Den 15 maj 1948 anfaller det två år gamla landet Syrien sin granne – den en dag gamla staten Israel. Syrien förlorar kriget.
I juni 1967 anfaller Syrien igen sin granne Israel, och förlorar även denna gång.
Under Yom Kippur, den heligaste dagen i judendomen, 1973 anfaller åter Syrien sin granne Israel, och förlorar ännu en gång. Syrien vägrar förhandla med Israel, och därför sluts inga andra avtal än eldupphör.
Syrien har med andra ord ett krigstillstånd med Israel sedan 1948 – till dags dato.
Varje krig som Syrien – tillsammans med andra arabiska länder – startade, hade som mål att utplåna staten Israel. Utplåna. Ett mål som världen fullständigt ignorerar. Men den ignoransen tar alltid slut när Israel försvarar sig, och sedan har fräckheten att överleva – då reagerar världen med fördömanden, i stället för att stå vid Israels sida.
2013 kom de första syriska civila till det hatade fiendelandet Israels gräns och bad om hjälp. 2016 startade den israeliska armén officiellt ”Operation god granne”, vars uppgift var att hjälpa civila syrier med förnödenheter och sjukvård.
I slutet av 2018 avslutades operationen på grund av att den syriske diktatorn, Bashar al-Assad, återtagit kontrollen över gränsområdet, vilket därmed omöjliggjorde operationens fortskridande.
Det hela började med att man tog hand om skadade syrier på fältsjukhus vid gränsen. Man delade även ut mat, kläder och andra förnödenheter. Detta kom dock att utvidgas till att transportera och behandla de skadade på israeliska sjukhus, över hela landet. Med andra ord fanns det på varje israeliskt sjukhus en avdelning för skadade syrier.
Man såg även till att det fanns arabisktalande personal för att göra vistelsen tryggare. Syrierna fick den behandling och rehabilitering de behövde, oavsett hur lång tid det tog, för att senare skjutsas tillbaka till Syrien och den plats de kom ifrån.
Hatet mot Israel och judarna är i Syrien institutionaliserat, det finns överallt – i medier, i tv-serier, på regeringsnivå, i skolsystemet, men även i hemmen. Syrien skiljer sig inte från andra arabiska och muslimska länder.
Det kom dock att visa sig att de hatade judarna var de enda som erbjöd hjälp då hjälp behövdes. Det tog inte lång tid förrän ryktet gick: ”Om du behöver hjälp, gå till gränsen.” Det kunde handla om allt från förlossningskomplikationer, sjuka barn och oroliga föräldrar till vanliga åkommor och efterbörden av krigets fasor.
Sammanlagt fick 12 000 syrier hjälp av Israel. Cirka 5 000 personer behandlades på israeliska sjukhus, och tonvis av mat, bränsle, barnmat, välling, medicinska förnödenheter, kläder och elgeneratorer levererades från israeliska gränsen till Syrien.
Det här var dock ingen vanlig hjälpoperation, eftersom de behövande var från ett fiendeland och befann sig i ett fiendeland. Det var under skydd av den mörka natten som de israeliska soldaterna tog emot de skadade. Med risk för sina egna liv gick de in i Syrien för att ta emot dem.
Med risk för sina egna liv var de ibland tvungna att flyga in helikoptrar på fiendeområde eftersom de skadade var döende och oförmögna att överleva annan form av transport. Med risk för sina egna liv behandlade israeliska läkare och soldater de skadade på syrisk mark.
De israeliska soldaterna, pojkar som flickor, var 18–21 år gamla, näst intill barn själva. Där, på gränsen, fick de uppleva glädjen av att rädda livet på andra barn, sorgen över att inte hinna fram i tid, fasan av att behandla de söndersprängda. De unga israelerna fick hålla både levande, döende och döda bebisar i sina händer. Händelser de kommer att bära med sig livet igenom.
I Gamla testamentet, i Jesaja 49:6, beskrivs Israel som ”ett ljus för hednafoken”, vilket även kan beskrivas som ”ett ljus för alla nationer”. Detta är något den moderna staten Israel tar bokstavligt.
Många är exemplen på hur Israel leder vägen i forskning, medicin, IT, agrikultur, vattenhantering, utveckling, kultur och mycket mer. Allt för mänsklighetens bästa. Judarna utgör cirka 0,2 procent av världens befolkning, men står för cirka 20 procent av de sammanlagda Nobelpristagarna – en femtedel av världens Nobelpristagare är judar. Det är helt otroligt!
När artikeln skrivs står Yom Kippur (Försoningsdagen) på tröskeln. När artikeln publiceras är den redan förbi. Många är dock de som borde ta del av denna dag, den heligaste i judendomen, för att tänka över sitt sätt att behandla Israel och judarna – detta otroliga ljus för världens folk.