Att minnas Förintelsen och kämpa mot antisemitism”.
Konferensen sker i anslutning till den internationella minnesdagen för Förintelsens offer den 27 januari, som också markerar 75-årsdagen för Röda arméns befrielse av det nazistiska koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
I upptakten till konferensen har flera kontroverser brutit ut, exempelvis Polens beslut att inte delta, efter att landets president Andrzej Duda nekats att hålla ett tal under evenemanget. Inbjudningar till ledare i andra östeuropeiska stater, exempelvis Ungern och Ukraina, har aktualiserat dessa länders ibland kontroversiella förhållningssätt till Förintelsen.
En röd tråd genom många av dessa kontroverser är tendensen att tona ner det egna landets ansvar för det som hände under andra världskriget, och en ovilja att fördöma det egna landets nationalhjältar som deltog i brutala illdåd mot den lokala judiska befolkningen under den nazistiska ockupationen.
I sammanhanget har därför deltagandet av Sveriges statsminister, Stefan Löfven, mer eller mindre passerat under radarn. I den svenska regeringens pressmeddelande inför Löfvens avresa till Jerusalem betonas pliktskyldigt vikten av att minnas Förintelsen och att bekämpa antisemitism.
Dessutom passar man på att lyfta fram den Förintelsekonferens i Malmö senare i år som statsministern själv kommer att stå värd för. Det är idel fagra ord, fjärran från de kontroverser som omger de ovannämnda länderna.
När den judiska människorättsorganisationen Simon Wiesenthal Center (SWC) nyligen vittnade inför USA:s kongress om den växande antisemitismen i Europa, nämndes emellertid varken Polen, Ungern eller Ukraina. I stället var det Frankrike, Sverige, Tyskland och England som stod i fokus.
”Sverige har misslyckats med att skydda sina judiska medborgare och deras institutioner”, sade SWC:s representant Abraham Cooper under utfrågningen. ”Man har misslyckats med att hålla antisemiter ansvariga för sina handlingar i både den offentliga och den privata sektorn, inklusive på det berömda Karolinska sjukhuset”, fortsatte han, med hänvisning till överläkaren Inti Peredo, som har anklagats för att trakassera sina judiska kollegor.
Cooper rekommenderade därför att USA:s internationella religionsfrihetskommission bör uppta Sverige på den övervakningslista med länder ”där den rådande religionsfriheten ... kräver noggrann övervakning, på grund av arten och omfattningen av kränkningar av religionsfriheten som ingår i eller tolereras av regeringen”.
Bland länderna på denna övervakningslista återfinns bland annat Kuba, Irak och Afghanistan.
När Stefan Löfven nu frotterar sig med dignitärer i Jerusalem och låtsas vara bekymrad över den växande antisemitismen i världen, finns det alltså all anledning att vara skeptisk.
Sverige är i dag ett av de i särklass farligaste länderna i Europa för judar att leva i. Regeringen, med Stefan Löfven i spetsen, har inte kunnat erbjuda annat än fördömanden, löften om hårdare tag, samt signalpolitik i form av deltagande i den nu aktuella minneskonferensen i Jerusalem.
I stället för att utveckla en konkret handlingsplan för att stävja den alarmerande utvecklingen, är nu Stefan Löfven redan i gång och planerar ytterligare en internationell konferens med fokus på Förintelsen och kampen mot antisemitism. Förmodligen inbillar han sig inte ens själv att detta kommer att lösa några problem, men han hoppas nog att det i alla fall kommer att dölja hans eget misslyckande.